Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/37

Den här sidan har korrekturlästs
65[ANU–APO] 66
Anuri–Apollinaris

Olof Skötkonung, reg. fr. 1022 till omkr. 50.

anurī, gr., upphörande af urinafsöndringen.

ānus, lat., sätet (på djur).

anvisning (assignation), skriftl. uppdrag af en person (assignant) åt en annan (assignat) att utbetala en penningesumma till en tredje (assignatar).

A och O, alfa o. o'mega, (den första o. sista bokst. i gr. alfab.) begynnelsen o. änden.

aorist', gr., tempus för förfluten tid.

aor'ta, gr., d. stora kroppspulsådern, utgår fr. v. hjärtkammar., stiger uppåt, beskrifver en stor båge i brösthålan, delar sig i närh. af bäckenet i två stora ådror för de nedre extremitet. Skickar blod till kroppens alla delar.

Aos'ta, hert., se Amadeus 2.

apa, zo., Quadru'mana, 4-händta, människan mest likn. djur. Afdelningar: 1) Gamla världens a.: smalnäsor med 32 tänd. (människolika a.: orangutang, schimpans, gorilla, markatta, makak, babian m. fl.); 2) Nya världens a.: brednäsor (rullapa, tjutapa, nattapa): 3) Klo-apor med naglar blott på bakhändernas tumme.

apacher (-att'scher), n.-amerik. indianer; fr. Colorado, Gila, Rio del Norte. Omkr. 6,500. Rofgiriga. Äfv. namn på röfvarband i Paris.

apanage, (-nāsch), fr., af staten anslaget underhåll åt en regents familj.

apart (apār), fr., för sig, afsides, särskildt.

apatī, gr., känslolöshet.

apatīt, min., fosforsyrad kalk med fluorkalcium. Krist. (6-sid. prismor). Grängesberget m. fl. st.

apel, Pyrus malus L. Pomāceæ. Af frukten, äpplen, beredes cider-ättika; veden utmärkt som virke.

Apell'es, mest berömda grek. målare, f. i Kolofon omkr. 330 f. K.

apelsīn, frukt af Citrus aurantium; a.-olja beredes af a.-skalen.

Apennīnerna, it. bergskedja, 1,190 km. l., 30/135 km. br. Delar: ligur., etrusk., rom., Abruzzerna, neapolit., kalabr. Toppar: Cimone, Alpe di Succiso, Falterone, Vittore, Gran Sasso d’Italia d. högsta (2,909 m.), Velino, Volture, Alto.

A'penrade, se Åbenrå.

aperçu (-sȳ) fr., öfversikt, kort öfverblick.

à peu près (a pö prǟ) fr., nästan, nära nog.

āpex, lat., punkt på himmeln, mot hvilken jorden rör sig.

aph-, se af-.

aphēlium, d. från solen längst bort belägna delen af en planet- l. kometbana.

Aphīdiæ, ent., bladlöss.

Āpia, hst. på Samoa-öarna. 1,300 inv. Hamn.

a piacere (-tschēre), tonk., efter behag.

Apīcius, Marc. Gabius, berömd läckergom på kejs. Tiberii tid.

Āpis, egypt myt., d. hel. tjuren i Memfis. Dess finnande o. död firades.

aplomb (-plång'), fr., stadga, säkerhet.

apo|dik'tisk, gr., öfvertygande, obestridlig. -gēum, gr., den längst från jorden belägna pktn i månbanan, -kalyps', gr., uppenbarelse, is. Johannes’ uppenb. -kalyptīk, gr., gren af den senare jud. litterat., efterbildn. o. konstl. uttydning af de gaml. profetiorna. Äldsta apokalypt. bok Daniels bok. -katas'tasis, gr., alltings återställelse till ursprunglig renhet och oskuld. Origenes’ lära.

apo'kope, gr., förkortn. af ett ord genom utelämn. af slutstafvelsen.

apokrȳfisk, gr., oäkta is. om skrifter.

apokrȳfiska böcker, ej kanoniska böcker i G. o. N. Test. De tillh. G. Test., mestadels skrifna på grek., förf. 400/100 f. K.; de i N. Test. (pseudoepigrafer) omfatta 12 evangel., 15 apostlagärningar, 6 bref och 4 apokalypser.

Apolda, st. i S.-Weimar, 20,365 inv.; yllevaror, klockgjuteri.

Apollināris, ty. källort vid Neuenahr, uppt. 1852, lämnar en kolsyrerik, uppfriskande läskedryck.