Timbuk'tu, st. i n.v. Afrika, nära Niger, omkr. 20,000 inv. Viktig handelsplats.
time is money (tajm iss mönn'i), eng., tid är pengar (värd).
Times (tajms), The, »tiderna», Englands förnämsta tidn., grund. 1785 af John Walter.
timīd, fr., skygg, rädd, försagd. -itēt, rädsla, skygghet etc.
timjan, Thymus L., Labiatæ. Back-t., T. serpyllum L., allm., o. trädgårds-t., P. vulgaris L., inhemsk i södra Europa, köks- och kryddväxter, läkemedel.
Timōleon, korint. fältherre, f. omkr. 411 f. K., dödade 66 sin efter envälde sträfv. bror Timofanes, fördref 43 Dionysios d. y. från Syrakusa, slog 40 kartagerna, d. 37.
Timor, den största af de små Sundaöarna, 34,907 kv.km., omkring 500,000 inv. Norra del. portugisisk, hst. Dilli; södra holländsk, hst. Kupang.
tim'pano, it., tonk., puka.
Timur, kallad T. lenk (den lame), däraf Tamerlan, mongol, eröfr., f. 1335, eröfrade Samarkand, mel. o. v. Asien, slog Bajasid I 1402 vid Angora, d. 05.
Timurtasch, lustslott vid Adrianopel; Karl XII:s vistelseort efter kalabaliken i Bender.
Tingsten, Lars Herm., milit., polit., f. i Jönk. län 1857, chef för krigshögskol. 02, statsråd 05/07; gen.-maj. 06, kommendant i Boden.
tinktūr, lat., flytande, vanl. i sprithalt. lösning innehållet läkemedel.
Tintorett'o, egentl. Giacomo Robusti, it. hist.-mål., f. 1512 Venezia, d. där 94. Tizianos lärjunge.
Tiohärad, lagsaga, s. bildades på 1100-talet o. bestod af Värend, Njudgungen o. Finveden i Småland.
tionde, se grundskatter.
Tipperary (-ärr'i), grefsk. i s. Irland, 4,297 kv.km., 159,754 inv. Hst. Clonmel.
Tippo Saib, sultan af Maissur, f. 1751, efterträdde 82 sin far Haider Ali, sökte fördrifva engelsm., stupade 99 vid deras stormning af Seringapatam.
tirād, fr., stycke ur teaterpjäs, bok o. dyl.; vidlyftig strof; ordsvall.
tiraljör, fr., skarpskytt.
Tirén, Johan, genre- o. landsk.-målare, f. 1853, 00 led. af Konstakad. Motiv fr. Jämtland, m. m.
Tirso de Molina, pseud. för G. Telloz.
Tisbe, se Pyramus o. T.
Tischbein, Joh. Heinr. d. ä., ty. mål., f. 1722, d. 89 Kassel.
Tischendorf, Lobegott Fried. Konst., ty. bibelkritiker, f. 1815, 45 prof. i Leipzig, d. där 74. Vidsträckta resor.
tisdag, veckans 3:e dag, ben. efter Ty (se d. o.).
Tisifōne, gr. myt., en af erinnyerna.
Tisnaren, insjö mel. Östergötl. o. Södermanl. omkr. 40 kv.km.
tistelorden (Andreasorden), skotsk ord., stift. 1087 af Jak. I, förnyad 1703; 1 klass.
Tisza v. Boroschenö, Koloman, ung. statsm., f. 1830, sedan 75 ung. min.-pres. o. inr.-min., d. 02 Budapest.
titān, kem., Ti = 50; 1789 uppt. metall. elem., förekommer alltid i fören. med syre; ännu ej framställdt kompakt. -järnmalm, svart l. brunt min. af titanoxid, järnoxidul och järnoxid; i Dauphiné, Gastein, Norge, Cornwall.
titānerna, gr. myt., söner af Uranos o. Gaia; reste sig mot gudarna o. störtades därför i Tartaros.
Titānia, älfdrottning, Oberons gemål.
tit|el, lat., påskrift, öfverskrift; ämbets- o. hedersbenämning; inskrift på en bok; rättsgrund, förevändning; smnfattn. af en persons värdighetsnamn. -ulera, kalla (ngn) med en viss titel. -ulär, till titeln, blott till namnet.
Titicāca, sjö på gränsen mel. Peru o. Bolivia, 3,824 m. öfv. haf., 8,331 kv.km., t. 210 m. djup.
Ti'tus, 1) T., aposteln Paulus' lärjunge o. medhjälpare. — 2) T. Flavius Vespasianus, rom. kejs.,
