La Mancha (-mant'scha), ford. prov. i Span., nu ungef. prov. Ciudad-Real.
La Manche (-mangsch), fr. namnet på Kanalen.
La Mara, pseud. f. M. Lipsius.
Lamarck, Jean Bapt. Ant. Pierre Monet de, fr. naturf., f. 1744 Picardie, sed. 92 prof. vid «Jardin de Plantes», Paris, d. 29, utg. Philosophie zoologique (09) och Hist. univ. des anim. sans vertèbres (36/45) m. m.
La Mar'mora, Alfonso Ferrero, it. militär o. statsm., f. 1804 Turin, 49/60 sardin. krigsmin., 64/66 min.-prcs., 70/71 gen.-guv. i Rom, utgaf 73 en bok mot Bismarck o. 77 en ny skrift till själfförsvar, d. 78 Florens.
Lamarque (-mark'), Max., gref., fr. gen. och statsm., f. 1770 i St. Sever, und. Nap. I, 28 deput., 30/31 i oppos. mot Ludv. Fil., d. 32 Paris, där hans begrafn. framkallade ett upplopp.
Lamartine (-tīn), Alph. Marie Louis de, fr. skald, statsm., f. 1790 Mâcon, d. 69 Passy. Talrika resor; framst. talare. Skr.: Médit. poét, Harm. poét et relig., Histoire des Girond. m. fl. hist. arb., reseskildr. o. rom. m. m. Oeuvr. compl. (60/64), 40 bd.
Lamb (lämm), Charl., eng. skald, f. 1775 London, d. 34 Edmonton. Skr. lyr., dram., humor, skisser m. m.
Lamballe (langball'), Marie Thérèse Louise, prins. de, dotter till Ludv. Vict. af Savoyen-Carignan, f. 1749 Turin, änka eft. prins. af Bourbon-Lamballe, 74 drottning Marie Antoinettes hofmästarinna, följde 92 denna i fängelset, mördad s. å.
Lambert från Hersfeld, ty. hist., d. 1088 ss. munk i klostr. Hersfeld. Skr. en världshist. t. 1077.
lambrequin (langbrökäng'), fr., konst., i flikar utskuren kappa öfver fönster, dörrar etc.
lamell', lat., tunn skifva af metall m. m.
Lamennais (lamnä), Hugues Félicité Rob. de, fr. teol., filos, och skald, f. 1782 St. Malo, d. 54 Paris. Skr. bl. a. Paroles d'un croyant (öfvers. på sv.); saml. arbet. utg. 44/47 i 10 bd.
lament|ābile, it., tonk., klagande. -era, jämra sig. -ōso, it., tonk., klagande.
Lamettrie (-trī), Jul. Offray de, fr. läkare o. förf., f. 1709 St. Malo, d. 31 Berlin. Ryktbar materialist. skriftställare Skr.: L'hommemachine m. m.
lamgamen, se gamar.
Lāmi l. Lamii, äfv. Osman kallad, Turk. förnämsta lyr. skald, d. 1531. Skr.: Vamik-u-asra, Absal-u-Selman, Ves-u-Ramin, lyr. o. episka arb. m. m.
Lāmia, gr. myt., Zeus' älskarinna, hvars barn Hera i sin svartsjuka dödade o. s. i förtvifl. däröf. dödade andra mödrars barn. Lamier, kvinnliga spöken, s. troddes locka vackra ynglingar t. sig f. att utsuga deras blod.
Lamināria, tångsläkte. L. saccharina, i Nord- o. Östersj., inneh. mannit. L. digitata, i Nordsjön och Atlanten, lämnar kelp o. kir. bougier.
Lammermoor (-mûr), Bruden af L., tit. på en roman af W. Scott.
Lamont (-mång'), Joh. v., ty. fysik. o. astron., f. 1805 Skotld, d. 79 ss. direkt, v. observat. i München. Förf.
Lamoricière (-rissiär), Christ. Léon Louis Juchault de, fr. gen., f. 1806 Nantes, sed. 30 i Algeriet, tillfångatog Abd-el-Kader 47, krigsmin. 48, arresterad o. landsförvist 51, chef f. påfl. armén 60, slagen v. Castelfidardo s. å., d. 65 nära Amiens.
Lamothe (-mått), Jeanne de Luz de Valois de, grefv., f. 1756 Champagne, härstam. från en naturl. son t. Henrik II, var inblandad i den. s. k. halsbandsprocessen, därför häktad och brännmärkt, flydde 87 till Engld, d. 91 London.
lampa, lysappar., i hkn lysoljan
