Sida:Uppslagsbok för alla 1910.djvu/626

Den här sidan har inte korrekturlästs

osten|sībel, lat., sevärd, framträdande. -siv, i ögonen fallande, prålande. -tation, skryt, prål.

osteologī, gr., anat., läran om benen.

osterīa, it., värdshus.

Ostermann, Heinr., ry. statsman, f. 1686 Bockum, sed. 04 i ry. marinens tjänst, riksvicekansler o. 30 gref., 41 förvist till Sibir., d. 47 Beresov.

Ostfranken, und. medelt. detsma s. Austrasien, 843/911 själfst. rike. Ur O. framgick ty. riket.

Os'tia, g. geogr., Roms hamnst. v. Tiberns mynning. Nu i ruiner.

ostināto, it., tonk., fortsatt återupprepande af ett tema med städse ändrade kontrapunkteringar.

Ostindien, se Indien.

ostindiska kompanier, handelskompanier, s. bildats af europ. sjömakter för drifvande af handel på Indien. Det eng. o., grund. 1600, gjorde landvinningar, is. i Bengalen, spelade viktig polit. roll, upplöstes 1858; dan. grund. 1618, uppl. 1729; franska grund. 1664, uppl. 1769. Det svenska o. upprättades 1713, verkade till en början m. ofantl. vinst o. uppl. 1814.

ostjāker, finskt folk i Sibir. mel. Jenisej o. Uralbergen.

Ostkap, Asiens östspets vid Berings sund, 208 1/4° ö. l.

Ostpreussen, östra hälften af forna prov. Preussen, 36,981 kv.km., 2,034,593 inv. Hst.: Königsberg. Hist: 1015/1161 und. pol. öfverhöghet; i början af 13:e årh. stred ty. orden mot de hedn. preussarne o. underkufvade O. 1283; 1466 kom O. und. pol. öf.-höghet. 1525 upprättades hertigd. Preuss., 1618 tillföll Preuss. Brandenburg, 1701 blef Preuss. kon.-rike.

ostracism', gr., form för landsförvisn. af misshagl. män i Athen gm att skrifva deras namn på stenskärfvor.

Ostrolen'ka, ry.-pol. st. vid Narev, 12,949 inv. Sl. 16/12 1807 o. 26/6 1831.

ostron, Ostrea L., blötdjur af musslornas klass. Vanl. o., O. edulis L., vid Europas kuster (ej i Ö.-sjön), föder årl. of. 1 mill. ungar, s. samla sig i o.-bankar. De eng. o. anses bäst. I Frankr. har o:s uppfödande i s. k. parker länge utöfvats.

Ostwald, Vilh., ty. kem., f. 1853 Riga, sed. 82 prof. där, sed. 87 i Leipzig, berömd på den fys. kemiens omr. Nobelpristagare 09.

Osvieczim (-vjäsim), st., se Auschwitz.

Otaheiti, se Tahiti.

Otell'o, moren i Venedig, hjälten i ett sorgesp. af Shakespeare; äfven en af Rossinis operor.

o tem'pora, o mōres, lat., o tider!, o seder! Eft. Cicero.

Otho, Marc. Salv., rom. kejs. und. 3 mån., d. 69 e. K.

otiatrī, gr., öronläkekonst.

ōtium, lat., ledighet fr. bestyr.

otoskōp, gr., öronspegel.

Otran'to, it. st. v. O.-sundet, 2,400 inv. Ärkeb., sl. 811.

Otrys, g. geogr., berg i Tessalien.

Ott'awa, 1) bifl. till St. Lawrence, 1,300 km. l., 2) sed. 1858 hst. i Dominion of Canada vid O.-fl.. 59,928 inv.

ottāve rime, it. o. sp. episkt versmått; 8-rad. stanser, i lika 1, 3, 5, vidare 2, 4, 6, samt 7 o. 8 rimma med haa.

Ott'ensen, förr stad, sed. 1889 förenad med Altona.

Otto, 1) O. I, rom.-ty. kejs., f. 912, son af Henr. I, underkuf. vender, dan., kon. i Italien 951, slog 55 magyarerna på Lechfältet, kejs. 62, d. 73 Memleben. — Dennes son 2) O. II, f. 955, kejs. 67, efterträdde s. far 73, segr. öf. Danmark, Frankr. o. Byzant., d. 83 Rom. — Dennes son 3) O. III, f. 980, kejs. 96, d. 1002 Paterno. — 4) O. IV, f. 1174, son af Henr. Lejonet, 98 motkon. till staufern Filip, 08 ensam, 09 kejs., 10 bannlyst, hade Fredr. II mot sig 12, slagen af fransm. vid Bouvines 14,