lära, mindre religion än moral, gäller nu s. den enda ortodoxa i Kina.
konglomerāt, lat., geol., af smnkittade, afrundade stycken bestående bergart.
Kongo, port. Zaire. 1) Stor fl. i Nedre Guinea (Afr.), utf. i Atlanten, 4,700 km. l. Dess källor uppt. af Livingstone o. Stanley. 2) Negerrike i s. Afr. mel. fl. K. o. Dando. Und. port. öfverhöghet.
Kongostaten, und. Belgiens beskydd stående neutral koloni i V.-Afrika, 2,382,860 kv.km., omkr. 20 mill., inv.
kongregation, lat., förening af kloster; utskott i kardinalkoll. i Rom.
kongress', lat., smnkomst för rådslag om gemensamma, is. polit. angelägenh.; nordamer. republikens lagstift. församl.
kongru|ēra, lat., öfverensstämma. -ens', öfverensstämmelse. -enta figurer, sådana, s. lagda på haa täcka haa.
Kongsbacka, se Kungsbacka.
Kongsberg, nor. st. i Buskeruds amt, 5,585 inv. Silfvergrufvor.
Kongsvinger, nor. st. i Hedemarkens amt vid Glommen, 1,310 inv.
Konia, st. i M. Asien, 44,000 inv. Ford. Ikonion (se d. o.).
konifērer, lat., barrträd.
koniīn, kem., se Conium.
konisk, gr., kägelformig; k. sektion l. kägelsnitt, kroklinje, s. uppkommer, när en kon skares af ett plan. Skär planet alla kanter, uppstår en ellips l. cirkel. Är planet prlt m. 2 kanter, uppstår en hyperbel, prlt. m. 1 kant: en parabel.
kon'jak, drufbrännvin. Jfr Cognac.
konjektūr, lat., gissning.
konjug|ation, lat., verbets böjning. -ēra, böja (verb).
konjunktion, lat., bindeord; astron., 2 l. flere himlakroppars smnträffande, så att de skymma haa.
konjunktīv, lat., ett af verbets modus, det »villkorliga».
konjunktūr, lat., samverkan af omständigheter o. förhållanden, is. af sdna, s. äro af betydelse för handeln.
konkāv, lat., skålig inåt. Mots. konvex.
konklāv, lat., rum, där kardinalerna (instängda) samlas för påfveval.
konklusion, lat., slutsats.
konkordans', lat., öfverensstämmelse.
konkordāt, lat., fördrag, is. mel. rom.-katol. kyrkan o. en stat. Det mest bekanta är k. i Worms 1122.
konkor'die|boken (Concor'dia pia), saml. af de lutherska bekännelseskrifterna, utkom 1580. -formeln (Formula concordiæ), luth. kyrkans sista symboliska bok, hvari afvikelse fr. den luth. ortodoxien fördömes, förf. 1577.
konkrēt, lat., verklig, individuell, kroppslig. Mots. abstrakt.
konkretion, lat., min., i olika stenarter förekommande smnhopn. af främmande mineral.
konkubīn, lat., frilla. -āt, smnlefnad utom äktensk.
konkurr|ens', lat., inbördes täflan. -ent', medtäflare. -era, täfla.
konkurs, lat., rättsförfarande i ändamål att ur en på obestånd varande gäldenärs tillgångar, så långt dessa räcka, skaffa borgenärerna betäckn. för deras fordringar i förh. till förmånsrätt o. storlek.
konkylier, gr., skal af blötdjur.
konnexion, lat. samband.
konnäss|ans', fr., bekantskap, jfr connaisance. -ör, kännare.
konoīd, gr., kägelform. kropp.
Kōnon, athen. fälth., slog 394 f. K. spartanerna vid Knidos, d. omkr. 390 Cypern.
konossement', fr. connoissement, fraktsedel för inskeppade varor.
Konrad, ty. kgr o. rom. kejs. 1) K. I., hert. af Franken, 911 kon., d. 918. — 2) K. II Saliern, 1024 kon., 27 kejs., 32 kon. af Burgund, d. 39. — 3) K. III, son af Fredr. af Schwaben, f. 1093, motkon. mot Lothar 26, ital. kon. 28, korståg 47/49, d. 55 Bamberg. — 4) K. IV, son af kejs. Fredr. II, f. 1228,
