mycket mjuk. Smältpkt 62,5°, oxiderar ytterst lätt, förbrinner på vatten m. violett låga till kalihydrat.
Kalix älf, i Norrb. l., uppr. vid riksgränsen, utf. i Bottn. viken, 335 km. l.
kalixtīner (af lat. calix, kalk), ett parti bland husiterna, s. vid koncil. i Basel 1433 gmdref användn. af kalken vid nattvarden.
kalk, bot., yttersta delen af blomman.
kalk, kolsyrad kalk, förekommer i naturen s. krita, marmor (se dessa ord) o. kalksten. Gm bränning af kalksten aflägsnas kolsyran och erhålles s. k. osläckt kalk, s. begärligt upptar vatten o. öfvergår till släckt k. Användes till murbruk.
kalkant', lat., orgeltrampare.
Kalkbrenner, Friedr., ty. mus., f. 1784 Berlin, d. 49. Talrika komp.
Kalkēdon, lat. Chalcedon, g. geogr., st. vid Bosporos, kyrkomöte 451.
kalkēra, lat. genomteckna.
Kalkidīke, halfö i europ. Turkiet i Egeiska hafv. m. 3 uddar: Kassandra, Longos, Atos.
Kal'kis, g. geogr., hst. på Eubea Nu Egripo l. Negroponte.
kalkljus, se Drummonds k.
kalkonsläktet, Gallopavo Oken, af hönsfåglarnas ordn. Tama kalkonen, G. americanus Oken, vild i N.-Amer., omkr. 150 cm. l.
kalkspat, min., kolsyrad kalk, färglös l. färgad, förekommer i stora kristaller m. dubbel strålbrytn. (dubbelspat), kornig l. kryptokristallinisk (marmor) l. tät (kalksten).
kalksten, bergart, består af tät l. kornig, äfv. oolit. kalkspat; i alla sedimentära formationer.
Kalkutta, eg. Kalkatta, hst. i brit.-ind. presidentskapet Bengalen vid Hugli, med förstad. 1,285,000 inv. Vicekonungens residens. Fort William, bot. trädgård. Hindutempel, moskéer, anglikan. o. katol. bisk. Betydl. handel.
kalkyl, fr., beräkning. -era, beräkna.
kallbrand, se brand.
kallbräckt, egensk. hos fosforhalt. järn att lätt brytas vid vanlig temp.
kalligrafī, gr., skönskrifn. Kalligrāf, skönskrifvare.
Kalli'makos, alexandr. lärd, d. omkr. 230 Alexandria. Skr. hymner, elegier, epigram.
Kalli'ope, gr. myt., hjältediktens gudinna.
Kallip'ygos, gr., binamn på Afrodite.
Kallis'to, gr. myt., gm Zeus mor till Arkas, fördenskull af Hera förvandlad till en björn, s. Artemis, K:s jaktkamrat, nedsköt. Af Zeus upptagen bland stjärnorna.
kallositēt, lat., läk., förtjockning af öfverhuden, is. på fotsulan l. i handen.
Kallstenius, Gottfr. Sam. Nikol., landsk.- o. fig.-mål., f. 1861 Västervik. K:s ländsk, utmärka sig för friskhet o. stämningsrikedom.
Kallundborg, se Kalundborg.
kallvattenskur, planmässig behandl. af sjukd. m. kallt vatten, s. användes i form af bad (hel-, half- l. sittbad), kalla afrifningar o. d. Isht populär gm Priessnitz. Användes vid tyfus, öfver hufvud vid febrar, nervlidanden o. reumatism. I Sverige k.-anstalter vid Mösseberg, Bie, Söderköping, Norrköping, Tranås m. fl. st.
Kallö, se Kalö.
Kalmar, st. i Kalmar l. vid K. sund, 14,835 inv. (08). Bisk., slott. Urgammal. Historiskt märkvärdig. Jfr K.-unionen o. K. recess.
Kalmar län, omfattar östra del. af Småland o. hela Öland, 11,543 kv.km.. 227,752 inv. (08). Residensst.: Kalmar. Öfr. st.: Oskarshamn, Västervik o. Vimmerby samt Borgholm (på Öland).
Kalmar recess', handfästning utfärdad i Kalmar 1483, enl. hkn kon. Hans valdes till Sveriges kon. på villkor, s. lade nästan hela makten i rådets händer.
Kalmar stift, omfattar s. delen af K. län samt Öland.
