Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 108
| ← Om de i Staden varande Publike Hus och allmänne inrättningar |
|
Om Stadens storlek, Folkmängden och Husens antal → |
VIII. CAPITLET.
Om någre i Staden varande enskilte hus m. m.
Staden är öfver alt väl bebyggd, med fasta och till större delen vackra sten-hus, af flere våningars högd, i synnerhet den Östra och Västra delen, som senare blifvit, till stadens utvidgande bebyggd. Uti qvarteret det inre, eller hvad af ållder utgjorde Staden innom murarne, vill man här, äfven som i qvarteren utom muren, anmärka några enskilta hus; i synnerhet, då handlingarne om dem, lämna någon underrättelse. Ehuru ofullkomliga desse strödde antekningar, för flere orsaker skull, måste blifva, torde man dock dervid befinna, att ändamålet icke varit att författa, en omständelig befskrifning, öfver hvart och ett enskilt hus. Om de hus som vid torgen äro belägne, är något redan förmält, i det föregående 4 Capitlet.
Vid Svartmangatan förekommer, det så kallade Levenhauptske huset, som har en vacker portal af huggen sten och deröfver tvänne vapen: Levenhaupts och Kruus af Gudhem. Om detta hus har Palmsköld i sina samlingar antecknadt: att år 1621 d. 26 Jan. utfärdades K. Privilegium för Riks-Rådet och Skattmästaren Jesper Mattsson Kruus till Harsvila, å det hus han låtit bygga, vid Svartmunkegatan, till prydnad för staden och beqvämlighet till sådant värdshus, hvaruti främmande Gesandter och andre stånds-personer, kunna herbergerade blifva; att deruti alltid, skulle få säljas viner, i hvars hand huset och framdeles komma måtte; dock att den som der bodde och af samma privilegier sig begagna ville, vore en borgare, som till Staden gjorde sin rättighet; på det att Borgerskapet eljest, icke måtte för när ske och någon annan dem, uti deras borgerliga näring för när göra. Detta privilegium confirmerades, Ljungby 1679, för Sona-dottren, Välborna Fru, Anna Maria Kruus, Grefve Levenhaupts efterlämnade Enke Fru. Sedan den tiden har detta hus haft flere ägare.
Accis-huset vid Svartmangatan, som tillhörde Staden till hälften, skulle ock Staden, utom Accis-rummen, i proportion af sin ägande rätt, få disponera. (Resol. på Stadens besvär d. 2 Mart. 1678, 2 §).
Ehrenstrahlske huset vid Tyska brunnen, är af den namnkunnige Målaren, Håf Intendenten Ehrenstrahl, antingen å nyo byggdt eller reparerat; der han i öfre våningen låtit inreda en stor sal, med ovanligt höga fenster, förmodeligen till ett egit arbetsrum. På en Charta öfver Staden, der hus-ägarne äro anteknade vid hvarje tomt; som lär vara författad omkring 1670 eller 1680, och finnes i Stadens Ingenieurs Contoir, står Assessor Wattrang uppförd, såsom ägare dertill. Ehrenstrahl efterlämnade ingen Son, utan en Dotter, Anna Maria, som blef gift, med v. Presidenten i Svea Håf-Rätt, Joh. Zachrisson Wattrang, hvilken såsom måg förmodeligen blifvit ägare af huset. Deras Son Carl Johan Wattrang, blef Lagman och skref sig till Sandemar, med flere gods. Till slut ägdes detta hus, af Håf-Källarmästaren Pett. Hind. Fuhrman, som testamenterade det, till Tyska Kyrkan.
Huset till höger i Södra Binnike-Brincken, då man går till Östra Långgatan, hafver efter nyssnämde Charta, tillhört en Gref Steinberg, och vänstra sidan, som är en återstod af gamla Stads-muren, der nu små salubodar äro; en Rosenflycht. Den förstnämde ägaren, lär hafva varit Grefve Antoin von Steinberg, General, Grefve 1654, och död barnlös 1675 eller 1678. Rosenflycht åter, var Assessor i Reductions-Commissionen, dödde ogift 1672. Binnicke-brincken kallas uti en tryckt ordning, för Åkare och dragare, af d. 30 Jun. 1620, Benigs-brincken. Steinbergska huset är på Brolins Charta 1771, anteknadt för Tutinska huset och Fabriqven.
På Kinsta-gatan är ett hus, hvarest öfver porten står en sten, föreställande en man och en qvinna, som sammanbundne, söka till att draga hvarandra uti en, dem emellan upptänd eldbrasa. Rüdling berättar att ett sådant straff, skall öfvergådt 2:ne makar, för deras oförsonliga bitterhet, och på Stortorget blifvit verkstäldt 1558, enligt Konungens förordnande; hvilket sednare, med all aktning för fornsagan, tyckes fordra något säkrare document. Samma hus äges nu (1798) af Meubel-handlaren Grevesmühl.
På Skärgårds eller Själagårds gatan, nämnes i Stadens älldste ägande tomtebok, för 1551: Stadens Byssehus, der Nils Jonsson och Gunnar Olsson, hade hus för 14 mark årligen.
På samma gata var ock Vår Fru Gillestuga belägen, hvilken af ållder varit brukad, till att hålla ärlige och hederlige samqväm uti. Stockholm Stad besvärade sig, att den som oftast, blifvit dem ifråntagen, både till främmande Legater, som ock eljest till Konungens Ämbetsmän, Skräddare och Segelmakare; thesslikes ock, att ther inlägga gärder och proviant, therigenom Gillestufvan, blifver slätt fördärfvat, som utaf Stockholm Stad uppbyggd var; tillbjudandes sig, att den åter upprätta och förbättra; så väl Adelen som menige man till godo, när de någre ansenlige bekostnader, anten med brölopp, högtider eller eljest, ther begäre, hafva för händer. Så alldenstund det här i Riket varit ett gammalt bruk, att hafva sådane Gillestufvor; så ville K. icke förvägra, denna Stadens begäran; utan beviljade och bebrefvade Stadens, samma Gillestufva, med det lilla huset nordan om, som thertill köpt var, till ett skafferi, att nyttjas till Stadens gagn och fördel. (K. Johan III:s bref 1573. K. Carl VIII:s Ö. br. och Protection för Gillestugan 1456, med Confirmation derå d. 30 Julii 1529). Uti 1550 års tomtöre-bok finnes infört: S:t Gertruds Gillestuga, hafver vår nådige Herres tjenare, husfritt; S. Catharine Gillestuga står öde, och i Vår Fru Gillestugu, hafver Philippus hus; reparationer å fenster derstädes, kostade 53 mark.
I senare tiden har Revisions-Secreter. Mårten Brenner, ägt ett hus midt emot, och ett bredevid skolehuset, eller gamla själagården.
På Österlånggatan är Keithens hus redan omnämt. Gamla Accis-huset derstädes, skall fordom hafva tillhört, en Grefve Stenbock.
Erich Jöransson Tegel bekom 1612 bekräftelse, på sin faders, den i K. Erich XIV:s Historia, så illa kände, Jöran Perssons stenhus; med en tomt näst der nedanföre, liggande på Västerlånggatan, samt en krydd-gård, gent emot Gråmunke-holm. (Sv. Hof Rätts Prot. 1614 f. 46).
Handlanden Schmeers hus, för detta, nu
Sodemans, hafver en portal af huggen sten, med
sina coloner, öfverst decorerad med ett vapen;
föreställande en drufva under 2:ne trän;
hjelmen prydd med ett träd. På ömse sidor om
porten läses på 2:ne stenar i muren infattade:
1. An Gottes Segen ist alles gelegen.
2. Auf Gott allein, setz die hoffnung dein.
Detta hus förmenes i älldre tider hafva tillhördt förenämde Grefve Steinberg, som blef af Drottn. Christina, 1654 utnämd till Grefve. Riddarhuset ville icke emottaga honom, innan K. Carl Gustaf förmådde bilägga denna trätan. Till Grefskap fick han Enköpings Stad. (Loenboms hist. märkv. St. 1768. I Del. p. 21).
På Skomakare-gatan hafver H. Lekama Gille haft flere hus, som förberört är. Denna gata har från älldre tider bibehållit samma namn. Ett hus derstädes pantsattes, till Upsala Dom-Kyrka 1388. Heliga Likama Capella-Gilles hus, nämnes derstädes liggande 1409, Vår Fru Gillet 1436, item Michaëlis Gilles hus. Ett hörnhus på Skomakare-gatan, näst sunnan, tvärs af Evert Thores gård, gafs 1440 till S. Christoffers altare i Stockholms Stor-Kyrka. Der ägde ock Upsala Domkyrka ett par trägårdar (trähus), som hon bortbytte år 1489 emot jord på Färingsön. (Berchs anteckningar ur Antiqv. Arch. Handl.). Der hafver ock i senare tider varit K. M:ts accis-hus.
Vid Södra Slotts-planen, i hörnet vid Stor-Kyrkan, ägde fordom Handelsmannen Isac Breant huset, med trägården åt Slotts-planen. Det var förmodeligen denna trägård, som Konung Gustaf Adolph 1615, gaf sin Hof-Medicus D:r Jacob Robertsonius, liggande Östan för stora Kyrkan (Regist. i Riks Arch.) och hvaraf trägårdsgatan och trägårds tvärgränden, der bredevid ännu behålla sina namn. Denna egendom inlöste Kronan, af Borgmästaren In de Betous, arfvingar 1792, för 25,000 R:dr. Hvarefter trägårds muren nederrefs, trägården raserades och utlades till Slotts-planen. Huset hafver sedan varit nyttjat, till Slotts-Cantzlie och rum för Krigs-Expedition i K. M:ts Cantzlie.
Af antiqvitets Archivi Handlingar inhämtas, att Caspar Liljecrona bytte bort en stenbod 1637, emot en tomt, som Dr. Christina, hade året förut gifvit Herr Peder Baner till Ekenäs, och var tomten belägen vid Slottsbacken, emellan Bållhuset och bemälte Liljecronas hus.
Det å andra sidan Tessinska huset belägne Appelroth och Spaldingska, förut Funckiska och Båthiska huset, tillhör nu mera Skomakare-Ämbetet, dit den så kallade Skoporten, eller Sko-Magazinet, som förut var i gamla Slagtar-huset vid Slagtarhus-bron, äfven blifvit flyttadt. Der hade Slotts-Rätten, Öfverståthållare-Ämbetets-Cantzlie, Contoir och Departements, hyrt rum på 10 år, ifrån d. 1 Apr. 1787, emot årlig hyra, 498 R:dr; men fick befallning 1792, att flytta uti det, af Kronan inköpte In de Betouske huset.
Koschelska huset der bredevid i andra hörnet af Österlånggatan, tillhörde förut Engelska Handlanden Master, och för längre tid tillbaka, Baron Axel Fleming och hans Systrar, Fru Ebba och Sigrid Märta Fleming. På det bortsålde gårds-rummet, åt Salt Compagnie-gränden, skall Vin-handlaren Hövet byggdt det hus, som sedan ägdes af Bruks-Patron Groen.
Skolstufvu-gränden, ifrån Riddarhus-torget, upp till Stor-Kyrko-brincken, der Västerlånggatan möter; var efter den här åfvanföre, åberopade Charta, med följande hus på högra handen, då man går åt torget bebyggd, nemligen i hörnet af Västerlånggatan, Lydert Adlerschjölds[1], arfvingars tvänne hus, som sedan ägdes af Bruks-Patr. Baltzar Knigge, och efter honom af Handelsmannen Lars Burghman; så Handelsm. Gravers nu Rådman Reimers tillhörigt; så Post-huset eller Flemingens hus, nu Hasselgrens, och sist nederst vid torget Gavelii eller Underståthållaren Stjernhoffs hus, som sedan haft åtskillige ägare.
Vid stora Kyrko-brincken i Landshöfdingen Baron Ehrenstrahls hus, var Lands-Cantzliet på 1730-talet.
Stora Nygatan blef uti 1625 års eldsvåda jämmerligen fördärfvad, hvarefter dessein och ritning gjordes till denna gatas reglering, fordom Kungs-gatan kallad. Der anmärkes: Assessor Strokirks hus i hörnet af Gråmunke-gränd och stora Nygatan, som sedan inköptes till Fransyska Reformerta Kyrkans uppbyggande, af Öfverste Lieut. Josua Adlerbielke och hans Fru Maria Christina Strokirck.
Löviska huset vid Nygatan, hyrdes 1730,
för Cammar Revisionen. Afledne Com. Rådet
Bungencronas, som hafver öfver porten, i en
sten, denna vers:
Providet omne Deus, providit proqve videbit.
Datqve facitqve bonum, corrigit omne malum.
Lorentz von der Lindes Fader, som blef Adlad, var Bokhållare och en väl behållen Man, som byggde upp det stora stenhuset i Stockholm på Nygatan (nisi fallor). Derföre sade han på sitt yttersta; att tre ting vore som han ej ville bekänna: 1. hvad det huset kostade honom, 2. hur stor skada han haft på sjön, 3. huru mycket han kostadt på sin Son Lars. (Anecd. Benzel. L. Bibl. Hand. p. 307. 1 D.).
Lefeburske huset som hafver en portal af 2:ne Colonner, tillhör nu Kongl. Vettenskaps-Academien. Bruks-Patron Lefebure köpte det af Gr. Horns arfvingar, reparerade och tillbyggde detsamma, åt lilla Nygatan.
Vid lilla Nygatan, bredevid Tottens, sedan Piperska huset, ägde Friherrinna Karin Bååt det hus, som sedan tillhörde Secreteraren Wilde.
Baron Höpkens hus vid Tyska Kyrko-brincken, som 1731 ägdes af Presidenten i Com. Collegio, Baron Dan. Niclas von Höpken, var af honom uppbyggt på 1720-talet; det hyrdes sedan till Commerce-Collegium och ägdes af Grosshandlaren Quast.
Vid Munkbro-gatan är Gr. Piperska huset, det mindre kalladt, belägit, som såldes 1758 till Borgmästaren Gust. Kjerrman. Det inköptes sedan af Kronan, till Krigs-Collegium. Nedre delen deraf åt hamn-bryggan, afsöndrades derifrån, hvarest Hof-Secreteraren Stenborgs eller den så kallade Comiske Theatren, varit inrättad. Det första skådespel, Gustaf Erichsson i Dalarne, uppfördes derstädes d. 29 Octob. 1784, uti K:s och deras Kongl. Högheters närvaro, Dramen i Tre Acter författad af Envallsson och Musiken af Stenborg. Sedan denna Theater fans öfverflödig i Hufvud-Staden; inreddes huset af ägaren Capitain Kirstein, att kunna som våningsrum bebos och nyttjas.
Vid Skeppsbron intages här ifrån Söder till Slottsbacken, husen i den ordning åfvannämde Charta innehåller, med de emellan dem, belägne gränder; för att sedan göra en jämförelse emellan dem, och de gränder, som i de älldste tomte-böcker uppgifvas.
Räntmästare huset, vid Räntmästare-gränden, torde behålla namnet efter Räntmästaren Cronberg som deraf varit ägare; efter honom har det tillhört Rådman Moberg och Ahlöfske arfvingarne.
Södra Dryckes-gränden.
Rådman Merlings, sedan Fabriqveuren Schönborgs, nu handelsmannen Friis.
Norra Dryckes-gränden.
Bruks-Patron Antoni Boys, sedan Bergs-Rådet Heykenskölds, nu Grosshandlaren Westerbergs.
Södra Banco-gränden.
Riksens Ständers Bank.
Norra Banco-gränden.
Permons hus, sedan Alardi Gebrüders, Com. R. Simon Hebbes, nu lilla Banco-huset.
Stora Tullgränden.
Roland Eliæssons, nu Direct. Küssels, Packhuset och Tullhus-gården.
Packhus-gränden.
Assessor Magnus Stjernmarcks, nu Fabritii, och der bredevid Commerce-Rådet Wahrendorffs.
S. Johannis gränd.
Fru Stjernhök och arfvingar, Assessor Oluf Stjernadler, nu Brandenburgska huset.
Gaffel-gränden.
Bruks-Patron Leyel och inspecktor Wäfver, nu ensamt Bruks-Patron Schöns. I Gaffel-gränden är nu Sjömanshuset belägit.
Ferkens gränd.
Borgmästaren Olof Hansson, nu Paulis.
Drakens gränd.
Secreter. Dauger, nu Ödmans arfvingar.
Stora Hopare-gränden.
Handelsman Johan Paul Hobelin, nu Grosshandlanden Ekholm.
Skottens eller Skott-gränden.
Von der Lits och Thomas Totties, nu handelshuset Tottie och Arvedsson, som inlöst och å nyo bebyggt förstnämde tomt. Till det gamla Totties hus, har Nicodemus Tessin gifvit ritning, och är märkvärdigt för sin vindeltrappa; till det nya Hof-Intend. Sandvall.
Brunns gränden.
Rådman Erich Boys, nu Christ. Hebbes arfvingar.
Ny-gränden.
Cammerer. Torners Enka, nu Engelhardts.
Kråkans eller Kråk-gränden.
Hökaren Hierpes och Oluf Bengtssons, nu Cammerer. Schranges och Handelsmannen Ditmers.
Bred-gränden.
Landshöfd. Lovisins, sedan Palmfelts och Fru Knipers, nu Meubelhandlaren Grevesmühls hus.
Skeppar Carls gränd.
Cadho och Lydert Adlerschjölds arfvingar — Köpman Witmarks och Cammar-Rådet Berthel Ruuths; nu Skepps-Clareraren Petter Hagboms och Grosshandlaren Luurs.
Salt-Compagnie-gränden.
Bruks-Patron Cronströms nu Directeuren Niclas Pauli. Detta hus är på Tillæi Charta utmärkt för Salt-Compagniets, och bestod fordom blott af Magaziner och bodar; då det ombyggdes alldeles, af nu varande ägare.
Ifrån Konungens Skeppsgård, under Slottet, eller ifrån Wamba fjerdingen, som förmenes vara första qvarteret ifrån Slottet eller der nyssnämde Salt-Compagnie med husen åfvanföre, varit belägne; uppräknas, uti 1553 års tomte-bok, Östan-mur utmed vattnet, hvar gränd för sig, intill Söder port i följande ordning: Ny-gränden, Brunns-gränden, Skultans- Bred-gränden, Fossans, S:t Johannis- Severin Jutes- Fru Gunnils- Lasse Skomakares och Lars Privalks gränd: tillsammans ellofva. Uti 1557 års tomte-bok; nämnes Kokhus-gränden emellan Fru Gunnils- och Privalks gränd, der Lasse-Skomakares gränd icke upptages; hvaraf slutas kan, att gränderne som blifvit nämde, efter någon der boende hus-ägare, i början; efter förändrade anledningar, fådt förändrade och ombytte namn. Lägger man härtill Nordan och Sunnan-vägen, Nordan och Sunnan Kartuser-gränden, som förmodeligen varit Östan-mur belägne, blifver väl antalet af gränderne mäst lika med de förut uppräknade 18 gränder; men efter 1457 års Charta, äro 26 särskildte gränder ifrån Wambafjerdingen till Söder port utmärkte.
De många gränder vid Skepps-bron torde sålunda tillkommit, att hvar och en, som i början företog sig att bygga utom muren; lämnade rum emellan sitt och det hus, som förut, åfvan eller nedan blifvit uppfördt, och lär dervid ingen ordning varit föreskrefven; troligt är ock att en del hus blifvit sammanbyggde, hvarigenom några gränder försvunnit; ty om man än till de förut nämde, lägger Räntmästare- och qvarnhus-gränden, samt gröna gången vid Slussen, kan dock grändernes antal icke blifva 26.
Att skatt och tunga från älldre tider åtföljdt husen, må här ock anföras, att Stockholms Stad år 1524, utgjorde en skatt efter skorstenarne, som kallades Skorstens-skatten; sedan Staden af dess drätsel, lämnadt Konung Gustaf I. en summa af 700 mark, som afsändes till Gottland, till Knecktarnes aflöning[2].