till Frankr. o. bildar nu 2 depart.: Haute-Savoie, hst.: Annecy', o. Savoie, hst.: Chambéry.
Saxi'fraga L., stenbräcka, Saxifrageæ. Af S. crassifolia L., mongol. te.
Saxland, fornnord. geogr., ungefär norra Tyskland.
Saxo Grammat'icus, berömd dansk hist. förf., var prost i Roskilde, d. 1204. Skr.: Historia Daniæ.
Saxon, J. L., tidningsm., förf., f. 1859 Gällersta, Närike, har skr. rom., nov., dikter. Utg. ill. veckoskrift. »Såningsmannen.»
Say (sä), 1) Jean Bapt., fr. statsekonom., f. 1767, d. 32. — Dennes sonson 2) Jean Bapt. Léon, statsm. f. 1826, direktör vid nordbanan, 71 i nat.-församl., därpå Seineprefekt, 72/82 flere gngr finansmin., d. 96 Paris.
Sayce (-sēs), Arch. Henry, eng., assyriolog, f. 1846 Wales, sed. 76 prof. i Oxford. Förf.
sbirrer, till 1809 polisbetjänter i Italien.
sc., förkortn. för scilicet, nämligen.
Scævola, se Mucius.
Scala, della l. Scaligeri, familj, s. regerade i Verona 1260/1387.
scammōnium, ett som afförande medel verkande gummiharts.
scarabæus, i forna Egypt. helighållen tordyfvel.
Scārborough (-bro), st. i eng. grefsk. Yorkshire, 88,161 inv. Badort.
Scarron (-rång'), Paul, fr. satir. skald, f. 1610, d. 60. Skr.: Roman comique m. m.
scen (sēn), fr., skådebana; underafdeln. af en akt; uppträde. -erī, anordningarna på en skådebana; tafla, landskap.
scep'ter, gr., spira.
schablōn, l. schamplun, fr., formbleck, formpapp. -era, begagna schablon.
schabrak, turk., prydligt sadeltäcke.
Schack, Ad. Fredr., gref. v., ty. lit.-hist., f. 1815, d. 94 Rom.
schackspel (af pers. schah, konung), uppfanns i Ind. omkr. 500 f. K., kom först till Persien, därpå till Arab. o. Europa. Und. sin nuv. form sed. 15:e årh.
Schaffhausen, schweiz. kanton vid Rhen, 294 kv.km., 41,514 inv. Hst.: S., 15,275 inv. Rhenfallen.
schagg, eng., ett slags möbeltyg af ylle med grof lugg.
schah, namn på kon. i Persien.
schakāl, Canis aureus Briss., rofdjur af hundsläktet, 70 cm. l., i Turkiet, Grekld, Asien, n. Afrika, jagar i skaror af ända till 200 stycken.
schakå, ungar., ett slags soldathatt.
schal, pers., eg. ett fint tyg; stor fruntimmershalsduk.
Schamil, tscherkesshöfding, f. 1797 Aul Himry, sed. 24 i strid med Ryssld, reg. sed. 34 på teokrat. sätt, inträngde 53 på ry. område, slagen 58, fången 59, senare frigifven, d. 71.
Schamo, se Gobi.
schamplūn, se schablon.
schakt, ty., sprängd l. gräfd gång i marken.
schamāner, i n. Asien andebesvärjare o. trollkarlar, tillika präster o. läkare.
schamott', bränd eldfast lera, till retorter, smältdeglar, ungsplattor, m. m.
Schandau, st. i kon.-riket Sachsen vid Elbe, 3,373 inv. Klimatort.
Schandorph, Sofus, dan. skald, f. 1834, d. 01. Skr.: Digte, Fra Provinsen (76), Uden Midtpunkt (78), Smaa Folk (80) m. m.
scharlakan, i gult stötande karmosinröd färg. -s smittsam febersjukdom, angriper vanligen barn. Återkommer i regeln ej. Karakteriseras gm hög feber, röda utslag of. hela kroppen utom ansiktet, svullna halskörtlar. Svåra komplikationer: difteri, njurinflammat., vattensot.
scharnēr, fr., gångled (vid doslock etc).
Scharling, Henr., dan. teol., förf., f. 1836, sed. 70 prof. i Köpenh. Skr.: Menneskehed og christendom (72/75), I Nöddebo prästegård (62, öfvers. på flere spr.) m. m.
