3) Phil. Edu., f. 1801, d. 77. Skr.: Geschichte der deutsch. Schauspielkunst m. m.; 4) Gust. Emil, f. 1803, d. 72. Älskare o. hjälteroller.
Dewsbury (djû'sberri), st. i eng. grefsk. Yorkshire v. Calder, 28,050 inv.
Dexipp'os, gr. hist. förf., omkr. 270 e. K., i Athen. Skr. en världshistoria m. m.
dextrīn, gummilikt ämne, s. erhålles gm upphettn. af stärkelse. Använd, v. tygtryck. Vidt utbredt i växt- o. djurriket.
dextrōs, se drufsocker.
dey, se dej.
Dhaka, se Dakka.
Dhavalagīri l. Davalagiri, topp på Himalaja mel. Nepal o. Tibet. 8,176 m.
dia', gr., genom.
diabās, gr., petrog., kristallinisk bergart, bestående af labrador o. augit, bildar gångar i d. äldre eruptivformation., Kinnekulle, Billingen m. fl. st.
diabēt|es, gr., sockersjuka (se d. o.). -iker, en som lider af sockersjuka.
Diablerets, (-blörä), branta berg mel.Waadt o. Bern.
diable (-ab'l), fr., djäfvul.
diablerī, fr., djäfvulskap.
diabōlisk, gr., djäfvulsk.
dia'bolus, gr.-lat., djäfvul.
diadēm, gr., kgl. pannbindel, senare ersatt af krona; ett slags hårprydnad.
diadok'er, gr., eg. efterträdare, Alexander d. st:s fältherrar, s. eft. hans död delade riket.
diæresis, gr., en diftongs upplösn. i två själfljud, ex. aēr.
diafān, gr., genomskinlig.
diafonī, gr., missljud.
diafrag'ma, gr., mellangärdet; i kikare anbragt ring för afhållande af kantstrålar.
diagnōs, gr., undersökn. af en sjukdoms natur. -tisera, angifva en sjukdoms beskaffenhet. -tik, läran om sättet att skilja sjukdomar från haa.
diagonāl, gr., rät linje, s. förenar två icke angränsande hörn i en rätlin. fig. l. en polyeder. — Äfven ett slags ylletyg.
diagram', gr., teckning; geom. fig. för att bevisa en sats.
diakōn, gr., egentl. »tjänare», djäkne; i rom.-kat. kyrkan biskops biträde, i den evang. hjälppräst. -issa, tjänarinna, barmhärtighetssyster för sjukas o. barns vård. Diakonissanstalt vid Ersta i Sthlm sed. 1864.
diakrīs, gr., tecken, s. anger en bokstafs l. ett ords rätta uttal.
dialekt', gr., munart.
dialekt|ik, gr., eg. konsten att föra samtal; hos Aristoteles namn på en del af logiken; senare sofistisk disput.-konst. -iker, person öfvad i slutledn.-konst.
diallāg, gr., grönt mineral, ingår i bergarten gabbro.
dialōg, gr., samtal mel. två personer. -isera, sätta i samtalsform.
dialys, gr., särskiljn. af kristalliserbara fr. icke-kristalliserb. kroppar gm en fuktig membran. Jfr diffusion.
diamagnetiska kroppar, sådana, s. bortstötas af magneten, ex. vismut, koppar.
diamant', rent kristalliseradt kol. Klyfbar, spröd, repar alla kroppar, eg. v. 3,5/3,6, färglös l. färgad, starkt glänsande o. ljusbrytande, förbrinner till kolsyra. Ostindien, Borneo, Sumatra, S.-Afrika, Ural, Brasilien. Använd, till smycken, glasskärn., borrn. af hårda bergarter o., pulveriserad, till slipn. Efter olika slipn. kallad briljant, rosensten l. tafelsten.
Diamantīna (Tejuco), brasil. stad 42,414 inv. Diamantdistrikt.
diamantstil, minsta boktrycksstil.
diamēt|er, gr., mat., gm-skärningslinje, rät linje, s. går gm en cirkels medelpunkt o. slutar i periferien. -ral, som har afs. på d.; d:t motsatt, så motsatt som möjligt.
Diāna, rom. myt., se Artemis.
