Den här sidan har korrekturlästs
169
I form så sammanträngd, så full och mäktig,
Att tanken tycks med dolda tankar dräktig,
Han Svea rikes häfd i stenstil skref.
Hvad ej hans tid än hunnit genomspana
Han egde siarns stora konst att ana,
Och profetia hans historia blef.
I korta satser talets böljor stupa,
De synas mörka och de äro djupa,
De tala ständigt om en blick, som gått
Till tingens botten, ej till ytan blott,
Och ingen härmar dem, om än han ville:
Ty här var skildrarn skald och forskarn snille.
Att tanken tycks med dolda tankar dräktig,
Han Svea rikes häfd i stenstil skref.
Hvad ej hans tid än hunnit genomspana
Han egde siarns stora konst att ana,
Och profetia hans historia blef.
I korta satser talets böljor stupa,
De synas mörka och de äro djupa,
De tala ständigt om en blick, som gått
Till tingens botten, ej till ytan blott,
Och ingen härmar dem, om än han ville:
Ty här var skildrarn skald och forskarn snille.
Hos Ling ett norrsken glimmar öfver svärden,
Hans typ var Thor, hans sällskap Asavärlden,
Hans lif var bragd, hans dikt en idrott var.
Men huru skön än Balder är, den hvite,
Vår Vanadis blir aldrig Aphrodite
Och nordens saga Greklands mått ej har.
Dock, om du Tirfings skald än formlös finner,
O märk lyriken, som på djupet brinner,
Lik heta källan nära Heklas is,
Beundra lifvet, lefdt på hjältevis!
Håll bautastenen kär vid Brunnsviksstranden,
Där siste barden hvilar trötte anden!
Hans typ var Thor, hans sällskap Asavärlden,
Hans lif var bragd, hans dikt en idrott var.
Men huru skön än Balder är, den hvite,
Vår Vanadis blir aldrig Aphrodite
Och nordens saga Greklands mått ej har.
Dock, om du Tirfings skald än formlös finner,
O märk lyriken, som på djupet brinner,
Lik heta källan nära Heklas is,
Beundra lifvet, lefdt på hjältevis!
Håll bautastenen kär vid Brunnsviksstranden,
Där siste barden hvilar trötte anden!
