podestà, it., högsta rättspers. i en stad, borgmästare.
Podiebrad, Geo. Boczko v., kon. i Bohm., f. 1420, ifrig husit, 52 riksföreståndare, 58 kon., d. 71. Regerade kraftigt, men sansadt.
pōdium, gr., upphöjn., is. på teatr. o. d., hvarest de uppträdande ha sin plats.
Podōlien, guv. i v. Ryssl., 42,018 kv.km., öfver 3 mill. inv. Hst. Kamenets-Podolsk.
Poe (på), Edg. Allan, n.-amer. skald, f. 1809 Boston, d. 49 Baltimore. Skr. mästerl. skaldestycken o. nov., is. i den fantast. o. hårres. stilen.
poēm, gr., dikt, skaldestycke.
poesī, gr., skaldeverksamhet, skaldestycke, delas i episk, lyrisk, dram. p.
poēt, gr., skald. -īk, den del af estetiken, som handlar om poesiens väsen, form, slag o. d.
poēta laureātus, se laureatus.
Poggendorff, Joh. Christ., ty. fys. o. kem., f. 1796 Hamb., 34 prof. i Berl., d. 77 där. Uppf. jämte Schweigger multiplikatorn l. galvanometern. Förf.
point (poäng'), fr., punkt, streck i spel. P. de vue (-dövy'), synpkt, ståndpkt; p. d'honneur (-dånnör), hederssak; p. du tout (-dytû), alldeles icke, för ingen del.
Point de Galle (påäng' dö gall'), befäst st. på s. v. kusten af Ceylon, 37,226 inv. Hamn.
pointer (pojn'-), eng., ett slags släthårig eng. jakthund.
Poitiers (påatjé), hst. i fr. dep. Vienne vid Clain, 39,886 inv. Slott, bisk., domk., museer, bot trädg., Slag 8/10 732, 19/9 1356.
Poitou (påatû), ford. fr. landsk, vid Atlanten, 16,674 kv.km. Hst. Poitiers. Nuv. dep. Deux-Sèvres, Vendée, Vienne.
pok|āl, it., större bägare. -ulera, lat., dricka.
poker (på-), eng., kort., ett is. i Amer. vanligt hasardspel.
Pola, st. i Istrien vid Adriat. haf., 45,052 inv. Stark fästn., sjöarsenal, varf, dockor, kaserner, krigshamn; domk.
polack', person af polsk härkomst; polsk häst.
polār (i smnsättn.). -dag, den tid, då solen på mer än 24 timm. ej försvinner und. horisonten. -distans', en stjärnas afst. fr. polen i grader. -hafven = ishafven. -natt, mots. mot polardag. -ström, en från polen mot ekvatorn riktad ström i hafvet l. atmosfären.
polarisation, nylat., fys. Enl. undulationsteorien består ljuset i vibrationer hos ett hela världsalltet gmträngande ämne, etern, och dessa vibrationer kunna äga rum i alla mot ljusstrålen vinkelräta riktningar. Om gm ngt medel alla från en ljusstråle härrörande vibrationer i eterpartiklarna tvingas att gå parallellt med haa, d. v. s. i sma plan, säges ljuset vara polariseradt. P:sap. parater användas för att undersöka lösningars, is. sockerlösningars, halt af upplösta ämnen. För att polarisera ljuset kan man antingen låta det gå genom vissa kristaller l. ock låta det reflekteras under en bestämd vinkel.
polaritēt, egensk. hos en magnet, en galvan. l. elektr. ström o. d., att oliknämnda poler attrahera och och liknämnda repellera haa.
Polder, i Holld och n. Tyskld lågländta kuststräckor, som genom fördämningar äro skyddade för hafvet.
Pole (pål), Regin. de, kard. och ärkeb. af Canterbury, f. 1500, sökte medla mel. katol. o. de reformerta, afsattes därf. 55 af påfven, d. 58.
polemark, gr. fältherre, namn på Athens 3:e arkont.
polemīk, gr., strid, tvist, vanl. skriftlig, i religion, politik.
Polen, fordom själfst. kon.-rike; sträckte sig under tid. för sin största blomstring fr. Östersjön t. Svarta haf. o. räknade 1,150,000 kv.km. med omkr. 35 mill. inv. samt hade efter 1:a deln. 74.000
