stormvarning. -lit, meteorsten, -naut, luftseglare, -nautik, luftseglingskonst, se vidare luftsegling, -plan, ett slags flygmaskin, s. består af ett stort, svagt lutande plan, hkt drifves af en luftskruf, jfr flygmaskin, -stat, luftballong, -statik, läran om luftform, kroppars jämvikt.
ærārium, lat., skattkammare.
ærūgo nōbilis, lat., ädelärg, patina, grönaktigt öfverdrag på koppar el. brons.
Æsculāpii-son, namn på läkare.
Æsculāpius, se Asklepios.
Aëtius, rom. fälth., f. 395 e. K. Mæsien, slog 451 Attila v. Châlons. 454 mörd. af Valentinianus III.
afanīt, min., en finkornig grönsten.
afasī, gr., »mållöshet», oförmåga att finna rätta ordet för ett begrepp. Hjärnsjukdom.
afbrösta, kr., löshaka lavetten fr. föreställaren.
afdrift, afvikn., s. ett fartyg gör gm segeltrycket.
afdunstning, fys., ångbildning fr. en vätskas yta.
affekt', lat., sinnesrörelse, -ation, tillgjordhet. -ion, verkan af en sinnesrörelse, tillgifvenhet; a:s-värde, en saks värde oberoende af penningevärdet.
affettuo'so, it., tonk., känslofullt, med värme.
afficiēra, lat., verka på.
affinēra, lat., tekn., skilja metaller fr. haa.
affinitēt, lat., kem. frändskap.
affirm|ation, lat., stadfästelse, bekräftelse, -ativ, jakande, -era, jaka, bestyrka.
affisch', fr., anslag om teaterföreställn. o. d. -era, anslå, -ör, en s. uppsätter affischer.
affix', lat., tillsats.
affliktion, lat., bekymmer, sorg, bedröfvelse.
affliktiv, lat., a:a straff, kroppsstraff.
afflītto, it., tonk., sorgset.
Affre (affr), Denis Aug., f. 1793 St. Rome de Tarn, fr. 40 bisk. Paris, skjuten där på en barrikad 48, när han ville stifta fred.
affär, fr., handelsföretag, angelägenhet, träffning.
afförande medel, läk., befordra uttömningen, Mildt verkande: ricinolja, rabarber; starkare: eng. salt, glaubersalt; mycket starka (drastiska): aloë, kolokvint, gummigutta m. m.
Afgānistan, n. ö. delen af iranska höglandet i Asien, 558,000 kv.km. 4/5 mill. inv. Hst.: Kabul. Öfr. st.: Herat, Kandahar. Berg: Hindukuh, Himalaja, Soliman, Brahui, Chond. Floder: Kabul, Hilmend. Hamunsjön. Afganerna: af iran. urspr., med perser besläkt. moham., nomader. Hist.: 695 f. Kr. assyr. prov. 8/9 årh. kommo afganerna in i landet, bildade flera stammar med hvar sin khan. 683 eröfrades A. af arab. 1001 Mahmud herre öfver hela A. Underkuf. af Hindostan. 1722 herravälde öfver Pers. 38/40 krig med Engl. 42 engelsm. i Kabul. 63 Scher Ali härskare, utdrifven 78, 80, Abd ur- Rahman uppsatt på tronen, d. 1901; eft. honom hans son Habeb Ullan.
aflat, syndaförlåtelse.
afledande medel, läk., leda blodet bort fr. ett sjukt organ. Senapsdeg, terpentinolja, varma bad m. m.
afljud, gram., vokalförändr. i roten af starka verb.
aflösning, den botfärdiges erhållande af syndernas förlåtelse.
afonī, gr., oförmåga att tala på grund af heshet.
aforism', gr., kort, lösryckt, mycket innehållande sats.
a fortiōri, lat., med starkare skäl.
afplattning, jordens o. planeternas afvikn. från klotformen vid polerna.
Afrānius, Luc, rom. dram., omkr. 100 f. K.
afrīdi, oafhäng. stam af afganerna. Omkr. 90,000.
Afrika, världsdel, 29,928,450 kv.km. Vikar: Ö. o. V. Syrten, Biafra o. Benin. Öknar: Sahara i n., Kalahai i s. Berg: Atlas, Libysk., Arab., Zwarte-, Nieuweveld-, Drak-, Livingstone, Kilima Ndscharo 6,616 m., Kenia 5,846 m., Abessin., högl.,
