Holoftsin, ort i Litauen. Sl. mel. svenskar o. ryssar 4/7 1708.
Holothūriæ, se sjögurkor.
Holst, Joh. Gust. von, djurmål., f. 1841 Sthm.
Holstein, ford. hertigd. mel. Ö.- o. Nordsjön, skildt från Slesvig gm Eiderkanalen, sed. 1866 del af preuss. prov. Slesvig-H. H. beboddes ursprl. af sachsare, hka underkufvades af Karl d. st. och kommo und. sachs. hertigarne. Senare olyckl. krig m. Danm. Därpå deln. mel. flera linjer. 1386 förenades H. med Slesvig, 1386/ 1459 styrdes båda landen af huset Schauenburg; 1474 bildades hertigd. H. af egentl. grefsk. H., Stormarn, Wagrien o. Ditmarsken. Till 1806 ty. riksland, hvareft. det förenades med Danm., 15 uppt. i ty. förbundet.
holsteinska partiet, politiskt parti, s. verkade för att få hert. Karl Fredr. af Holstein på tronen eft. Karl XII, upplöstes 1727.
Holtei, Karl v., ty. förf., f. 1798 Breslau, d. där 80, skr. sångspel, dram. m. m.
Holtzendorff, Frz v., ty. jur., sed. 73 prof. i München, f. 1829., d. 89. Förtjänt om fångvårdsreformer. Förf.
Holtzmann, Ad., ty. språkf., f. 1810 Karlsruhe, d. 70 ss. prof. Heidelberg. Skr.: Untersuch. üb. das Nibelungenlied m. m.
Homburg, v. d. Höhe, st. i Hessen-Nassau. 12,498 inv. Badort. Spelbank till 1872.
Ho'meros, lat. Homērus, störste gr. skald und. forntiden, d. episka poesiens fader, f. 9:e årh. f. K. Skr.: Ilias (»Iliaden») o. Odysseia (»Odysséen»). Stridsfrågan, huruvida H. är förf. till dessa dikter, ännu ej afgjord.
home rulers (håm-), eng., irl. parti, s. sträfvar eft. eget parlam. och egen ministär f. Irland.
Home sweet home (håm, swit håm), eng., »hem, ljufva hem», berömd eng. sång.
homiletīk, gr., ledning till andl. vältalighet.
homīlie, gr., bibelförklaring und. predikoform.
homme (åmm), fr., människa; h. d'affaires (-fär), affärsförvaltare; h. de lettres (-dö lättr), lärd; h. d'esprit (-sprī), person m. godt hufvud.
ho'mo, lat., människa; h. novus, uppkomling.
homo- . . . gr., i sms. = tillsammans, lika.
homo|fōn, gr., enstämmig, musikalisk sats, där en stämma är hufvudstämma. — -gēn, gr., likartad.
homojusiāner, gr., se arianer.
homolōg, gr., öfverensstämmande.
Homologūmena, gr., böcker i N. T., s. äro allm. erkända.
homonym, gr., likljudande.
homosexuell', lat., benämnes person, s. hyser onaturlig kärlek till sitt eget kön; pederast.
homousiāner, gr., i den första kristna tiden parti, som ansåg Sonen vara af samma väsen som Fadern.
homun'culus, lat., liten människa, tillverkad på kem. väg, hvartill anvisn. gifves af alkemisten Paracelsus.
homöopatī, gr., af S. Hahnemann grund. läkemetod, enl. hkn vid en sjukdom sådana medel böra användas, hka hos en frisk framkalla förhandenvarande symtom. Sålunda bör utsot botas m. afförande medel etc.
Hondekoeter (-kûter), Melch., nederl. djurmål., f. 1636 Utrecht, d. 95 Amsterdam.
Hondūras, 1) republ. i Central-Amer., 114,670 kv.km, 500,136 inv. Gränsar i ö. till H.-viken af Karib. hafvet. Högland, väl vattnadt. Hst.: Tegucigalpa. Hamnar: Omoa, Puerto Caballos, Truxillo, Amapala. Uppt. af Colombo 1502, span. 1523, sed. 1823 republik. Presid.: Miguel R. Davila (sed. 07). — 2) se Britiska Honduras.
Honegger, Joh. Jak., schweiz. lit.-hist., sed. 74 prof. Zürich, f. 1825, d. 98. Skr.: Grundsteine e. allg.
