Kle'obis, se Biton.
Kleo'menes III, kon. i Sparta, återupplifvade Lykurgos' lagar, sökte i Egypt. hjälp mot Makedonien, dödade sig 220 f. K., när detta misslyckades.
Kleon, athen. folkledare, läderhandlare, 429 f. K. inflytelserik, föranledde krig m. Sparta, föll 422 vid Amfipolis.
Kleo'patra, Egypt. sista drottn., af ptolemaiernas ätt, f. 69 f. K., 52 sin bror Ptolemaios Dionysos' gem. o. medreg., 47 af Cæsar upphöjd t. ensam härsk., senare Antonius' älskarinna, dödade sig eft. dennes nederlag gm en huggorms bett 30.
Kleo'patras nål, 22 m. hög obelisk fr. Alexandria, uppställd i N. York 1880; en annan fr. samma ort förd till London 1878.
kleps'ydra, gr., vattenur.
kleptomanī, gr., sjukl. drift att stjäla.
Klercker, Karl Nat. af, frih., krigare, f. 1734, 97 gen.-befälh. i Finl., d. 17.
kleresī, se klerus.
klerikāl, andlig; påfl. sinnad.
klerk, präst; skrifvare.
klerūker, gr., kolonister, som Athen utsände till eröfrade länder.
klērus, gr., l. kleresi, katol. prästerskap.
Kleve (Cleve), st. i Rhenprov. 59,642 inv., hst. i forna hertigdömet K.
klient', lat., hos romarne: person, som ställde sig und. en mäktigares beskydd; myndling, en som anlitar sakförare. -tēl, beskydd, biträde inför rätta.
klimakteriska år, vändpktsår; den tidpkt i kvinnans lif, då konceptionsförmågan upphör.
klimāt, gr., smnfattn. af de atmosfär. förhållandena på en ort med afs. på värme, nederbörd, vind, molnmängd m. m. Man skiljer mel. tropiskt, tempereradt o. kallt k., samt mel. kust- o. fastlands-k.
klimatisk kurort, ort, af hvars klimat man väntar en hälsosam inverkan på organismen.
klimatologī, gr., läran om klimat. förhållanden.
klīmax, gr., stegring.
Klinckowström, Rud. Maurits, frih., polit. förf., f. 1816, sed. 78 ledam. af Första kammaren, skr. milit. o. polit.-ekonom. arb., d. 02 Stafsund.
Klingenstjerna, Samuel, mat. och fys., f. 1698, d. 65, gaf anledn. till konstr. af akromat. tuber, vann genom sina skrifter europ. ryktbarhet.
Klinger, Friedr. Maxim. v., ty skald, f. 1752 Frankfurt a. M., d. 31 Petersburg. Skr. dram. Sturm u. Drang (däraf namnet på denna period) m. fl., rom. Faust m. fl.
Klingspor, 1) Vilh. Maur., gref., fältmarskalk, f. 1744, 1808 öfverbefälh. i Finld, prisgaf landet åt ryssarne, d. 14. — 2) Karl Arvid, riksherald. f. 1829, d. 03 Näsby, utg. Sveriges ridderskaps och adelns vapenbok III, Ridders- och adelsmän (67/78, tills, med A. V. Stjernstedt), Baltisches Waffenbuch (81/82), m. m.
klingsten, se fonolit.
klinīk, gr., undervisn. i prakt, medicin vid sjukbädden, äfven sjukhus för dylik.
klin'ker, byg., hårdt brända, glaserade tegel.
Klinkerfues, Ernst Friedr. Wilh., ty. astron., f. 1827, d. 84 Göttingen ss. dir. vid observat. där.
klinomēter, gr., instr. till mätn. af en linjes l. ett plans lutn. mot horisonten.
Klint, Gust. af, kartogr., f. 1771, d. 40 ss. vice amiral, utg. Sveriges sjöatlas.
Klintehamn, hamn på Gottlands v. kust.
Klippbergen, eng. Rocky mountains, berg i Förenta stat. (N.-Amer.) o. brit. N.-Amer., utlöpa i N. Ishafv., 5,500 km. l. Toppar: Pike's peak, 4,312 m., Fremont's peak, 4,136 m., Hooker, 4,785 m., Brown, 4,685 m.
klipperskepp, mycket långa, smala o. föga djupgående handelsfartyg.
klippfisk, saltad o. lufttorkad torsk.
