astron., f. 1793 Altona, d. 65 Petersb. Undersökte dubbelstjärnorna, ledde den stora ry. gradmätn. — Hans son 2) Otto, f. 1819 Dorpat, d. 05 Karlsruhe, dir. vid observat. i Pulkova.
stryknīn, C21H22N2O2 = 334, en i fröna af Strychnos nux vomica L. (räfkakor) förekommande alkaloid. Har bitter smak och är ett mycket häftigt gift, som orsakar stelkramp o. död.
strypsjuka, kroup, en med bildande af en hinna förenad inflammat, i struphufvudet, yttrar sig i hosta o. andnöd. Vanlig hos barn, farlig. Anses bero på sma smittämne s. difteri.
stråldjur, Radiata, efter äldre syst. provins bland ryggradslösa djur, omfattar tagghudingar, Echinodermata, o. kavitetdjur, Cælenterata.
Strängnäs, gammal st. i Södermanl. l. vid Mälaren, 2,733 inv. (08). På 1100-talet tillsattes dess första biskop. Riksmöte 1523, då Gustaf Vasa valdes till kon.
Strängnäs stift, omfattar Södermanl. o. Närike.
Strömer, 1) Mårten, mat., astronom, f. 1707, 34/56 prof. i Upps., d. 70. Utg.: Euclidis elementa (44), s. utgått i en mängd uppl. o. ännu begagnas. — 2) Hjalmar, astron. o. filos, förf, f. 1849, d. 86. Skr.: En färd gm världsrymden (79/80), En sekund i evigheten etc. (82), Framtidsvinkar (84), Bedragare och bedragne (85) m. m.
Strömsholm, kungsgård o. stuteri vid S:s kanal o. Mälaren.
Strömsholms kanal leder fr. sjön N. Barken utmed Kolbäcksån till Mälaren.
Strömstad, st. i Göteb. o. Boh. l. vid Kattegatt, 3,007 (08). Stadsprivil. 1676.
Stuart (stjû-), skot. familj, beklädde hofämbeten sedan 12:e årh., besvågrad m. kgl. fam. 1315, kom 1370 med Robert II på tronen, 1603 med Jakob VI (I) på Englands tron, 1649/60 o. för alltid 1688 störtad, utdog 1807 med kardin. Henrik.
stubin, lat., l. löpeld, tändtråd, tändrör.
stuck, it., blandning af gips, kalk, sand etc. till öfverdrag på väggar och förfärd. af reliefprydnader. -atör, stuckarbetare.
stud|era, lat., arbeta i vetenskapens l. konst. tjänst; utforska. -ent, en som studerar vid univ. -ie, konstöfning, förarb. t. större verk. -ium, pl. -ier, flit, forskning, förarb. till större verk.
stuff, profstycke af ett mineral l. en bergart.
Stuhlweissenburg, ungar.st., 32,167 inv. Bisk.
Stuhm, st. i W.-Preussen, 2.552 inv. Slag 17/6 1629.
Stuhmsdorf l. Altmark, kyrkby nära Stuhm. Stillestånd 6/9 1629 (se Altmark) och 2/9 1635.
stumhet, medfödd l. förvärfvad; i senare fallet gm hörselns förlust l. gm hjärnsjukd.
stupīd, lat., dum. -itet, dumhet.
Sture, fem gamla sv. ätter, af hka två af betydelse i Sveriges hist. 1) Sten d. ä. (af äldre grenen), understödde Karl Knutsson 1467/ 70, riksförest. 71, vann s. å. segern på Brunkeberg, inlade stor förtjänst om landet, upprättade Uppsala univ. 77, måste vika för kon. Hans 97, åter riksförest. 01, d. 03. — Till den yngre grenen höra 2) Nils Bosson, riksråd, framkallade dalkarlarnes uppr. 1466, satte Karl Knutsson åter på tronen 67, utmärkte sig i slag vid Brunkeberg 71, d. 94. — Dennes son 3) Svante, riksförest. 1504, ständigt i krig med Danmark, d. 12. — Dennes son 4) Sten d. y., f. 1492, riksförest. 12, i strid m. ärkebisk. Gustaf Trolle, dödl. sårad vid Bogesund 20. En af Sver. ädl. regent. — Dennes son Svante, f. 1517, 60 riksmarsk., 61 gref., 67 mördad på Erik XIV:s befallning. — Dennes söner 6) Nils, gref., f. 1543 o. 7) Erik, gref., f. 1546, mörd. af Erik XIV 67. »Sturemorden».
