←  Aftonvandring
Sånger och bilder
av Carl David af Wirsén

Skäret
Julens engel  →


[ 12 ]

Skäret.


Ofruktbart du kallar
Detta arma skär,
Der som böljan svallar
Och mitt näste är.

Kanske! Men nog förde
Vinden öfver sjö,
Som din park ej rörde,
Dit ett blomsterfrö.

I en ensam skrefva
Litet jord det låg,
Plantan kunde lefva,
Fast ej du det såg.

[ 13 ]

Vilda blommor bleka
Stå nu der i rad,
Laf och mossa smeka
Deras blyga blad.

Mycken vård ej bringas
Barnen af mitt skär.
Ingen nöd! De tvingas
Trifvas som det är.

Mager jord ej föder
Yppig rikedom,
När i solig söder
Står en verld i blom.

Men kring skäret andas
Äfven vestanvind
Och dess balsam blandas
I min blommas kind.

[ 14 ]

Under hårda dagar
Ej dess hopp slog felt,
Ej sin lott hon klagar:
Allt är rätt fördelt.

Rundt om skäret svalla
Vågor, famna det.
Deras hymner skalla:
Gud, Oändlighet!

Du har praktens vimmel,
Färg och ståt du ser.
Jag har haf och himmel:
Säg, behöfves mer?