Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/495

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
XVIII
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

med en vatt-bytta emellan sig. De gingo nemligen upp för att släcka månen; men lyckades inte bättre än att de sjelfva blefvo fast, och sedan få de sitta der och skämmas för hela verlden. I Dalarne ser man i tunglet Adam och Eva med kunskapens träd.

Seden att helsa på Nyårs-nyet är ännu ihågkommen af gammalt folk i Westbo (Unnaryds s:n). När hustrun gick ut att helsa på Nyårs-nyet, hvilket skedde med de rim, som vi i texten meddelat, skulle hon alltid föra med sig en sten-kaka med sofvel på.


§ 79. På Måndagen må icke sopas; ty då sopar man bort alla penningar som skulle komma under veckan.

Onsdagar och Lördagar må man inte tämja stutar; för då få de någon ovana.

Thorsdagen har bättre tydor emot all slags trolldom än andra dagar i veckan. Om en smed naken smider en knif på tre thorsdags-morgnar å rad, så, om det är trolldom med smöret och man skär deri, visar sig blod i smöret.

Fredag eller Tisdag skall man flytta ifrån en bostad till en annan, om det skall bli lyckligt. Vid framkomsten till det nya stället skall man först kasta in katten, och finner han sig väl, så har det goda tydor med sig. Men man skall först kasta in katten; derföre, att det eljest kan hända, att den förste som går in råkar för något ondt. Sedan alla gått in, skall man göra upp eld i spisen och sätta sig att äta vid elden. Vid flyttning blir äfven iakttaget, att man ur den gamla ladugården medför något halm och bössja, som lägges i de nya ladugårds-husen; att hönsen aldrig må medtagas på sjelfva flyttnings-dagen, utan hemtas någon dag efteråt, och att spåne-rocken aldrig må köras, utan alltid bäras. — När i Bohus-län en spinn-rock skall föras sjöledes, blir han aldrig ställd på däck, utan må alltid upphängas i masten på fartyget.

Söndags morgon må man gälla stutar, om det skall gå väl.


§ 80. Huru Vår Herre vandrade omkring på jorden tillsammans med Sante Per och skapade kålen, se § 144.

När Vår Herre hade skapat eken, sade hon:

»får jag inte vexa i sky,
så bär jag ingen frukt.»

»Nej», svarade vår Herre, »du får inte vexa i sky och du skall bära frukt ändock». Derföre bär eken akane (ɔ: ollon) somliga år.

När Vår Herre hade skapat säden, så vexte der två ax uppå hvar led af sädes-stråt. Men det var en elak käring, som skulle