för kommunal anläggn. och (07) »egna hem.»
enskild bank, l. privatbank, solidariskt aktiebolag.
en suite (ang svit), fr., i följd.
en'tasis, gr., byg., utsvällning på kolonnskaftet.
entelekī, gr., Aristoteles' namn på själen ss. den lefvande kraften i materien.
entente (angtangt'), fr., hemligt förstånd; e. cordiale (-diall'), hjärtligt förh., is. mel. tvänne statschefer.
entomologī, gr., vetenskapen om insekterna.
en-tout-cas (angtûkā), fr., »för hvarje fall», ett slags parasoll l. paraply.
entreakt (angter-), fr., mellanakt; musikstycke l. balett under denna.
entrechat (angtrschā), fr., korssprång (i balett).
entrecôte (angtrkåt), fr., kok., oxhare.
entrée (angtrē), fr., inträde, förrätt, inträdesafgift.
entremets (angtrmē), fr., mellanrätt.
Entre Minho e Douro (-min'jå e dårå) l. Minho, port. prov., 7,273 km., 1,170,361 inv.
entre nous (angtr nû), fr., oss emellan.
entrepôt (angtrpå), nederlagsplats, förrådshus.
entrepren|ad, fr., villkorligt åtagande, -era, företaga, -ör, person, s. åtager sig ngt.
Entre Rios, prov. i Argentina, 74,571 kv.km, 359,546 inv. Hst. Paraná.
entresol (angtrsåll'), fr., mellanvåning.
entretenēra (ang-), fr., underhålla.
entrevue (angtrvy), fr., sammankomst.
entrez (angtrē), fr., stig in!
entusi|asm', gr., hänförelse, -ast', svärmare.
enukleation, lat., operation, hvarigm nybildningar aflägsnas ur kroppen.
enumeration, lat., uppräknande.
enunciation, lat., utsago.
Envallsson, Karl, dram. förf., f. 1756, notar. publ. i Sthm, d. 06. Skr. dram. Kronofogdarne eller Slåtterölet m. m.
enveloppe (angvelopp'), fr., omslag, brefkuvert; utanverk (en fästnings).
environs (angvirång'), fr., omgifningar.
en vogue (ang våg), fr., i ropet.
envoyé (angvåajē), fr., sändebud (af andra rangen).
E'nyo, gr. myt, Ares' syster, stiftade tvedräkt. Identifierad med Bellona.
Enz, bifl. till Neckar t. v., utf. vid Besigheim, 112 km. l.
En'zio, son af kejs. Fredr. II, f. 1225 Palermo, 40 kon. af Sardinien, 49 fången af bologneserna, d. 72 i fängelse.
E. o., förkortn. för ex officio, (se d. o.), extra ordinarie.
eocēn, gr., se tertiärformationen.
eōler, en af forngrekernas hufvudstammar.
eolsharpa, gm luftdrag ljudande stränginstrument.
E'olus, rom. myt, vindarnas gud.
eōn, gr., världsålder, väsen härskande under en världsålder.
Éon de Beaumont (eång' dö båmång'), Charl., chevalier d', diplomat, f. 1728 Tonnerre, användes af Ludvig XV i åtskilliga heml. beskickningar, deltog med tapperhet i 7-årskriget, uppträdde från 71 i fruntimmerskläder, d. 10 i landsflykt i London, då hans kön ådagalades.
Eōs, gr. myt, morgonrodnadens gudinna.
Eosander, Johan Fredr., frih. Göthe, sv. arkit., f. i Livland, från 1698 i brandenburgisk tjänst, undanträngde Schlüter s. hofarkitekt hos Fredrik I af Preussen, fullbord, slottsbyggnaden i Berlin, byggde slotten i Charlottenburg och Monbijou, d. 29 Dresden.
eozōon, gr., förmodad djurförstening i urbergen, består af växlande lameller af serpentin o. kalk, måhända blott en viss lagring af bergarterna.
epak'ter, gr., tal, s., från senaste nymåne räknadt, visa månens ålder hvarje nyår. Jfr. gyllental.
Epameinon'das (lat. Epaminondas), tebansk fälth., f. omkr. 418 f. K., befriade 379 Tebe fr.
