Hefaistion (-faj'-), vän till Alex. d. st., s. firade hans begrafn. i Ekbatana 324 f. K. m. stor ståt.
Hēfaistos, gr. myt., lat. Vulcanus, eldens och smideskonstens gud.
Hegel, Geo. Wilh. Friedr., ty. filos., f. 1770 Stuttgart, d. 31 ss. prof. i Berlin. Egendoml. är hans dialektiska metod, enl. hkn hvarje begrepp slår öfver i sin motsats.
hegemonī, gr., i ett statsförb., en stats öfvervikt öf. de andra.
Heiberg, 1) Pet. Andr., dan. skald, f. 1758 Vordingborg, landsförvist för sina liberala åsikter, d. 41 Paris. Skr. talrika sång- o. lustspel. — Hans son 2) Joh. Ludv., dram. förf., f. 1791, 49/56 dir. vid teat. i Köpenh., d. 60. Skr. förträffl. vådeviller (Recensenten o. dyret, De uadskillige m. fl.), dramer (Elverhöj m. fl.), komed. m. m.
Heidelberg, st. i Baden vid Neckar, 49,425 inv. Univ. (stift. 1356, öppnadt 86), slott.
Heidenstam, Verner von, skald, f. 1859 Olshammar, urspr. målare, har skrifvit Vallfarts- o. vandringsår (88), Dikter (95), romanen Endymion (89), Karolinerna (97/98), Dagar och händelser (09) m. m.
Heilbronn, st. i Württemberg vid Neckar, 40,026 inv. Fabr.
Heimdall, se Hemdall.
Heimskringla, eg. jordens krets, namn på Snorre Sturlessons konungasagor.
Heine, Heinr., ty. lyr. skald, f. 1799 Düsseldorf, d. 56 Paris. Skr.: Buch d. Lieder (32:a uppl. 72), Reisebilder (5:e uppl. 56) m. m. H:s dikter ha öfversatts på flere spr., på sv. af Kruhs, Ring m. fl.
Heinicke, Sam., grundl. af döfstumunderv., f. 1729 Nautschütz, d. 90 Leipzig.
Hein'ola, fin. st. i S:t Mikels l., vid Kymmene älf, 1,387 inv.
Heinrich von Meissen, kallad Frauenlob, ty. mästersångare, omkr. 1260/18 Mainz.
Heiter, se Amalia 2.
hej'duk, se hajduker.
Heka'be, lat. Hecuba, kon. Priamos' af Troja gemål, mor till Hektor o. Paris.
Hēkate, gr. myt., månskenets, nattl. spökens o. trolldomars gudinna.
hekatomb', gr., offer af 100 oxar; i allm. stort, högtidligt offer.
Hekla, vulkan på Island, 1,473 m., sista utbrott 1845/46.
hektār = 100 ar (se d. o.).
hekto|grāf, gr., app. till mångfaldigande af skrifvelser. -gram' = 100 gram. -līter = 100 liter.
Hek'tor, son till kon. Priamos af Troja, besegrad af Akilleus.
Hel, nord myt., dödsrikets gudinna, Lokes dotter, upptar i sitt rike alla aflidna af ålder o. sjukdom. Af H. har ordet helvete bildats.
Helder, befäst holl. st. vid Marsdiep. 26,681 inv., örlogshamn.
Hel'ena, 1) H., Ledas dot., Menelaos' gemål, bortförd af Paris, orsak till trojan. kriget. — 2) H., d. hel., Constantinus d. stores mor, byggde d. hel. grafvens kyrka i Jerusalem.
Helgeå, fl., gmflytande s. delen af Småland o. n.-ö. delen af Skåne, utf. i Östersj. vid Åhus, 193 km. l.
Helgoland, ty. klippö i N.-sjön utanför Elbes mynning, 0,5 kv.km., 2,307 inv. af fries. härkomst. 1714/1808 dan., brit. till 90, då den afträddes till Tyskland.
helgon, i katol. kyrkan sådana aflidne, hka gm sitt lefverne o. sin död ha rätt att deltaga med Kristus i världsregeringen o. äras af mskrna ss. förespråkare hos Gud o. Kristus. H. tillsättas (kanoniseras) end. af påfven.
Heliāderna, se Helios.
heliākisk, gr., astron., i fråga om en stjärna, betecknar, att hon vid sin upp- el. nedgång befinner sig i solens närhet.
Heliand, fornsachs. dikt fr. 9:e årh., behandlar Jesu hist.
Helian'thus L., Compositæ. H. annuus L., solrosen, prydn.-växt, fr. Mexcio o. Peru, H. tuberosus
