elektro|dynamīk, gr., läran om elektr. strömmars verkan på haa. -fōr, gr., instrument, hvars verkan beror på den elektr. fördelningen, består af en hartskaka med isoleradt metallock. Elektriciteten framkallas gm kakans piskning m. pälsverk o. d. -lys, kem., sönderdeln. af en kropp gm en elektr. ström, hvarvid sönderdeln.-produkterna afsätta sig vid båda polerna. Användes i galvanoplastiken o. metallokromien. -magnetism, den elektr. strömmens inverkan på en magnet o. omvändt. Ledes en elektr. ström gm en tråd prlt med en rörl. magnetnål, så afviker denna olika eft. strömmens olika riktn. Ett järnstycke, spiralformigt omlindadt med flere hvarf isolerad koppartråd, erh., om en stark elektr. ström ledes gm tråden, en betydl. magnet, kraft (elektromagnet), s. nyttjas till många apparater, särsk. telegrafapparater och dynamoelektriska maskiner, -mēter, instr. till mätn. af elektr. laddn, se vidare elektroskop. -motōrer, kroppar s. gm beröring med haa utveckla elektricitet, t. ex. koppar o. zink; äfven ben. på maskiner, s. omforma elektr. energi i mekanisk sådan. Jfr. galvanism. -skōp, instr., s. uppvisar små mängder af fri elektricitet. Består af två smala guldblad, fästa vid en isolerad metalltråd, upptill slutande med en kula. Närmas en kropp kulan, visa guldbladen gm utslag tillvaron af elektricitet. E., försedd med gradering, kallas elektromēter. -teknīk, konsten att använda elektriciteten, is. till belysn. o. drifkraft. -terapī, behandl. af en sjukdom medelst en elektr. ström, -typī, fys., konsten att på galvan, väg åstadkomma afbildningar.
element', lat., ur-, grundämne; ur-, naturkraft; lifsämne; hvad s. passar ngn; mat., oändl. liten storhet; astron., storhet för bestämmande af en planets bana o. läge; fys., beståndsdel af elektr. batteri; kem., se grundämne.
elaphanti'asis, gr., sjukl. förtjockn. af huden och därunder liggande väfnader, uppträder oftast på benen, hvarigm dessa få ett oforml. utseende.
Eleusis (-ev'-), g. geogr., st. i Attika, nu Lefsina. Tempel åt Demeter o. Persefone.
elēv, fr., lärjunge.
elevation, lat., lyftning; kr., höjdriktn.; astron., höjd.
elevātor, lat., inrättn., hvarmed ngt upplyftes, hiss.
Elf, se Älf.
elfenben, i egentl. mening, erh. af elefantens betar, men äfven af tänderna af narhvalen, hvalrossen, flodhästen, det utdöda mammutdjuret m. fl. Nyttjas till klaviatur, biljardbollar och en mängd mindra lyxartiklar.
Elfenbenskusten, se Guinea.
elfenbensnöt, se Phytelephas.
elfenbenspapper, papper af 6 öf. haa limmade velinpappersark. Till miniaturmåln.
elfenbenssvart, pulveriser. o. glödgadt elfenbensaffall, till färg.
Elfving, And., väckelsepredikant, f. 1745, d. 72. Skr.: Kristl. huspostilla.
El . . ., se Äl . . .
El'gin, 1) Thom. Bruce, earl af E. o. Kincardine, brit. diplomat, f. 1766, d. 41 ss. kurator för Brit. muséet. Hans i Grekland 1800 förvärfvade konstsaml. inköptes af staten o. införlifvades med Brit. mus. 16 under namn af Elgingalleriet. — Hans son 2) James Bruce, earl af E., brit. statsm., f. 1811, 46/54 gen.-guv. i Canada, 60 anför, för expedit, mot Kina, 62 vicekon. af Indien, d. 63.
Elgin, st. i Illinois (N. Amer.), 60,000 inv. Berömd urfabrikation.
Elgström, Per, skald, f. 1781, d. 10, fosforist. Hans Samlade vitterhetsarb. utg. 60.
Eli, öfverstepräst o. domare i Israel
