Sida:Wärend och Wirdarne del 2.djvu/533

Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
LVI
TILLÄGG OCH ANMÄRKNINGAR.

Skäl-vrängaren (§ 118), som i forntiden gjort sina grannar orätt genom att flytta rå-märken. Samma urgamla bruk att fördela jorden bibehåller sig ock än i dag oförändradt i vissa trakter af Dalarne.

Den samhällighet, som på detta sätt egde rum inom de gamla bya-lagen, och den deri grundade vanan att fritt ordna sina gemensamma angelägenheter vid stämmor, som leddes af en vald ålderman, blef af stor betydelse for folkets politiska uppfostran. Det gamla byalaget kan således historiskt betraktas såsom den svenska folk-frihetens vagga.


§ 146. Olaus Magnus (II: 19) omtalar gamla hackland och hackare-rör i Westergötland, och slutar deraf till befolkningens talrikhet i forntiden.


§ 148. I en förening, som Munkarne i Nydala år 1238 ingingo med Östboarne rörande Notahult-skogen och Flata-skogen, finnes rätten att uppsöka vilda bin (pro apibus inqurrendis) serskildt upptagen, såsom en åt munkarne uttryckligt förbehållen rättighet.


§ 168. Bruket af den sida och vida mans-hatten synes gå djupt tillbaka i den gotiska folkseden. Oden uppträder derföre ännu i sägnerna, med en stor och sid hatt på hufvudet (§§ 49, 50). Hos Olaus Magnus (III: 7) omtalas Goternas godar eller offerhöfdingar under namn af Pileati, hvaraf kan slutas att de buro den vida hatten. Samme författare anför, efter Jornandes, att godarne för öfrigt vid högtidliga tillfällen voro klädda i hvita kläder.


§ 171. »Hvad beträffar bruket af silfver, så förekommer detta ingenstädes så allmänt, i handel och vandel hos folk af alla stånd, som inom Svea och Göta riken. Der gifves nemligen knappt ett hushåll, som icke för hvarje år ökar sin silfver-skatt. En stor rikedom på silfver förekommer i form af helgona-bilder och andra helgedoms kar. Likaledes ock i form af qvinno-prydnader, bestående af stora hufvud-kronor, hals-band, bröst-smycken, armprydnader, kedjor, bråssor och ringar. Förnäma män brukade fordom bära gördlar af silfver, allmänt omtalade under namn af Silf-skena, och sammanhöllo sina kläder med runda silfver-knappar; ja, de till och med fästade bjellror af silfver vid svansarna på sina hästar. Betsel- och häst-prydnader af silfver äro för öfrigt mycket vanliga. I staden Skenninge af Östergötland var för icke längesedan allmänt bruk, att jungfrur, äfven utan att tillhöra adeln, uppträdde vid alla högtidliga tillfällen med