Neuenbergersjön i närheten af Marin.
latent', lat., dold, förborgad. L. l. bundet värme, fys., sdnt, hvars närvaro i en kropp ej kan utrönas gm termometer.
laterāl, lat., belägen på sidan, sido-.
Laterānen, kyrka o. palats i Rom, påfl. residens t. 1309. Lateranska möten, namn på 5 (1123, 1139, 1179, 1215, 1512/17) i L.-kyrkan hållna kyrkomöten m. sma anseende s. ekumeniska.
later'na māgica, fys., appar. t. framställ. i förstor. skala på en skärm, vägg l. dyl. af gmskinl. bilder, mål. på glas.
latīn, de gamle romarnes språk. -ism', lat. språkvändningar i andra språk. -sk, västerländsk i motsats t. österl. — Latinska kejsardömet se Östrom. riket. — L. kyrkan, rom.-kat. kyrkan i motsats t. den grekiska.
latinsegel, se galärsegel.
latinska språket o. litteraturen. Lat. spr., ursprungl. de gamla inv:s i Latium spr. o. jämte de öfr. italiska spr. en gren af den indo-europ. språkstammen, fick gm Roms segrar herraväldet i hela Ital. o. västra Europa samt delades i hufvudstadsspr. (lingua urbana) o. det råa folkspr. i prov. (lingua rustica). Det förra uppnådde sin blomstr.-tid i 1:a årh. f. K. und. Cicero, utdog h. o. h. i 6:e årh. e. K. o. smnsmälte m. folkspr., ur hkn blandn. de romanska spr. framgingo. Gm upptag, af kelt., german. o. roman. stammar uppkom und. medelt. det s. k. medeltidslatinet. — Lat. lit. uppkom först omkr. 240 f. K. gm bekantskap, m. och mer l. mindre ss. en efterbildn. af den grek. o. var und. republiken en öfverflödssak f. de rika o. förnäma; delas i: 1) arkaistiska period., 240/81 f. K.; dramatik (Livius Andronicus, Plautus, Ennius, Terentius Afer m. fl.), satir (Lucilius), hist. (Porcius Cato); 2) guldåldern, 81 f. K.—14 e. K.; hist. (Terent. Varro, Csesar, Cornel. Nepos, Sallustius, T. Livius), retorik (M. Tull. Cicero, Brutus), filos. (Lucretius, Cicero), dramatik (Luc. Varius, Publ. Syrus), epik o. lyrik (Lucretius, Vergilius, Catullus, Tibullus, Propertius, Horatius, Ovidius), satir (Ter. Varro); 3) silfveråldern, 14/117 e. K.; dramatik (Seneca), epik o. lyrik (Lucanus, Val. Flaccus, Calpurnius m. fl.), fabel (Phædrus), epigram o. satir (Martialis, Persius Flaccus, Juvenalis), historia (Tacitus, Valer. Maximus, Curtius Rufus), retorik (Quintilianus, Plinius d. y.), filos. (Seneca), naturalhist. o. med. (Plinius d. ä., Cornel. Celsus), geogr. (Pompon. Mela); 4) förfallets period, 117 t. midten af 6:e årh. (Suetonius, Tranquillus, Justinus, Apulejus m.fl.).
latitūd, lat. = bredd (se d. o.).
latitudinārier, ett religiöst parti i Engld, s. uppstod 1644; i allm. benämn. på personer med friare åsikter i religion o. moral.
La'tium, g. geogr., landsk. i mel. Ital. v. Tibern o. Tyrrhenska hafvet.
Latōna, se Leto.
Latour d'Auvergne (-tur dåvärnj'), Théophile Malo Corret de Kerbauffret de, fr. krigare, af Nap. I kallad »Frankrikes 1:e grenadjär», f. 1743, stupade 1800 v. Oberhausen (Baiern). Förf.
latrīn, lat., afträde, afträdesspillning.
Lauban, st. i preuss. Schlesien v. Queis, 13,793 inv. Fabr.
Laube, Heinr., ty. förf., f. 1806, sed. 31 en af hufvudledarne för »det unga Tyskld», från 49 direkt. f. teatrar i Wien o. Leipzig, d. 84 Wien. Skr. mångfald. dramer, af hka fl. uppförda i Sverige, roman., dikter m. m. Gesammelte Schriften (75/82), 16 bd.
Laud (låd), William, eng. teol., f. 1573, sed. 33 ärkeb. af Canterbury; Karl I:s rådgifv. i kyrkl. o.
