B.
B, b, konsonant, 2:a bokst. i alfab.; tonk., namn på den med ♭ förtecknade noten h.
B, kem. tecken för bor.
Ba, kem. tecken för barium.
Baade (bå-), Knut, norsk målare, f. 1808, bosatt i München, d. 79.
Baal, hebr., de gamla semit. folkens högste gud; blidkades vid hotande nationella olyckor medelst människooffer. -s|tjänst, bild., afgudatjänst.
Baalbek (gr. Heliopolis), st. i Syrien, mel. Libanon o. Antilibanon. Fordom blomstr. tempel. Jordbäfn. 1759.
Baaltis, se Aschera.
Baar (bar), fordom riksomedelb. landtgrefsk. i Baden o. Württemb.
Baaz, Baazius, 1) Joh. d. ä., f. 1584 Gårdsby sock., kyrkoh. i Jönk. 24, bisk. i Växjö 47, d. 49. Skr.: Inventarium ecclesiæ Sueogothorum (1642). — 2 Joh. d.y., den förres son, f. 1626 Jönk., bisk. i Växjö 67, bisk. i Skara 73, ärkebisk. 77, d. i Sthm 81.
Babbage (babb'edsch), Charles, mekaniker o. förf., f. 1792 Devonshire, d. 71 London. En tid prof. i Cambridge. Uppfann d. 1:a räknemaskinen.
Babel, se Babylon.
Bab -el- Man'deb, sund mel. Arabien o. Afrika. Ingång t. Röda hafvet.
Babelsberg, kungl. slott vid Potsdam.
Babels torn, 192 m. högt tempel i Babylon, ett under af fornt. byggn.-konst. Beskr. af Herodotos. Jfr. 1 Mos. 11: 1, 9.
Babenberg, grefl. familj fr. Ostfranken. Härskade i Österr. 983/1246.
Baber, se Babur.
Babeuf (baböff'), Franç. Noël, Gracchus kallad, kommunist, f. 1764 S:t Quentin, ss. hufvudman för en sammansvärjn. giljotinerad 97.
babiāner, Cynoceph'alus, apsläkte fr. Afrika. Fulast o. vildast af alla apor.
Babinet (babinē), Jacq., fr. fysiker, f. 1794 Lusignan, d. 72 Paris. Skr.: Etudes et lectures sur les sciences d'observation (1855/68).
babord, se bord.
Bābrios, gr. fabeldiktare, omkr. 150 e. K.
Bābur, Indiens 1:e stormogul, f. 1483, reg. fr. 94 i Andidschan, eröfrade 1525 Hindostan, d. 30.
baby (bēbi), eng., litet barn, spädbarn; barnunge; det yngsta af barnen.
Babylon, Babel, g. geogr., det forna Babyloniens hst. vid Eufrat. Kvadratformig, 490 kv.km. Lämningar af de utaf Nebukadnesar uppförda murar o. slott, af hängande trädgårdar, torn, tempel, palats. Skall und. sin högsta blomstr. haft 2 mill. inv.
Babylōnien, Kaldéen, nu Irak-Arabi, g. geogr., land vid nedre Eufrat. Enl. bibeln Nimrod statens grundl. Länge lydland und. Assyrien, 625 f. K. själfständ. gm Nabopolassar. Största blomstr. und. Nebukadnesar. Krig m. Egypten o. Juda rike. 538 persiskt, sedan makedoniskt, därefter syriskt, 636/1258 und. kalifernas herravälde. 1638 turk.
babyloniska fångenskapen, de bortförda judarnes fångensk. i Babyl. 605/536 f. K., då en del af dem begagn. den af Kyros lämnade tillåtelsen att återvända hem.
bacca, lat., bär.
baccalaureus, med.-lat., benämn, på den s. inom ett universitet i Engld o. Frankr. samt flerstädes i Tyskld aflagt d. lägsta filos. l. teol. exam.
bacchīus, 3-stafv. versf. ︶ — —.
Bacch'us, se Dionysos.
Bacciochi (battjock'i), F. Pasqu., f. 1762 Corsica, g. m. Napoleon
