sakram., ed, krigstjänst, lyx. Sekten är äfven vidt utbredd i Amerika sed. W. Penns tid.
Kyax'ares, lat. Cyax'ares, mediska rikets grundläggare, förstörde Ninive o. eröfr. m. Nabopolassar Assyrien, d. 593 f. K.
Kybele, gr. myt., lat. Cybele, Kronos' gemål, Zeus' mor, lärde folken bygga städer. Hos romarne indentifierad m. Rhea.
Kykladerna l. Cykladerna, gr. ögrupp i Egeiska hafv., 2,695 kv.-km., 134,747 inv.
kyklōper, se cykloper.
kylande medel: is, selters- o. sodavatten, syror, användas is. vid febrar.
kylapparat, inrättn. för afkylande af vätskor o. ångor, består vanl. af i kallt vatten nedlagda, spiralform. slingrande rör, gm lika det ämne, s. skall afkylas, får passera.
kyller, ty., en vadderad, af riddare ford. buren rock.
Kymm'ene älf, fl. i Finld, gmflyter Päijänne o. en mängd andra sjöar, utf. i Fin. viken, omkr. 300 km. l.
kymrer, keltiska inv. i Wales.
kyndelsmässan l. ljusmässedagen, helgdag till minne af jungfru Marias kyrktagning. Firas d. 2 febr.
Kynos' kefalai (-aj'), lat. Cynocephalæ, 2 berg i Tessalien. Sl. 197 f. K.
kyrass', fr., bröstharnesk. -iär, ryttare iklädd kyrass.
Kyrena'ika, lat. Cyrenaica, g. geogr., landsk. i n. Afrika vid Medelh., det nuv. Barka.
Kyrenaiska skolan, af Aristippos stift. filos. skola i Kyrene, ansåg den sinnl. njutningen s. det högsta goda.
Ky'rie elēison, gr., Herre, förbarma dig!
kyrka (af gr. kyrios, herre), åt kristl. gudstjänst invigd byggnad; religiöst samfund, is. kristligt.
kyrko|bot, offentl. handl., gm hvars fullgörande exkommunicerade återupptagas i kyrkans gemenskap; vallfärd, fasta, offer m. m. -fader, lärare i den forna kyrkan, hvilkas skrifter gälla s. källor för d. rena läran, i den protestant, kyrkan till 6:e årh., i kat. kyrk. t. 13:e årh. -författning, kyrkans organisation. I rom.-kat. kyrkan är k. hierarkisk, i den gr.-kat. hierark.-aristokratisk, i den luth. episkopal, i den reformerta presbyterial och synodal. -historia, den kristna kyrkans hist. Den äldsta är Apostlagärningarna, därpå Eusebios' till 324, sedan Nikeforos' o. Gregorius' af Tours till 591. Först reformationen medförde vetenskapl. framställn.: Centuriæ magdeburgenses i 16:e årh. Sv. kyrkans hist. af Reuterdahl, Anjou, Cornelius. -musik, kyrkosång m. orgelackompanj.; sångstycken m. relig. inneh.: mässor, oratorier, motetter m. m. Berömda komposit.: Palestrina, Seb. Bach, Mozart, Beethoven, Liszt m. fl. -möte, 1) Ford. smnträde för kyrkl. frågors afgörande. De 3 viktigaste k. i Sverige höllos i Linköping 1152, i Skeninge 1248 o. i Uppsala 1593. Jfr koncilium. 2) Sed. 1863 sv. lärkans representat., smnträder hvart 5:e år. -ordning, ordn. för kyrkans förvaltn. o. gudstjänsten. Vår nu gällande k. fr. 1686.
Kyrkostaten, it, Stato della chiesa, ford. stat i mel. Italien m. påfven s. suverän; gränsade till Adriat. o. Tyrrhen. hafv., Neapel, lombard.-venet. kon.-riket, Toscana o. Modena. Före 1860: 41,400 kv.km., 3,1 mill. inv. Hist. K. grund. af den frank. kon. Pipin 755. 1056 förvärfvades Benevento, 1115 Toscana. Und. 14:e o. 15:e årh. led K. stora förluster o. invecklades i flere krig. Und. 16:e årh. förvärfvades Ravenna, Bologna, Ancona, Ferrara, und. 17:e årh. Urbino. 1797 förlorades Avignon, Romagna, Bologna, Ferrara, 1808 besattes Rom af fransm. o. införlifvades K. m. Frankr., 15 återfick K. ungef. sin forna utsträckn. Und. Pius IX (sed. 46)
