Hansson, Ola, förf., f. 1860 Hönsinge, känd gm sina essays och förträffliga romaner.
Hansteen, Christ., nor. astron. o. fys., f. 1784, 14/61 prof. i Kristiania, d. 73. Världsberömda forskningar öfv. jordmagnetismen.
hantel, ty., gymnastikapparat, bestående af två tunga järnkulor, förenade med ett handtag.
Hants, se Hampshire.
Haparanda, st. i Norrb. l. vid Torneå älf o. Bottn. viken. 1,336 inv. (08). Stadsprivil. 1842.
Harald, nor. kgr, 1) H. Hårfager, son af Halfdan Svarte, f. 850, kon. 860/930, underkufv. hela landet, tillsatte en jarl i hvarje fylke, delade riket mel. sina många söner 930, d. 933. — 2) H. Gråfäll, son af Erik Blodyx, kon. 960, dräpt 965. — 3) H. Hårdråde, son af Sigurd Syr, stred i Palestina o. på Sicil. mot arab., kon. 1046, våldsam, gjorde ett tåg till Engld mot H. Godwinsson, stupade där vid Stanfordbridge 1066. — 4) H. Gille, utgaf sig för Magn. Barfots son, kon. 1130, mörd. 1136.
Harald, dan. furstar, 1) H. Blåtand, Gorms son, reg. 930/86. — 2) H. Hein, Sven Estridssons son, reg. 1076/80. — 3) H. Kesja, Erik Ejegods son, riksförest. und. faderns pilgrimsfärd 1103/04, halshuggen 35.
Harald (Harold), eng. kgr, 1) H. Harfot, son af Knut d. st., kon. 1035/40. — 2) H. Godwinsson, 1052 jarl i Wessex, kon. 66, segrade s. å. vid Stanfordbridge öfv. H. Hårdråde, men stupade s. å. vid Hastings ss. den siste angelsachsiske kon. mot Vilhelm Eröfraren.
Harald Hildetand, dan. sagokon., Ivar Vidfamnes dotterson, utbredde sin makt öfver norden, stupade vid Bråvalla mot sin brorson Sigurd Ring.
harang', fr., högtidl. tal, is. tråkigt sådant, -ēra, högtidligt tilltala.
Harburg, st. i Hannover vid Elbe. 55,676 inv.
harcelēra, fr., reta, bry.
Hardangerfjord, fjord i Söndre Bergenhus amt i Norge.
Hardeknut, 2 kgr i Danm., 1) H., kon. i 9:e årh., Gorm d. gamles far. — 2) H., Knut den stores son, 1035 kon. i Danm., 40 kon. i Engld, d. 42.
Hardenberg, 1) Karl Aug., furste, preuss. statsm., f. 1750, 17 presid. i statsrådet, ifrade för reformer, d. 22 Genua. — 2) Fried. Geo. v., ty. skald, pseud. Novalis, f. 1772, d. 01. Skr.: Heinr. v. Ofterdingen m. m.
hardiesse (ardjäss'), fr., djärfhet.
hārem, arab., hos mohammed. den afsöndrade fruntimmersvåningen, endast tillgänglig för mannen.
haren, Lepus L., Leporidæ, af gnagarnas ordn. Vanliga k., L. timidus L., 68 cm. l., i n. o. mel. Europa. Skinnet t. pälsverk, köttet välsmakande.
Harg, järnbruk i Sthms l.
haricot (arikå), fr., bot., sabelböna; h. de mouton, ragu på hammel med potatis o. rofvor; h:s verts (-vär), turska bönor.
Harīri, Abu Moh. Kasim Ibn Ali el, arab. skald, f. 1054 Basra, d. där 22. Skr. 50 »makamer» l. noveller.
har'lekin, se arlekin.
Harlem, se Haarlem.
Harless, Gottl. Chr. Ad., ty. teol., f. 1806 Nürnberg, d. 79. Skr.: Christl. Ethik m. m.
harmattān, het vind på Afrikas v. kust.
Harmōdios, se Aristogeiton.
harmon|ī, gr., öfverensstämmelse, samklang, -iēra, öfverensstämma, passa tillsammans, -isk, öfverensstämmande, välljudande.
harmōnika, musikinstrum., hvari toner framkallas ur stämda glasklockor l. järnstift.
harmōnium, ett slags liten orgel m. klaviatur o. fritt svängande tungor.
Harms, 1) Klaus, ty. teol., f. 1778
