Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/348

Den här sidan har inte korrekturlästs

o. Irland, bestryker Norges västkust samt vid Spetsbergen förlorar sig i Ishafvet.

Gol'gata, ort v. Jerusalem, där Jesus korsfästes.

Gōliat, filisteisk kämpe; bild., jättelik mska.

Golkon'da, klippfäste i Nisam (Främre Indien); fordom diamantsliperier.

Goltz, Bogumil, ty. humorist, förf., f. 1801 Varsjav, d. 70 Thorn. Originell, stilist.

Gomorr'a, g. geogr., st. i Palestina, förstördes jämte Sodom gm jordbäfning.

gōnagra, gr., läk., gikt i knäna.

Goncourt (gångkûr), 1) Edm. de, fr. förf., f. 1822 Nancy, d. 96 Champresay. Skr. hist. arb. o. tills, med sin bror 2) Jules, f. 1830, d. 70 Paris, naturalist. romaner.

Gondar, ford. hst. i abessinska riket Amhara, 85,000 inv. Bisk.

Gondinet (gångdinē), Edm., fr. dram., f. 1829, d. 88 Paris. Skr.: La cravate blanche (67), texten till operan Le roi l'a dit (73), Les grands enfants (80; alla uppförda i Sthm) m. m.

Gondokorō 1. Ismailia, egypt. st. vid Hvita Nilen.

gondōl, it., venetiansk flatbottnad roddbåt med l. utan tält. -jär, gondolroddare.

gonfalonjär, it., banerherre, i äldre tider en högre, vanligen milit. ämbetsman.

gongong, kin., bäckenformigt slaginstrument af metall.

Gon'gora y Argōte (-i-), Luis de, sp. skald, f. 1561 Cordova, d. där 27.

gonio|mēter, gr., fys., instr. f. uppmätning af kantvinklar, -metrī, gr., mat., vinkelmätning, läran om förhåll. mel. vinklar o. bågar o. deras motsvarande sinus, cosinus, tangent, cotangent, sekant o. cosekant. Jfr trigonometri.

Gontschārov, Ivan, ry. förf., f. 1812 Simbirsk, d. 91 i Petersburg. Skr. omtyckta roman.

goodtemplarorden, se godtemplarorden.

Gonzāga, it. furstehus, regerade 1328/1708 i Mantua, en sidogr. utdog 1746 i Guastalla.

Gordiānus, namn på tre rom. kejs.: 1) Marc. Anton. G. Africanus, 237 tills. med sin son 2) Marc. Ant. G. utropad till kejs., men dödade sig efter 36 dag. reg. vid underrättels., att sonen blifvit slagen och stupat. — Den senares brorson 3) Marc. Ant. G. Pius Felix, kejs. 237, mörd. 244.

Gōrdion, g. geogr., urgam. st. i Frygien; där gordiska knuten, s. Alexander d. st. gmhögg med sitt svärd, enär enl. oraklet Asiens herravälde tillföll den, s. löste honom.

Gordon (gårdn), Charl. Geo., eng. gen., f. 1835, i Kina 60/61, där han besegrade Taipingupproret, 74/79 egypt. gen. i Sudan, försvarade Kartum 84/85, dödad vid denna stads stormning 85.

Gor'gias, gr. sofist och retor, samtidig med Sokrates.

gorgōner, gr. myt., 3 döttrar till Forkys; Steino, Euryale, Medusa; fasansfulla kvinnofigur, med ormhår.

gorilla, Anthropopithecus gorilla, den största af de mskolika aporna, 1,75 m. hög, svartaktig; i mel. Afrika.

Gorkij, Maksim, eg. Alexej Maksimovitsch Pjeschkov, ry. förf., f. 1868 Nischni Novgorod, först handtverkare. Skr. rom. o. nov. om det ry. proletariatet. Äfv. dramer.

Gortschākov, 1) Mikael, ry. furste o. gen., f. 1792, 12/15 mot Napoleon, 49 i Ungarn, 53 mot Turkiet, 55 öfverbefälhaf. på Krim, 56 ståth. i Polen, d. 61 Varsjav. — Hans kusin 2) Alexander, ry. statsm., f. 1798, sedan 29 sändeb. i åtskilliga länder, 56 utr.-min. o. rikskansler, drog sig tillbaka 80, d. 83 Baden-Baden.

Gōsen, g. geogr., i fornt. fruktbart landsk. i nedre Egypten.

Goslar, st. i Hannover, vid fl. Gose