Slutord.
I anledning af de nya från Dagligt Allehanda och
Aftonbladet mot mig utgångna insinuationer, hvarföre
jag återigen blifvit ett föremål, får jag förklara, det jag
i det längsta skall söka undvika att bortkasta en enda
bokstaf på tidningspolemiken, nb. i hvad som angår min
obetydliga personlighet. Det är min oförgripliga tro,
att publiken och publiciteten hafva helt annat att göra
och beställa med än några signaturer, de månde tillhöra
stora eller lilla Alfabetet. Allmänheten vill se saker
afhandlade, och dess omdöme öfver dem äger intet
gemensamt med dess omdöme öfver personer. Då jag
beträdde denna mindre tacksamma tidningsbana, der de inre
fienderna äro fullt ut så talrika och farliga, som de yttre,
trodde jag icke att min lilla signering kunde blifva ett
föremål för de ”stora” osignerades dåliga humör. Under
ett bättre tillstånd inom den periodiska pressen skulle
detta ej hafva inträffat; men då det nu så är, får jag
anhålla, det jag från nämda offentliga uppmärksamhet
måtte varda befriad, en uppmärksamhet, till hvars
förvärfvande, negativt eller positivt tagen, jag hvarken äger
anspråk eller förmåga.
—e.