Custozza, 49 vid Novara, gen.-guvern. i Lombard.-venetian. kon.-rik., d. 58 vid Milano.
radiāl, lat., strålformig.
radiāta, lat., zo., stråldjur.
radiation, lat., strålning, öfverkorsning. -s gemensam utgångspkt för periodiska stjärnfall.
radiātor, lat., mejerimaskin, som samtidigt kärnar och separerar mjölken.
rādie, lat, stråle; mat., rät linje, s. förenar en cirkels medelpunkt med dess periferi.
radikāl, lat., grundlig; s. i polit. drifver sina grundsatser till det yttersta o. vill omstörta det bestående; kem., atomgrupp, som i föreningar förhåller sig ss. en smnsatt kropp, ex. ammonium.
radioaktivitet, egensk. att utsända Becquerelstrålar.
radio|fonī, lat.-gr., den företeelsen att en på en mycket tunn skifva fallande intermitterande ljusstråle alstrar en ton. — -meter, lat., apparat, s. sättes i rörelse gm solstrålarnas inverkan på de svärtade sidorna af små glimmerblad.
rādium, en i uranpechblende förekommande metall med stor radioaktivitet. Uppt. 1898 i Paris af makarna Curie.
radja, i Indien tit. på infödd furste.
rado|tage (-āsch), fr., tanklöst l. dumt prat, joller. -tera, prata tanklöst.
rādius, lat., anat., lilla armpipan. Jfr. radie.
rādix, lat., rot.
Rādowitz, Jos. v., preuss. gen., f. 1797, 30 gen.-stabschef för artilleriet, ultrareaktionär, senare verkande för preuss. unionen, d. 53. Förf.
radschpūter, mycket utbredd folkstam i v. Hindostan.
Rætien, fornrom. prov. i Mellan-Alperna.
Rafael, ärkeängel, s. i Tobie bok besegrar Asmodi (se d. o.).
Raff, Joh. Joach., ty. komp., f. 1822, d. 82. Komp. piano- o. kammarmusik, symfonier, operor m. m.
Raffaēle, eg. R. Santi, den it. renässanstidens mest berömde mål., f. 1483 Urbino, d. 20 Rom. Väggmåln. i Vatikanen, talr. madonnor (sixtinska madonnan) o. hel. familjer, altartaflor m. m.
raffel, eng., ett slags hasardspel med tre tärningar.
raffinād, renadt socker.
raffin|ēra, fr., rena, ex. socker, oljor. -erad, renad, förfinad, slipad.
rafiabast, basttågorna af d. i trop. Afrika växande vinpalm. (Raphia vinifera), använd. i trädg.-skötseln till uppbindning m. m.
rafistulēra, söka, ifrigt gmsöka.
Rafn, Karl Krist., dan. arkeol., f. 1795 Brahesborg, sedan 26 prof. i Köpenhamn, d. där 64. Grund. 25 »Nordiske oldskriftselskab». Skr.: Nordiske kämpehistorier (21/26), Antiquitates americanæ (37) m. m.
rafraich|era (-fräschēra), fr., uppfriska. -issement (-issmang'), förfriskning.
Rag'lan, Fitzroy Jam., lord, eng. gen., f. 1788, tjänade und. Wellington i Spanien, förlorade vid Waterloo en arm, 54 öfverbefälhaf. på Krim, d. 55 vid Sebastopol af kolera.
Ragnar Lodbrok, sv. o. dan. sagokon., Sigurd Rings son, berömd viking, stupade vid ett försök att eröfra Engld.
Ragnarök, nord. myt., »gudarnes skymning», gudarnes undergång i striden mot Surts söner.
Ragnvald Knapphöfde, sveakon., efterträdde Inge d. y., men ihjälsl. 1130 af västgötar.
ragoût (-gû), fr., rätt af köttstycken med kryddad sås.
Ragunda älf, namn på Indalsälfven i dess öfre lopp.
Ragūsa, befäst st. i Dalmatien vid Adriatiska haf., 13,194 inv. Hamn. biskop.
Raibolīni, se Francia.
rails (räls), eng., se räl.
Raimon'di, Marc. Ant., kallad Markanton, it. kopparst., f. 1488
