Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/194

Den här sidan har inte korrekturlästs

Gregorius VII:s hierark. sy st., d. 72 Faënza.

Damiens (-miäng'), Rob. Franç., polit. fanatiker, f. 1715, stack Ludv. XV med en knif i sidan, afrättades 57.

Damiette (-ätt') arab. Damyât, st. i Nedre Egypten vid ö. Nilen, 43,751 in v. En kopt. bisk.

damm, af jord, sand, faskiner l. sten gjord anläggning till skydd mot vatten.

Dammāra Rumph, Abietineæ. D. orientalis Lamb., träd på Sunda-öarna o. Molukkerna, lämnar den i alkohol o. oljor lösliga dammar-hartsen.

dammar-harts, se Dammara.

Damoklēs, hofm. hos Dionys. d. ä. i Syrakusa, s. lät upphänga ett svärd i ett hårstrå öfver D:s hufvud, för att visa honom den fara, hvari han ständigt sväfvade.

Dāmon o. Fintias, två ädla pytagoréer fr. Syrakusa, typer för trogen vänskap.

damspel, brädspel, som utföres med 12 mörka o. 12 ljusa brickor på ett schackbräde.

Dan, son af Jakob o. Bilha, ättefader för stammen D.

Dana (dē-), James Dwight, amer. geol., f. 1813 Utica (N. York), prof. i New Haven, d. där 95. Skr.: Syst. of mineralogy (5:e uppl. 71), Manual of geology (10:e uppl. 80) m. m.

danaarf, eg. »dödsarf», arf, tillfållande staten efter person, s. dött utan släktingar.

Da'naë, gr. myt., Perseus' mor, besöktes af Zeus i form af ett guldregn.

danāer, hos Homeros namn på greker i allmänhet.

danagäld, dryg skatt, s. dan. kon. Sven Tveskägg utkräfde af eng. kon. Ethelred, omkr. 990.

danahof, ett slags riksdag i Danm. und. 1200- o. 1300-talet.

danaīder, se danaos.

danākil, nomader i Abessinien vid Röda hafvet.

Dānaos, kon. i Argos, far till de 50 danaiderna, s. (Hypermnestra undantagen) mördade sina gemåler o. t. straff därför i underjorden måste ösa vatten med såll.

Danckwardt, Henr., militär, 1716 kommend. på Karlstens fästn., s. han 19 uppgaf åt nor. amiralen Tordenskjold. Afrättad s. å.

Dan'dolo, Enrico, f. i börj. af 1100-tal., från 92 doge i Venezia, eröfrade Konstantpl 1203, upprättade där det latinska kejsardömet, d. där 05.

dandy (-di), eng., sprätt, snobb.

Danelagen, dan. vikingarnes rike i England und. medelt.

Daniel, hebr. profet, hvars öden skildras i D:s bok, skr. omkr. 160 f. K. (Förf. obek.).

Daniel, Herm. Adalb., ty. geogr., f. 1812, d. 71 Leipzig. Skr.: Handb. d. geogr. m. m.

Dan'iell (-jell), John Fredr., eng. kemist, f. 1790, d. 45 s. prof. i London.

Daniells stapel, se galvanisk stapel.

Danielsson, 1) And., bonde, f. 1784 Älfsborgs l., rikdagsman fr. 1819 till sin död 39. Bondeoppositionens ledare. — 2) Ax. Ferdin., publicist, socialist, f. i Värml. 1863, d. 99 Schweiz, utg. social, tidn. »Arbetet». — 3) And. Pet., polit., f. 39 på Öland, d. 97 Sthm, sed. 72 ledarn, af 2:a kam., landtmannapartiets ledare. 4) Olof Aug., språkf., klass, filol., f. i Östergötl. 1852, sed. 91 prof. i grek. i Upps. Skr.: Studia gramm., Epigraphica m. m. Sveriges f. n. ende etruskolog.

Danīlo, Pietrovitsch Njegosch, furste af Montenegro, f. 1826, reg. 52, mördad 60 Cattaro.

Danmark, ett af de tre nord. kon.-rikena, 40,384 kv.km., 2,6 mill. inv. Del.: Jylland, Själland, Fyen, Falster, Bornholm, Langeland. Biländer: Färöarna, Island, Grönland, S:t Croix, S:t Thomas. S:t Jean; tills. 194,577 kv.km., 127,400 inv. Berg: Himmelbjerget,