flossa, väfnad med rätsidan täckt med olikfärgade ulltofsar.
Flotow, Friedr. v., ty. komp., f. 1812 Mecklenb., d. 83. Komp. oper. Stradella, Martha, Storfurstinnan (alla 3 uppf. i Sthm) m. m.
flott, sjö., flytande. Blifva f., komma af grund.
flotta, sjö., en större samling krigsskepp und. en gemensam chef; flere handels- l. fiskarefartyg seglande tillsammans.
flottilj', fr., sjö., en liten flotta.
Flüe, Nikol., schweiz. eremit, f. 1417 Unterwalden, d. 87, kanoniserad 1669.
Flüela, sidodel till Davos (se d. o.).
Flüelen, schweiz. by i kant. Uri, v. Vierwaldstättersjön o. S:t Gotthardsbanan, 941 inv.
flugan, Musca, Diptera, zo., tvåvingad insekt m. sugmun o. korta spröt. Hit höra bl. a. fönster-f. (M. domestica), med gråaktig, luden kropp, stora rödbruna ögon, smnsatta af mer än 4,000 fasetter, o. mel. klorna en sugboll, fylld med en klibbig vätska, medels hvilken djuret håller sig fast; spy-f. (M. vomitoria), glänsande blå m. svarta vingar; kött-f. (M. carnaria), föder lefvande ungar, m. fl.
flugfällan, se Dionæa.
flugsnapparen, Muscicapa L., Sylvidæ, orn., har kort, bred, nedtryckt näbb med skarp rygg o. ett hak bakom spetsen, näsborrarna täckta med borstlika fjädrar, korta ben, långa vingar, medelmåttig stjärt; vistas i skogar, parker; lefver af insekter. Flyttfågel. Brokiga f., M. atricapilla L. o. grå f., M. grisola L., allm. öfver hela Sverige. Halsbands-f., M. collaris Bechstein, allm. på Gottland.
flugsten = metall. arsenik.
flugsvamp, se Agaricus.
flu'idum, lat., hvarje ämne, s. är l. kan tänkas i flytande form.
fluktu|ation, lat., vacklande, ostadighet, föränderlighet. -era, vara ombytlig, vackla, stiga o. falla, växla.
flundran, Pleuronectes L., Pleuronectidæ, ikt., har nästan rutformig kropp, ögonen merendels på den färgade sidan, skillnaden mel. dem liten, käkarna o. tänderna mer utbildade på den ofärgade än på den färgade sidan, tänderna i enkel rad, rygg- o. analfenans strålar enkla, afrundad l. trubbvinklig stjärtfena med tvåklufna strålar. Vanliga f., P. flesus L., allm. vid Sveriges kuster ända upp i Bottniska viken, rödspottan, P. platessa L., allm. ända till norr om Sthm, sandskäddan, P. limanda L., allm. vid västra o. södra kusterna, sparsamt vid östra.
fluōr, kem., Fl = 10, element, s. i naturen end. förekommer förenadt med metaller, företrädesvis kalcium (flusspat).
fluoresceïn, kem., C20H12O5=332, uppkommer genom ftalsyreanhydrids upphettn. med resorcin; mörkrödt pulver; lösl. i alkohol o. eter; bildar med brom tetrabromfluoresceïn, s. anv. till färgning af ylle o. siden.
fluorescens', fys., vissa kroppars egenskap att, i det de absorbera ljus, själfva lysa m. egendomligt färgadt sken.
fluorvätesyra, kem., HFl = 20, s. erhålles gm fluormetallers upphettning medels svafvelsyra, är en i vatten löslig, i luften starkt rykande o. ytterst frätande, färglös gas. Med undant. af guld, platina o. bly lösas alla metaller af f., hkn i följd af sin förmåga att lösa silikater användes t. etsning af glas. Högst giftig.
fluss, patol., afsöndring af serös vätska från vissa organ. Kallas nu vanligen katarr.
flusser, tekn.-kem., åtskilliga ämnen, s. tillsättas svårsmälta ämnen för att göra dem mera lättsmälta.
fluss-spat, min., färglöst, gråbrunt, grönt, blått l. rödt, tätt, kornigt
