610 f. K., Horatius’ förebild (alkaisk vers).
alkal|ier, oxider o. oxidhydrater till kalium, natrium, ammonium, kalcium, barium, strontium, magnesium. -oider, växtbaser, kväfvehalt. ämnen
Alkāmenes, bildh., omkr. 450/400 f. K , Feidias’ lärjunge. Gudabilder. Af hans verk intet kvar.
alkemī, 1) till 17:e årh. = kemi 2) konsten att förvandla oädla metaller till ädla Denna konst erhöll sitt namn af araberna, som lärde den af alexandrinska greker. Dess grundläggare enl. sägen Hermes Trismegistos (1900 [?] f. K.). Lära: alla metaller äro smnsatta af 2 ämnen: kvicksilfver o. svafvel; de oädla metallerna blott sjukl. tillstånd hos de ädla, s. upphäfves gm »de vises sten». Den sistnämnda skulle ock tillförsäkra dess ägare (adepter) evigt lif.
Alkes'tis, (lat. Alceste) gr. myt., Pelias’ dotter, Admetos’ gemål, gick i döden för att rädda denne.
Alkibi'ades, gr. fälth. o. statsm., f. 450 f. K. i Athen, själfull, men utsväfv. och ärelyst., anstiftade 415 tåget mot Sicilien, måste fly med anledn. af Hermesprocessen, arbetade i Sparta emot, hos perserna för Athen, 411 återkallad, segrade 410 Kyzikos, 407 ånyo landsförvist, 404 mördad i Frygien.
alkmaionīderna, athen. familj, förvisades 612 f. K. för mordet på Kylons anhäng., men bidrogo till pisistratidernas störtande 510.
Alkmān, gr. lyr. omkr. 672 f. K.
Alkmēne, gr. myt., gemål till Amfitryon o. Herakles moder.
al'kohol, arab., C2 H5 OH = 46, erh. gm sockerhalt. ämnens jäsn. Färglös vätska, brinner med blek-blå låga o. är hygroskopisk. Eg. vikt 0,8002, kokp. 78°. Lösl. i vatten o. eter. Användn. s. lösn.-medel, till drycker, i d. kem. industr.
alkoholism, läk., sjukl. tillst. gm kroniskt missbruk af alkohol, vanl. framkallad gm brännvin. Yttrar sig i kron. magkatarr, lefverförstoring l. -förkrympning, njurinflammation, fettvandl i hjärtat, förändr. i kärlväggarna is. i hjärnan, kronisk hjärnhinneinflammation. Därtill allm rubbn. i matsmältn.-org., sjuklighet o. ej sällan sinnessjukdom, hvilken antingen uppträder akut, ss. delirium tremens, l. kroniskt.
alkorān, se koran.
alkōv, sp., till sängplats afsedd sido fördjupn. i ett rum.
Alkuīn, Karl d. stores lärde vän, f. 735 York, 82 kallad till Frankr., grundl. skolor, 96 abbot i Tours, d. där 804.
alla brēve, it., tonk., ex. hela noter spelas s. halfva, halfva s. fjärdedelar o. s. v. (Beteckning 2⁄1).
Allāh, arab., muhammedanernas namn på Gud.
Allahabād, ostind. st. vid Ganges o. Djamna, 172,032 inv., 1765 brit.
allé, fr., trädgång.
allegāt, lat., hand., bestyrkande bilaga till en räkenskapspost.
Alleghany-bergen (älligänn'i-) l. Appalacherna, i ö. del. af Förent. stat. 2,200 km. l., 200 till 300 km. br., 2,000 m. h., järnmalm, serpentin, zinkmalm, guld, kopparmalm, kol, petroleum. Högsta topp: Black Dome 2,044 m.
allegorī, gr., framställn. af ett föremål genom ett annat liknande.
allegrett'o, it-, tonk., täml. lifligt.
Allēgri, 1) Greg., andl. komp., f. 1580 Rom, d. där 1652 s. kapellsångare. Miserere. — 2) Ant., se Corregio.
allēgro, it., tonk., lifligt; a. assai, mycket hastigt; a. ma non troppo, icke allt för fort; a. vivace (-'tje) ytterst lifligt.
allemande (-mangd), fr., tonk., hufvuddel i en »suite» i 4⁄4 takt; runddans i 2⁄4 o. 3⁄4 t.
Allen, 1) K. Ferd., hist. förf , f. 1811, Köpenh., d. där 71. Skrift i
