←  Sjuk. V. P–n.
Lördagsqvällens jul- och teater-kalender
av okänt

Stjernan. –el –el.
Ett reseminne. N.  →


[ 71 ]

Stjernan.


I nattens dunkla blå du ser
En stjerna, som så vänligt ler,
En älsklig bild af friden;
Du önskar att der uppe bo
Bland himmelsk kärlek, evig tro
Mång’ tusen mil från striden.

Dit har du längtat mången gång
På lyrans ton, i skaldens sång,
I känslans stilla drömmar, —
Men är du säker, att ej der
Passioner rasa såsom här
Med lika lösa tömmar?

Kanske just nu i fjerran der
En tjusad skald i dikten bär
Sin längtans ljufva toner
Från stjernan — från det lågas grus
Till jorden — upp till Gudars hus,
Bland himlens ljusa zoner!