klipping, rutform. mynt, s. slogos i Sverige och Danmark på 1500-talet.
klisché, fr., aftryck af bild l. skrift i stilmetall l. på galvanoplast. väg; klischera, tillverka klischéer.
Klissov, by i Polen, sl. 9/7 1702.
kloāk, lat., underjord. afloppskanal för orenlighet: zo., utvidgn. af tarmkanalen hos några däggdjur, fåglar, amfibier o. några fiskar.
kloakdjur, Monotre'mata, lägsta ordn. bland däggdjuren (näbbdjur, myrpiggsvin). Jfr kloak.
Klockhoff, Dan., skald, estet., född 1840, d. 67, skr.:. Om d pantheist, esthetiken (64), Om d. tragiska (65), lyr. dikter m. m.
klockupproret, se daluppror.
Klodvig, kon. af Franken, merovinger, f. 465, efterträdde 481 sin far Childerik, eröfr. n. Gallien, besegr. alemann. 496, lät jämte 3,000 franker döpa sig, aflägsnade alla andra frank. furstar, d. 511 Paris.
Klondyke (-dajk), bifl. till Yukon i v. Canada, guldförande. Hufvudort K.
klōnisk, gr., läk., kallas kramp, då musklerna omväxlande sammandragas o, förslappas.
Klopstock, Friedr. Gottl., ty. skald, f. 1724 Quedlinburg, d. 03 Hamburg. För ty. spr. o. lit. af stor betydelse. Skr.: epos Messias, dikter, bibl. o. fosterländska dram. m. m.
klor, kem., Cl. = 35,5, grundämne af saltbildarnas grupp, mycket utbredt i naturen i fören. m. metaller; framställes gm upphettn. af brunsten m. saltsyra. Gulgrön gas med stickande lukt; gm köld o. tryck flytande. Användes till blekning, framställn. af klorkalk, läkemedel m. m.
klorāl, kem., prod., s. erhålles vid inverkan af klor på alkokol, bildar m. vatten k.-hydrat, hkt användes s. sömngifvande medel.
klorkalk, kem., framställes gm inverkan af klor på kalkhydrat. Hvitt pulver, delvis lösl. i vatten. Användes till blekning, desinfektionsmedel m. m.
kloroform', kem., förening af klorkalk med alkohol l. ättiksyradt kali, färglös, i vatten olösl., flyktig vätska. Kokp. 61°. Verkar vid inandning i hög grad bedöfvande. -ēra, bedöfva m. kloroform.
klorofyll', gr., se bladgrönt.
klorsyra, kem., bildas då klorgas får inverka på en lösning af kaustikt kali.
klorväte, se saltsyra.
klosett', eng., eg. litet rum; afträde.
kloster, lat., med kyrka förenad bostad för munkar och nunnor, s. lefva efter bestämda ordningsregler. Det kristl. munkväsendet, s. hade det buddist. till förebild, uppstod omkr. 350 i Egypt. och utbildades i österlandet af Basilios, i västerl. af Benedictus. Und. medeltiden uppstod i Europa en oerhörd mängd, som dels genom reformat., dels gm regeringens ingripande aftog. Upphäfda i Sverige 1527 (det sista i Vadstena 1595), i Ital. 1866, Preuss. 75, Frank. 80.
klosterlöfte, fullständ. underkastelse und. klostrets regler, is. celibat, försakelse, lydnad.
klosterskolor, und. den tidigare medeltiden de enda skolor i Europa, blomstrade i 9:e och 10:e årh., förföllo i 13:e och 14:e. Undervisn. i trivium (gramm., retor., dialektik), sedan äfven i quadrivium (mus., aritm., geom., astron.).
klot, se sfär; tekn., ett slags tunnt ylle- l. bomullstyg, som begagnas till foder m. m.
Klōto, gr. myt., lat. Clōtho, en af ödets gudinnor.
klubb (eng. club), slutet sällskap.
klubbekriget, bondeuppror i Finland 1596/97, framkalladt genom ståth. Klas Flemings förtryck.
klumpfot, medfödd missbildning, hvarvid foten är vriden inåt. Kan i ungdomen botas gm operat. l. k.-stöfvel.
