stärkte kon.-makten o. borgarklassen mot adeln, d. 09 Richmond. — Hans son 8) H. VIII, f. 1491 Greenwich, kon. 09, bröt m. påfven för vägrad äktenskapsskillnad 33, grund. anglikan. kyrkan, vällustig tyrann, lät af sina 6 gemåler (Kat. af Aragonien, Anna Boleyn, Joh. Seymour, Anna af Kleve, Kat. Howard, Kat. Parr) afrätta Boleyn o. Howard. d. 47.
Henrik (Henri), fr. kgr. 1) H. I., son af kon. Robert, f. 1005, kon. 31, d. 60 Vitry. — 2) H. II, son af Frans I, f. 1518, kon 47, eröfr. Toul, Metz, Verdun, Calais, d. 59 gm sår vid tornering (se Montgomery). — Hans son 3) H. III, f. 1551, 73 kon. af Polen, 75 af Frankr., bekämpade först hugenotterna, förband sig sedan med dessa, 89 mörd. af munken Clément. — 4) H. IV, son af Anton af Bourbon, f. 1553 Pau, 69 protestanternas ledare, 89 tronarf vinge, erhöll kronan gm omvändelse till katol. läran 93, utfärd. Nantes. ediktet 98 till förmån för protestant., befordrade rikets välstånd, mörd. af Ravaillac 10. Gem.: 1) Margareta af Valois, 2) Maria af Medici.
Henrik (Heinrich) Lejonet, hert. af Baiern o. Sachsen, son af H. d. stolte, f. 1129, gjorde uppror mot kejs. Fredr. I 890, 92, d. 95.
Henrik (Henrique) Sjöfararen, port. prins, f. 1394 Oporto, understödde upptäcktsfärden t. Afrikas v. kust, d. 60 Sagres.
Henrik, d. hel., bisk., f. i Engld, bisk. i Uppsala i 12:e årh., följde Erik d. hel. på korståg t. Finld o. dräptes där af en omv. finne.
Henry Gréville (angrī grevill'), pseud. för Alice Durand.
Hepta'meron, gr., titel på en novellsaml. af drottn. Margareta af Navarra.
hepta'meter, gr., 7-fotad vers.
heptan'dria, gr., bot., 7:de klassen, Linnés sexualsyst., innefattande växter, hvilkas blommor ha 7 fria ståndare.
heptarkī, gr., namn på 7 kon.-riken i Engld, s. 827 förenades till ett und. Egbert af Weessx.
Hēra, gr. myt., Zeus' gemål. Jfr Juno.
Heraclēum L., Umbelliferæ, björnlokan, H. sibiricum L., i Europa, lämnar foder o. grönsaker.
Heraclītus, se Herakleitos.
Hera'kleia, lat. Heraclēa, g. geogr., namn på städer vid Svarta h., i nedre Ital., i Tessal., i Makedonien.
Hera'kleitos, lat. Heraclītus, gr. filos. fr. Efesos, omkr. 500 f. K., af jon. skolan. Hans princ. är elden, hvarur gm strid allting uppstår.
Heraklēs, lat. Hercules, gr. myt., son af Zeus o. Alkmene, begåfvad m. väldig styrka, utförde 12 arbeten i Eurysteus' tjänst; deltog i argonauttåget, befriade Prometeus, sålde sig till slaf hos drottn. Omfale, gifte sig sed. m. Deianeira, s. gaf honom en förgift. klädnad. Förryckt af smärta, besteg H. bålet o. upptogs i himlen, där han förmäldes med Hebe.
heraklīder, söner o. afkoml. af Herakles, hka grund. välden i Argos, Lakonien, Messenien.
herald|īk, med.-lat., vapenkonst, vapenlära. -isk, s. har afs. på vapenlära.
Hērat, befäst st. i Afganistan vid Heri-rud, omkr. 45,000 inv.
herbārium, lat., saml. af pressade, syst. ordnade växter.
Herbart, Joh. Friedr., ty. filos., f. 1776 Oldenburg, d. 41 ss. prof. i Göttingen. H. betraktade föreställningarna ss. psyk. krafter o. underkastade deras verkan på haa en exakt matem. kalkyl.
Herculāneum, g. geogr., st. i Kampanien, 21/8 79 e. K. begrafven under ett utbrott af Vesuvius.
Herculano de Carvalho (-valjå), se Carvalho e Araujo.
Hercules, se Herakles.
