i Span.; tvangs, t. själfmord 65. Skr.: Pharsalia m. m.
Lucayos, se Bahamaöarna.
Lucc'a, it. st. vid Serchio, med område 72,971 inv. Palats, målningsgall., akad., domkyrka, ärkeb., konservator.; berömda bad.
Lucca', Pauline, österr. sångerska, f. 1844 Wien, 61/72 i Berlin, sed. på konstresor, 73 g. m. v. Wallhofen, d. 08 Wien.
lucern, Medicago L., Papilionaceæ. Blå l., M. sativa L., inhemsk i Persien. Svensk l. eller Linnés höfrö, M. falcata L., o. humle-l., M. lupulina L., ypperliga foderväxter.
Luchon (lyschång'), se Bagneres 2.
Lucia-dagen (Lusse), d. 13 dec., firas till minne af helgonet Lucia.
Luciāni (-tjani), Sebast., kallad Fra Sebastiano del Piombo, it. mål., f. omkr. 1485 Venezia, d. 1547 Rom.
Luciānus, se Lukianos.
Lūcida intervall'a, lat., ljusa mellanstunder.
Lūcidor, se Johansson 1.
Lūcifer, lat., 1) »ljusbringaren», morgonstjärnan; 2) und. medelt. djäfvulen.
Lucīlius, Gajus, rom. skald. 148/103 f. K. Satirer.
Luckenwalde, st. i Brandenburg v. Nuthe, 22,263 inv. Fabr.
Lucknov l. Lakhnau, hst. i eng.-ostind. prov. Cludh, v. Gumti, 264,049 inv.
Lucrētia, romarinna, g. m. Lucius Tarquinius Collatinus, dödade sig, våldförd af sin svåger, 510 f. K., hkt hade kon.-maktens störtande t. följd.
Lucrētius Carus, Titus, rom. skald, 98/55 f. K. Skr.: De rerum natura.
Lucull'us, Lucius Licinius, rom. fälth., f. 106 f. K., slog 74 Mitridates, 69 Tigranes, återkall. 67, d. 56. Berykt. f. yppighet o. slöseri.
lūcus a non lucen'do, lat., ordspr., uttryck af Quintilianus för att beteckna en vanvettig etymologi; »lund kallas lucus, emedan det icke är ljust där» (non lucet).
Lüdenscheid, st. i Westfalen, 29,324 inv. Fabr.
lūdi, lat., lekar, skådespel.
Ludolfska talet, se pi.
Ludvig, kgr af Baiern: 1) L. I, son t. Maximil. I, f. 1786 Strassburg, reg. 25, vän o. befordr. af konst, smyckade München m. praktfulla byggnader o. konstsaml., byggde Ludwigskanalen m. m., ville glänsa s. skald; polit. o. kyrkl. reaktionär; måste f. sin svaghet f. Lola Montez afsäga s. regeringen 48, d. i Nizza 68. — Hans sonson 2) L. II, son till Maximil. II, f. 1845, reg. 64, gynnade Rich. Wagner, konstälskande, antiklerikal; lefde afsöndrad från folket; »byggnadsvurm»; bidrog till upprätt. af ty. kejsardöm.; drunknade l. dränkte sig 86.
Ludvig, (Louis), kgr af Frankrike: 1) L. I, se Ludvig I, rom. kejs. — 2) L. VII, f. 1120, reg. 37, 47/49 i 2:a korståg., d. 80 Paris. 3) L. IX, d. hel., f. 1215 Poissy, efterträdde 26 sin far, L. VIII, eröfr. 49 Damiette, fången hos egyptierna, d. 70 und. ett tåg mot Tunis. — 4) L. XI, f. 1423, efterträdde 61 sin far, Karl VII, feg despot, d. 83. — 5) L. XII f. 1462 Blois, son t. hert. Karl af Orléans, reg. 98, eröfr. 99 Milano, förlorade Ital. 14, d. 15. Mild o. rättvis. — 6) L. XIII, son t. Henrik IV o. Maria af Medici, f. 1601 Fontainebleau, reg. 10 und. moderns förmyndersk., myndig 14, g. m. Anna af Österrike, leddes sed. 24 af Bichelieu, d. 43. — Hans son 7) L. XIV, f. 1638, efterträdde fadern 43, und. Mazarins ledn. t. 61, reg. sed. själfständ. o. despotiskt m. hjälp af Colbert, Louvois m. fl., krig mot Nederländ. o. Tyskld, intog 81 Strassburg, upphäfde 85 Nantes. edikt.; mätresser: De La Vallière, Montespan, Maintenon (heml. g. m. henne); tillkämpade sitt hus sp. kronan i sp.
