Messēnien, g. geogr., landsk. på Peloponnesus, nu gr. nomarki i s.v. delen af Morea, 3,342 kv.km., 155,800 inv. Hst. Kalamata.
Messēnius, 1) Joh., hist. o. dram., f. 1579, uppfostrad af jesuiter, 09 prof. i Uppsala, 13 förestånd. f. riksarkiv., häkt. f. stämpl. 16, d. 36 i fängelse. Skr.: Scondia illustrata, dram. Disa, Signill m. m. — Hans son 2) Arn. Joh., f. 1608, följde 16 sin far i fängelse, rymde 23, återvände o. hölls fängslad t. 40, rikshist.-graf o. adlad 46, 51 ankl. för sammansvärjn. o. afrättad. — Hans son 3) Arnold, f. 1629 i Keksholms fängelse, uppmanade 51 Karl Gustaf till uppror, jämte fadern afrättad s. å.
Messiāden, relig. epos af Klopstock.
Messīas (hebr. Maschiasch, den smorde), i G. T. den väntade räddaren af Davids släkt, s. i lekaml., andl. o. polit. hänseende skulle återställa Israels forna härligh., ss. hvars ideal Davids välde ansågs.
messidōr, fr., »skördemånad», 10:e mån. i fr. revolut. tidräkn., från 19 juni t. 18 juli.
Messīna, st. på Sicilien v. M.-sund., omkr. 150,000 inv. Ärkebisk., domkyrka, citadell, palats, univ., akad., hamn, 2 fyrar. Förstördt af jordbäfning 28/12 1908.
mestīs, afkomling af hvit o. indian.
mes'to, it., tonk., sorgset.
metafor, gr., bildlikt uttryck, liknelse.
metafrās, gr., omskrifning.
metafysīk, gr., vetensk. om allt varas yttersta grunder. Jfr filosofi.
metaller, de enkla kroppar, s. ha metallglans o. metallisk färg samt stor specifik vikt, äro olösl. i vatten o. alkohol, goda värme- o. elektricitetsledare, delas i ädla (platina, guld, silfver, kvicksilfver) o. oädla, l. i lätta m. (alkaliska o. jordart. m.) o. tunga.
metalloīder, de icke metalliska, enkla kropparna, äro: syre, väte, kväfve, svafvel, selen, fosfor, tellur, arsenik, klor, brom, jod, fluor, bor, kol, kisel.
metallurgī, gr., läran om de kemiska (mera sällan de mekaniska) processer, hvarigenom metallerna, många metalloider (ex. svafvel) o. vissa af deras förening. (ex. svafvelantimon) framställas ur sina naturl. föreningar (malmer).
metamorfōs, gr., förvandling.
metastās, gr., omflyttning; läk., en sjukdoms uppträdande på en annan plats l. i ett annat organ.
Metastāsio, egentl. Trapassi, Pietro, it. skald, f. 1698 Assisi, d. 82 ss. hofskald i Wien. Fulländ. d. it. opera seria.
metātesis, gr., bokstafsomflyttning.
Metauro, fl. i mel. It., uppr. på Apenninerna, utf. v. Fano i Adriat. haf., 135 km. l. Sl. 207 f. K.
meteōrer, gr., luftfenomen, små kroppar, s. indragas i atmosfären, där utaf farten råka i glödgning, förbrinna o. således ej nå jorden. Stjärnfall.
meteorīter l. meteorstenar, enstaka l. i större antal, ofta under eldutveckl. o. detonation nedfallande sten- l. järnmassor, hka förut rört sig i rymden såsom små himlakroppar.
meteorologī, gr., läran om de i atmosfären försiggående förändringarna i lufttryck, temperatur, fuktighet, elektr. förhållanden o. d., äfvens. om däraf uppkomm. följder, ss. storm, nederbörd m. m.
meter, gr., 1) mått, versmått; 2) längdenheten i metersyst., 1/1000000 af en fjärdedels jordstorcirkel. 1 m. = 10 deci-m. = 100 centi-m. = 1,000 milli.m. = 0,1 deka-m. - 0,01 hekto-m. = 0,001 kilo-m.
meterkilogram, se kilogram-meter.
Methōdius, broder t. Cyrillus 3, en af slavernas apostlar.
Metis, gr. myt., Okeanos' dotter, 1:a gemål till Zeus, s. uppslukade henne o. därpå ur sitt eget hufvud födde Pallas Atene.
metōd, gr., planmässigt, efter bestämda grundsatser fortgående förfaringssätt för uppnåendet af ett visst mål; is. vid undervisning.
