turs, pl. tursar, nord. myt., jätte.
tusch, svart vattenfärg af fint oljesot, rifvet med lim, jämte mysk.
tusch, fr., beröring; tonk., spelsätt. -era, röra, vidröra, beveka.
Tus'cia = Etrurien.
Tus'culum, g. geogr., st. i Latium, med talr. villor; förstörd 1191; landtgods.
tusenfotingar, Myriapoda, bilda en klass bland leddjuren, ha särskildt hufvud med två antenner, men öfriga kroppssegment likartade med 1 l. 2 par fötter hvartdera. Dit höra: mångfotarna, Scolopendra L., vanligast i varma länder o. farliga gm sina bett, vanliga tusenfotingen, Iulus terrestris m. fl.
Tusen och en natt (arab. Alif laila walaila), en af de populäraste arab. sagosamlingar från 10:de årh.
tusensköna, se Bellis.
Tusnelda, dotter till kerusken Segestes, gemål till Arminius, d. i rom. fångenskap.
tutēl, lat., förmynderskap.
tutt'i, it., alla; tonk., alla stämmor, t. frutt'i, rätt af olika frukter; arbete m. olika uppsatser.
Twain, Mark, pseud. för S. L. Clemens.
Tweed (twīd), Will. Mercy, amer. polit., f. 1823 N. York, grund. tammanyringen, dömd 75 till fängelse, där han dog 78.
Tver, guvern. i Stor-Ryssland. 65,330 kv.km., 45,644 inv. Hst. T. vid Volga, 1,769,135 inv. Fästning, ärkeb.
tvestjärten, Forficula L., Orthoptera. Vanl. t., F. auricularia L., äfven kallad öronmask, 9/20 mm. l., allm. skadeinsekt i trädgårdar.
Tvillingarne, stjärnbild på n. himlahvalfvet, m. stjärnorna Kastor o. Pollux; 3:e bild. i djurkretsen.
tvinsot, se atrofi.
two step (tû stäpp), eng., »två steg», ett slags dans.
tvåkammarsystem, lagstift. församling, delad i ett öfver- o. ett underhus l. 2 kamrar.
tvål, produkt af alkaliers inverkan på fetter, kan vara fast l. mjuk; den förra kallas t., den senare såpa, den förra framställes gm natron, den senare gm kalisalt. Dess verkan beror på dess sönderdeln. i vatten o. förmåga att i detta tillstånd upptaga fett.
tvåvingar, Diptera, ordn. bland insekterna, omfattar myggor, bromsar, flugor, loppor m. m.
tvättbjörnen, Procyon lotor L., 65 cm. l. rofdjur i N.-Amerika, ätbart kött; lämnar pälsverk, kallas gemenl. sjubb.
Ty l. Tyr, nord. myt., krigets gud.
Tyes'tes, gr. myt., son till Pelops, bror till Atreus, s. till måltid åt T. framsatte de söner, Atreus' gem. födt m. T., slutl. kon. i Mykene gm sonen Aigistos, hkn hans dotter födt o. s. mördade Atreus.
Tyfoeus (-oevs'), gr. myt., vidunder, son af Tartaros och Gaia, af Zeus dödad o. begrafven under Etna.
tyfoīdfeber, gr., nervfeber, en infektionssjukdom, förelöpande med hög feber, stor kraftnedsättning, dåsighet; utgången ofta dödlig. Sjukliga förändringar i tarmarnas Peyerska körtlar, s. ansvälla och ofta sönderfalla. Orsak: tyfoidfeberbacillen, s., införd gm luft, vatten l. födoämnen, utvecklar sig i tarmkanalen och intränger gm Peyerska körtlarna i kroppens organ (hufvudsaklig. mjälte, lefver, njurar). Behandl.: användn. af kallt vatten enl. läkares ordination, antifebrila o. antibakteriska medel.
Tyfōn, egypt. myt., personifikation af stormvinden o. den onde anden.
tyfōner l. teifūner, kin., hvirfvelstormar, i de ostindiska farvattnen.
tyfus, gr., delas i 1) petekial l. exantematisk t. (hunger-, krigs-, fläck-t.) o. 2) återfalls-t. (febris recurrens). Den förra, fordom vanlig, nu i kulturland, sällsynt, åtföljer krig, hungersnöd etc; den senare, mindre vanlig än den förra, förekommer under liknande
