urthe o. Vezouse, 23,269 inv. Slott, fabr. Fred 9/2 1801.
lungan, anat., den väsentligaste delen af de högre djurens andningsorgan, en af otaliga små blåsor, alveoler, best., af brösthinnan omgifven säck, i hkn bronkerna sluta. Mskns l. är delad i 2 hälfter, af hka den högra är delad i 3, den vänsta i 2 s. k. lober. Alveolerna ha elast. väggar, invändigt öfverdragna m. epitel, o. innesluta förgreningar af lungkapillarkärlen, s. äro mellanlänken mel. lungartärerna o. lungvenerna.
lung|blödning = blodhostning (se d. o.). -brand, läk., förstöring af en del af lungan gm förruttnelse under lifvet; uppkommer af flere olika sjukdomsorsaker o. leder nästan alltid t. döden. -emfysēm, se emfysem. -förlamning, patol., svaghetstillst., hvarvid den sjuke icke förmår hosta upp slemmet i bronkerna. -infarkt', patol., gm emboli uppkommen hård, lufttom knut i o. mel. lungblåsorna. -inflammation, pneumoni, läk., inflam. i den egentl. lungväfnaden, uppträder ss. 1) krupös l., s. plötsligt utvecklar sig o. hos friska personer öfvergår till förbättr., vanl. på 7:e dagen, o. 2) lobulär l. katarral 1., s. utvecklar sig långsamt fr. bronkialkatarrer, drar om längre tid o. lätt öfvergår t. kron. l. -katarr, se bronkit. -laf, lungmossa, Lobaria pulmonacea, Lichenes, störst af alla sv. lafvar, lämnar fl. äkta färgämnen. -profvet, rättsmed., nedsänkande i vatten af nyfödda aflidna barns lungor, för att se, om de flyta, i hkt fall barnet lefvat. -röta, vet., sjukdom i lungan hos åtskill. husdjur. -sjuka, vet., en smittsam sjukdom i nötkreaturs lungor; är besläktad m. människornas lunginflam. o. uppträder ganska ofta epidem. -sot, läk., sambegreppet f. is. 2 sjukdomar, s. kännetecknas gm en vidt omkring sig gripande förstöring af lungorna m. åtfölj. allm. aftäring, näml. kronisk lunginflammation o. tuberkulos. Vid den förra sönderdelas lungans cellväfnad, i den senare bildas små knölar, s. stundom helt småningom i förening m. hektisk feber, nattlig svettning, afmagring (kronisk l.), stundom mycket hastigt gm sitt sönderfallande und. ofta påkommande blodstörtningar och bildande af stora ihåligheter i lungorna (gallopper. l.) leda t. döden. Vid kronisk l. bilda sig ofta tuberkler i struphufvudet o. i tarmarna, hka, liks. andra sdna i lungorna, bero på bakterier. Benandl.: ren luft, förnuftig beklädn. o. föda, vistelse på klimat, kurorter m. m. -ödēm, läk., lungblåsornas fyllande m. vattenakt. vätska v. inträdande hjärtförlamn., förebud till döden; förorsakar dödsrossling.
Lunkentus, hjälten i en sv. folkbok.
lunnefågeln, Mormon arcticus L., hör till gumpfotade fåglarnas ordning, i Nordsj., Atlant., N. ishaf., smakl. kött, förträffl. dun. 33/35 cm. l. Stannfågel.
lunta, art, i lut af salpeter och osläckt kalk kokadt, lösspunnet garn af hampa. Forna antändningsmedel f. kanon.
Luossavaara, »laxberget», berg i Norrb. län, rikt på järnmalm.
Luper'cus, lat., »vargfördrifvaren», binamn på Faun.
Lupīnus L., Papilionaceæ. L . albus L. o. L. luteas L., i s. o. mel. Europa, förträffl. foderväxter. L. varius L. o. L. cruikshankii Hook., prydnadsväxter.
lupp, met., vid järnfärskn. erhållen liten smälta; se lins.
lu'pus, läk., svår hudsjukd. af tuberkulos art, vanl. i ansiktet. Bekämpas hufvudsakl. gm fototerapi.
Lurelei, se Lorelei.
lus, se löss.
Lusiaderna, nationalepos af Camōes.
