skald, f. 1830 Berlin, sed. 54 i München. Utmärkt s. epiker o. is. som novellist; de flesta af hans arb. öfvers. på svenska.
hg, kem. tecken för kvicksilfver (hydrar' gyrum).
H. H., förk. för Hans helighet (påfven), Hans (Hennes) höghet, Högädle herre; (på grafstenar) Här hvilar.
hiātus, lat., smnträffande af 2 vokaler i slutet af ett o. i början af ett annat ord.
hibcrnation, lat., öfvervintring.
Hiber'nia, rom. namn på Irland.
hickory-nöt, bot, frön af växtsläktet Cārya. Njutningsmedel.
hidalgo, sp., ädling af d. lägre adeln.
hierarkī, gr., prästvälde.
hierātisk, gr., prästerlig.
hierātisk skrift, se hieroglyfer.
hierodūler, gr., tempeltjänare.
hierofant, gr., öfverstepräst vid de eleusinska mysterierna.
hieroglyfer, gr., fornegypt. bildskrift, består i afbildn. af föremål, is. på monument. Af 3 slag: 1) egentl. hieroglyfskriften, afbildning af föremål af alla slag; 2) hieratisk skrift, förenkl. af föreg., använd af präster; 3) epistolografisk l. demotisk skr., ett slags snabbskrift för det dagl. lifvet. Försöken att tolka h. började m. fyndet af Rosette-stenen 1798.
hieromantī, gr., se hieroskopi.
Hie'ron, 2 tyranner i Syrakusa. 1) H. d. ä., reg. 478/467 f. K., rättrådig, vän af skaldekonst. — 2) H. d. y., 269/215, kraftfull, romarnes bundsförvant.
Hierōnymus, Euseb. Sophron., kyrkofader, f. 340 Pannonien, d. 420 Betlehem. Känd ss. förf. af den lat. bibelöfversättn. Versio vulgata.
Hierōnymus af Prag, teol., f. 1365 Prag, bekämpade m. Hus hierark. missbruk, fängslad, bränd 16.
hieroskopī, gr., l. hieromanti, spådom gm beskådande af offerdjurs inälfvor.
Hierta, 1) Hans H., se Järta. — 2) Joh. Gust., tidningsm., polit., f. 1791, 29/32 red. af den opposit. tidn. »Medborgaren», 32/51 medarb. i »Aftonbladet», d. 59. — Hans syssling 2) Lars Joh., tidningsm., f. 1801, uppsatte »Aftonbladet» 30, dess redakt. till 51, bokförläggare, riksdagsman, industriidkare, d. 72.
high church (haj tschörtsch), eng., »högkyrka», riktn. inom den anglik. kyrkan, eng. statskyrkan, närmar sig i många fall katolicismen.
high life (haj lajf), eng., »högt lif», fina världen.
Hildebrand, se Gregorius VII.
Hildebrand, 1) Bror Emil, fornf., f. 1806, 37 riksantikvarie, 66 ledamot af sv. akad., d. 84. Inlade stor förtjänst om statens hist. museum. Numism., arkeol. o. hist. arb. — Hans son 2) Hans Olof Hildebr., fornf., hist., f. 1842, 79/07 riksantikvarie, har skr. värdefull, arb. of. Sveriges fornlämningar och lifvet i forntiden. — Dennes broder 4) Henr. Rob. Teod. Emil, hist., f. Sthm. 48, fil. dr. 75, lekt, i Sthm 80, riksarkivarie 01. Har 81/95 utg. »Hist. Tidskr.» Har skr. flera synnerligen värdefulla hist. skrifter samt utg. läroböcker i hist. — 5) Karl Emil Hildebr., son till H. 2), hist. publ., f, i Sthm 70, fil. d:r 98, sed. 04 red. af Sthms Dagbl., sed. 08 ledam. af 1:a kam. Har äfv. skr. hist. arb.
Hildebrandslied (-lid), äldsta fragment af ty. hjältesagan.
Hildebrandsson, Hugo Hildebrand, meteorol., f. 1838, 78/09 prof. i Uppsala, har inlagt stor förtjänst om meteorologien.
Hildebrandt, Ed., ty. landsk.-mål., f. 1817 Danzig, d. 68 Berlin. Akvareller.
Hildesheim, st. i preuss. prov. Hannover, 47,060 inv. Bisk.
Hill, Sir Rowland, eng. postväsendets reformator, f. 1795 Kidderminster, gmdref ett likformigt
