Stockholm, Del 1 (Elers 1800)/Kap 107

←   Om de i Stockholm, till Svenska Konungars äreminnen, uppreste Bildstoder

Stockholm, Första delen av Johan Elers Om de i Staden varande Publike Hus och allmänne inrättningar.

Om någre i Staden varande enskildte Hus, m. m.  →

VII. CAPITLET.
Om de i Staden, innom broarne, varande Publike hus och allmänne Inrättningar.

I.
Riksens Ständers Bank.

Ingen bör här vänta en Historia om Rikets Bank. Den fordrar sin egen man och ett verk af större vidlöftighet. Dervid blefve en vidsträcktare kännedom, äfven i de ämnen, hvilka som Stats-hemligheter, blifvit ansedde; ej mindre nödvändig; än att känna de olika grunder, som till olika författningar och mångfalldiga förändringar, gifvit anledning.

Af de under tryckfrihetens första period, utkomne skrifter, der dessa ämnen, ömsom blifvit upplyste och förmörkade; utredde och hoptrasslade; äro inga så pålitelige underrättelser att hämta, att deraf en säker historia kan författas. De om Banco verket, ifrån dess första inrättning utkomne privilegier, och författningar, Riksdags beslut och R:s Ständers berättelser om Banco-verket, med flere allmänne Handlingar, tjena väl dervid till mycken upplysning; men så fordras ock derjämte en noga kundskap, om Rikets handel och rörelse, om folk och varumängd; om myntets förhållande till näringar och Rikets producter; om penninge-Stockens storlek; Banco-Sedlarnes olika räkne-värde, m. m. för att deraf draga de säkra följder och slutsatser; som visa Banco-inrättningens ändamål; förvaltningen dervid och dess inflytelse på Rikets finance-ställning i allmänhet.

Men att all beskrifning om Rikets Bank, här icke måtte saknas; vill man dock derom meddela någre strödde antekningar, samlade dels af allmänne handlingar, dels och i synnerhet, af ett arbete under namn af Bref om Rikets penninge-verk och hushållning af D. v. S. som utkommit 1796, och för dess pålitelige uppgifter, tillvunnit sig mycket förtroende.

§. 1.

Uti de utgifne puncter om handeln, d. 16 Dec. 1619, lämnade Konungen, till Stockholms Stads betänkande, huru en Benk, som det kallades, måtte i hvar stad kunna inrättas, och särdeles om till en sådan inrättning, skulle lånas penningar, ‬at då besinna sig på villkoren dervid.

Konungarne Gustaf Adolph och Carl Gustaf, hade länge åstundat och ändteligen befrämjat en så nödig inrättning. Commissarien Johan Palmstruck och med-Participanter, föruntes väl privilegium, gifvit Marienburg d. 30 Nov. 1656, på en Läne- och vexel-banks inrättande i Stockholm, på 30 år; men som missbruk och fel dervid blifvit inritade^[1]; så blef denna Bank upphäfven d. 17 Sept. 1668, och med R:s Ständers betänkande, en Bank åter upprättad och priviligerad; uppdragandes K. M:t till R:s Ständer, att sig den samma antaga och derom förordna, som Riksdags beslutet och förordningen om Banken, d. 22 Sept. 1668, derom innehåller.

Af denne och flere tid efter annan, utkomne författningar, bör här anmärkas, några af de allmännaste grunder, som till denna inrättnings bestånd och till uppfyllande af dess åligganden, blifvit stadgade.

Riksens Ständer äga öfver detta verk allena magt att förordna, under hvars vård det i alla Konunga-försäkringar, blifvit stäldt; att styras emellan Riksdagarne, af vissa fullmägtige, af de trenne garanterande Riksstånd, och under påstående Riksmöten af R. Ständer genom utsedde Deputerade.

Riksens Ständer äro löftesmän för Läne- och vexel-Bankens Creditorers fordringar, och böra öfver Banco-verkets salderade gevinst disponera, som det med Bankens bestånd, till Fäderneslandets heder och allmän nytta, bäst kan förenas.

Private medel i Banken, skola i alla händelser, af K. M:t och Kronan lämnas orörde, och på intet sätt med arrest beläggas eller confisceras, om än nöden vore alldrig så stor.

Hvar och en skulle få uti Banken sådant mynt af vigt och värde igän, som der blifvit insatt.

Ifrån dess första inrättning, har Banken försträckt penningar, på fastigheter, metaller, smycken; på Socker, Salt, Råg, Beck och Tjära; äfven på vissa rudimaterier och manufactur-varor, enligt 1739 års förordnande. Efter förändrade omständigheter, har Banken sedermera till låns erhållande, än varit öppnad, än tillsluten; men Kronan och publike verk, hafva ändå blifvit understödde och ofta långt öfver Bankens Salderade gevinst.

År 1668 utfästes räntan för Bankens Debitorer till 8 procent; den har sedan varit olika; så i anseende till panternes beskaffenhet, som låntagarne, enligt förändrade författningar. År 1741, faststältes interesset för lån, på Guld, Silfver, Koppar och Messing, m. m. till 5 p. c. År 1756 till 3 p. c. och för alla andra lån till 4 p. c. År 1778 biträdde Banken, till Spannemåls-Magazins anläggande, med 50 tunnor Guld, emot 3 p. c. och 3 p. c. afbetalning; — För Riksgälds-Contoirets Discont-lån, har först 3 p. c. blifvit beräknade, som sedan 1791 blifvit nedsatte till 2 p. c. och så vidare.

§. 2.

Bankens första förmögenhet grundar sig i synnerhet, på de till lägre ränta, insatte penningar, än hvartill Banken dem till andra utlänt. Vid dess första instiftelse, vore på en gång, ducater, Riksdaler, Caroliner, courant silfvermynt och kopparmynt i Riket gängse; samt emottogs och utbetaltes penningar, i alla dessa slags mynt; hvarföre ock all Banco räkning skulle hållas i 5 columner. Banken tog då minst 8 p.c. i ränta, som ock var vanligt nästan öfver hela Europa; men gaf allenast efter Banco ordningen 1668 för de p:gr som i disposition antoges 6 p:c. interesse; och om någon ville sine p:gr igänhafva; så skulle uppsägning ske 6 vickor förut. Angående desse lån, hafva sedan förändrade författningar utkommit. År 1689 förordnades, att på stående Capital kunde få lånas, lika som på annan lösöre-pant; 1698, att Banken icke vore dädan efter skyldig, att gifva sina Creditorer, mera i interesse än 4 ½ p:c, men de som vore Bankens Debitorer, skulle gifva 6 p:c. Då desse läne-Capitaler hoptals återfordrades 1700 och 1701, måste till en tid, med återbetalningen innehållas. År 1739 uppsades ⅓ af de i Läne-Banken insatte Carolin-Capitaler, utom de som voro till pios och publicos usus testementerade, eller annars dertill anordnade. Likaså uppsades 1741 ännu ⅓ af berörde private Carolin-capitaler, dock med villkor att få omsätta dem à 3 p:c. i något annat mynt; 1745 kundgjordes om läne-Bankens öppnande, till Capitalers emottagande i K:mt emot 3 p:c. årlig ränta. År 1756 uppsades sista ⅓ af Carolin-capitalerne, och måste alla publika Banco lån i Caroliner omsättas, med den förr betingade räntan till K:mt, och efter det beräkningssätt, att 100 caroliner förvandlades till d:r K:mt 562: 16 öre; men om de private carolin capitalen omsattes till annat gångbart mynt, betaldes icke mer än 3 p:c. interesse; 1756 fingo väl de nya läne banco capitalen i K:mt tills vidare blifva innestående, till den öfverenskomne räntan, om innehafvarne sjelfmante, icke ville dem återtaga; men dädanefter utsattes interesset, för enskilte Capital, till blott 2 p:c. undantagande hvad som af de upsagde carolin-capitaler, åter insattes, hvarföre 3 p:c. var utsatt. De publike Capitaler som förräntades ad pios usus, emottoges till 4 p:c. men för andra publike verk, emottoges endast insättningar à 3 p:c. År 1766 blef läne-Banken tillsluten, för alla nya främmande Capitalers emottagande, till förräntande, både ad pios usus, eller andre publike verk och private personer tillhörige; hvilket ytterligare faststältes 1770. Samma år fingo läne banco-attester å courant S:mt emottagas, i betalning för inkommande och utgående stora Sjötullen eller omsättas till R:dr Specie, till lika ränta som tillförene, dock med 3 p:c. afdrag, som Specie R:drn var bättre, än courant Silfvermynt.

Likmätigt K. förordningen till befordrande af stadga och säkerhet i Rikets mynt- och penninge-väsende, af d. 27 Novemb. 1776, blef 72 mark eller 18 d:r K:mt antaget till värde af en Svensk Sp. R:dr och till grund vid liqvidationer, för alla i R:s Ständers Bank gjorde län, skulder och fordringar. Sluteligen blef 1792, räntan på de Capitaler, som ännu under enskilte personers namn voro i Banken, till 4 och 4 ½ p:c. interesse innestående, förminskade till 3 p:c. årligen. Att de af Banken låntagne Capitaler varit betydelige, synes deraf kunna slutas, att de 1759 gjorde beläningar å läne-Banco-sedlar, stego till d:r S:mt 14,862,745, som à 3 d:r S:mt skulle utgöra Sp. R:dr 4,954,248: 16 öre.

§. 3.

I Konung Gustaf Adolphs tid antogs Koppar myntet; till Rikets hufvud mynt och har derifrån, till K. Carl XII:s tid, en R:dr blifvit i sitt förhållande emot den stämplade Kopparplåten, förhöjd ifrån 3 d:r till 9 d:r K:mt. Ett Skepp:d Koppar utmyntades aldraförst till 150 d:r K:mt och förhöjdes sedan efter hand, ifrån 187 ½ till 225 — 270 — 300 — 360 och 540 d:r K:mt i plåtar, samt till 900 d:r i slantar; oberäknad myntteckens-tillverkningen, af hvilket Sp. mynt, 30,000 d:r S:mt slogos af ett Skepp:d Koppar och devaluerades till 1⁄96 behållning. Banco transport sedlen à d:r K:mt, som för realisationen förestälte plåtar och icke skiljemynt^[2], har dock allenast i sitt räknevärde, blifvit nedsatt till hälften, emot hårda Kopparplåten, hvilken sedan år 1726, då med Banco-transports-sedlars utfärdande börjades, icke undergâtt någon ytterligare förändring. De förändringar vexel-coursens olika förhållande verkat, kunna icke sättas på Bankens räkning.

Att Sedel-stocken än varit större, än mindre, är en följd af Bankens gjorde försträckningar och lån, till Kronan och enskilte; af större eller mindre inbetalningar, för Bankens fordringar och af de författningar, som föranledt till en minskad eller utvidgad sedel-rörelse. Således var transport-sedel-stocken, utan att upptaga ören och bråk, år 1746 d:r K:mt 26,514,146. År 1756 d. 1 Januar. 49,965,689, och ult. Dec. 61,062,621. År 1761 i Decemb. 136,879,746. År 1767 i Decemb. 118,635,834. År 1772 138,185,778. Och vid 1782 års utgång, Riks. daler 6,472,120: 33 Sk. 8 öre, och vid påföljande års slut var den ökt med ännu R:dr Sp. 199,622 : 31 : 2 samt vid 1789 års Riksdag, eller innan Banco-p:gr, merendels ur rörelsen försvunno, var sedelstocken efter gjordt förskott, af 26 tunnor Guld, ännu öfver 7 millioner R:dr och minst 3 millioner dito, i hårdt mynt, ibland allmänheten utelöpande. Men sedelstocken, efter hvad cours som hälst, skall alldrig svarat emot 18 millioner R:dr Specie; och efter realisations epoquen, har den mäst hållit sig vid 10 millioner och der utöfver i Banco-sedlar och Specie-mynt tillsamman; oberäknade insättnings-attester och invisningar. Riksgälds-Contoirets Credit-sedlar och dess disconts-verks med ränta förskrefne attester, som nära lika circulera, lärer nu utgöra en sedel-stock, circa 15 millioner R:dr oberäknat det gängse skiljemyntet; så väl som Banco-sedel-stocken, hvilken ännu gör i vissa mål, ett verksamt biträde; samt General-Discontens reverser, assignationer från publike verk, corporationer och private personer.

§. 4.

Om Bankens fordringar för försträckte lån, anmärkes: att länsummorne bestego sig 1745 samfält, till d:r K:m 54,897,437. Bankens totala fordran utgjorde 1756 d:r K:mt 126,815,543. År 1762 gick den till 790 t:r Guld och 59,198 d:r S:mt. Publike och private Banco-skulden, vid 1765 års bok-slut, gjorde 74,523,924 D:r. Publike och private lån, sammantagne, hafva aldrig öfverstigit 842 t:r Guld, och 299,387 d:r som var deras belopp vid 1772 års slut; då jämväl Kronans äldre och nyare Banco-skuld var aldrastörst, eller utgjörande d:r S:mt 51,379,790; men de private lån, voro störst vid 1761 års slut, bestigande sig till d:r S:mt 39,102,356.

Bankens förluster och uppoffringar, ad publicos usus, som innom 1778 blifvit afskrefne, beräknas till R:dr 8,388,749 utom mistning vid skedde afbetalningar, i ett försämrat mynt, m. m. Vid den 1776 upprättade adversions-handel med Banken, som af 1778 års Ständer stadfästades; blef och vid alla lån i Banco-transport-sedlar, R:drn allenast beräknad till 18 d:r K:mt, ehuru en stor del af de så kallade nyare lånen på 1740- och 1750-talet utgådt. Sedan 1778 har ock Banken gjordt flere biträden emot låg ränta, såsom de redan nämde 50 t:r Guld, till Spannemåls-Magazins inrättningen; och till Riksgälds-Contoiret, rättigheten af 36 t:r Gulds Discont-län. m. m.

Men att här följa alla uppgifter i förenämde bref, rörande så väl Bankens gjorde lån till Stats-verket; som om Kronans hypotheker till Banken och deras afkastning, med flera gjorde inbetalningar till Banken; vore att sträcka denna beskrifning, utom dess gräns och ändamål.

Några ytterligare antekningar böra här dock få sitt rum; såsom angående författningen 1739, om nya sexstyfrars gångbarhet; då de så väl, som det myntade d:r courant S:mt ifrån 1739 till 1762, af 4,941,684, stannade till minsta delen hemma i landet.

Att Banken 1745 upphörde att inlösa dess sedlar, med den myntsort de förestälde; förorsakad af den förut vidtagne författning, att utskeppa hela Bankens förut ägande förråd af Koppar-plåtar, som var mäst verkstäldt 1745.

Att den 1766 vidtagne plan, att genom Banco-Sedlarnes hastiga indragning och coursens Succesiva nedsättning à 4 mark om året, återställa transport-sedlarnes värde till 9 d:r K:mt för R:drn; blifvit ansedd som misslyckad.

Att R. Ständer 1769 beviljade lån ur Banken, på fast egendom, till 40 t:r Guld.

Att vid den 1776 skedde omsättning till R:dr, var Bankens fordringar större än de utlöpande sedlar. Bankens älldre och nyare fordringar vid 1776 års början, stego till d:r Kopparmynt 238,168,131, och sedel-stocken till 144,490,314. Sedan alla skulder blefvo beräknade efter 18 d:r K:mt för en Specie R:dr, blef Bankens fordran vid 1776 års slut evaluerad 13,203,903 R:dr och Vexel-Bankens sedel-stock till 8,369,433 R:dr Specie.

Att Koppar-skiljemyntet, som till halt är det drygaste i hela verlden, icke förhöjdes vid Riksdalerns uppsatte räkne-värde; som ock i början gjorde en märkelig stagnation i skiljemynts rörelsen.

Att myntningen i Specier, varit under Bankens disposition; hvarom mera angående Kongl. Myntet förmäles. Och sluteligen; att K. Carl XII förordnadt, att Ständers Deputerade, under varande Krigstid, skulle mötas hvart 4:de år, till Banco-verkets öfverseende; och att Banco-Revisorer hvart 3:dje år, efter sednare författningar, sammankomma, att öfverse Banco-förvaltningen; hvilka lämna derom i förvar en berättelse till nästa Revision, eller Riksens Ständers sammankomst.

§. 5.

Öfver Bankens byggnad och inrättning, slogs i K. Friedrichs tid, en stor skådepenning, förfärdigad af Hedlinger; föreställande å ena sidan: Facaden af Banco-huset åt järntorget, med öfverskrift: Basilica Argentaria Ordinum Regni Sveciæ. Nederst Extructa Holmiæ A:o 1668. Å andra sidan en sittande qvinna med Krona på Hufvudet; hållande i högra handen Sveriges vapen, och stödjande den vänstra mot en cub, på hvilken Ständernes Symboler äro utmärkte, jämte ett dubbelt ymnoghets-horn. Vid hännes fötter hvilar ett lejon. Öfverskriften: Hinc Robur et Securitas. Några märkeliga tillfällen hafva föranledt R. St:s Bank, att låta slå några skådep:gr; hvilka här så mycket mera förtjena att omnämnas, som händelserna, så nära röra Banco-verket.

Till tacksam åtanke, blef på Bankens kostnad en Medaille präglad, öfver Baron och v. Presidenten Thegner, som med sitt mod och Klokhet, hindrade Görtzens försök emot detta verk, och att Banco fullmägtige skulle åläggas, att uppgifva Bankens tillstånd. Tillvända sidan föreställer hans bröstbild, med öfverskrift: Joh. Thegner Liber Baro. Frånvända sidan Banco-huset, öfverskrift: Hic mihi consilio, Causa Salutis erat. I exerguen: Mensa Argentaria Ordd. R. Sv.

Den skådep:gn R. Ständer låtit slå, öfver R. Rådet Baron Åkerhjelm, som 1738 afstyrkte, små-sedlarnes utgifvande af Banken; visar bröstbilden gjord af Wijkman, med öfverskrift: Sam. Åkerhielm Lib. Baro Regni Sv. Sen. et supr. Mareschallus, ætatis 82. Rev. Banco-huset, med öfverskr. Veritas visu et mora valescit. Exerg. Ob merita in Patriam, hunc nummum cudi fecerunt Ordd. Reg. Sv. A:o 1765 d. 22 Oct.

Öfver Bankens Jubel år 1768. Fiscus Ordinum Regni Sveciæ. En man uti Romersk drägt stående, och med vänstra armen hvilande sig på en pelare, teknad med Ständernes Symboler. I högra handen håller han en lager-qvist öfver en stor Korg, full med penningar, hvilken dessutan bevaras af en Drake; altsammans att uttyda securitatem; nederst: Holmiæ. Frånvända sidan: Ampliator Civium. Nilströmmen ligger med en knippa ax i handen; en crocodil, ett palmträd och pyramid, göra honom ännu mera känbar. I Exerguen; Jubileum Primum 1768.

Konung Gustaf III. besökte Banken, i Maji månad 1777, då han red ifrån Carousellen, som höllts på Adolph Fredrichs torg, hvaröfver en Medaille blef slagen, föreställande å ena sidan, Konungens bröstbild, namn och titel. Rev. Illi mea Robura curæ. En Krönt qvinna, håller med högra armen ett ymnoghets-horn och stödjer den vänstra på en öppen Kista, full med p:gr. Till höger synes en pelare med Ståndens tecken och en deremot lutande skjöld, med Sveriges tre Kroner. I Exerg. Holmiæ d. XXVII Maji 1777.

Bankens Mynt Cabinett är af framledne Presidenten Baron G. Rålamb samladt. Han skall dermed arbetadt i många år, och det med sådan ifver, att han ofta inköpt hela samlingar, såsom Erke-Biskopens Doctor Er. Benzelii och fleres; att endast få några stycken, som han i sin samling saknade. Det var således icke underligt, att det innan hans död, var ett af de talrikaste enskilte Cabinetter. Sonen Baron Claes Rålamb, sålde det till Banken; som nu årligen completterar det samma, med de skådep:gr som årligen utkomma.

§. 6.

Banco-huset vid Järntorget uppbyggdes först af Staden, efter Gr. Nicod. Tessins gifne ritning, att till Banken uthyras, att dermed ankommit på tiden inhämtas af K. brefvet d. 4 Decmb. 1675 till R. Rådet och Öfverståthållaren Claes Rålamb, hvarutinnan anmärktes, att Banken köpt Capit. Hastfers hus; hvaröfver Commissariernes i Banken, förklaring infordrades. Sedan de communicerat detta ärende, med fullmägtige, svarades: det Bankens intention icke varit, något hus att uppköpa eller sig tillhandla; utan att kunna förmå staden, till att uppbygga ett tjenligt hus vid Järntorget, hvaraf Banken kunde sig beqvämligen, emot en skälig afgift begagna: Efter som ock samma plats, vore för lång tid sedan dertill utsedd, och Riksens Ständer äfven gilladt samma förslag, som till Bankens bästa borde verkställas; samt Staden på gjord ansökning derom resolverat och uppå sig tagit, berörde byggnad vid järntorget, forderligast att befrämja; så att Banken i så måtto icke behöfde, om annan lägenhet dertill vara omtänkt.

Banken flyttades den 11 Febr. 1680 ifrån Oxenstiernske huset, vid stora Kyrkobrinken, hvilket Banken hade hyrt; till det nu varande Banco-huset; hvilket vid Järntorget, af Staden var uppbyggdt genom entreprenade. Samma hus tillika med hela tomten, samt det så kallade gamla packhuset, inlöstes omsider af Banken under ett köp, det förra, för 128,860 d:r 12 öre S:mt, och det sednare eller packhuset för 10,000 d:r, samma mynt; hvilket köp approberades och faststältes af K. M:t d. 20 Decemb. 1693, och har Stockholms Rådhus-rätt d. 7 Mars 1712, utfärdat fastebref för Banken, på dessa hus. År 1707 började medlersta delen af huset att tillbyggas och fullkomnades 1710. År 1734 företogs åter den nedersta delen att uppföras, och blef färdig 1738, efter Baron Hårlemans ritning, der façaden är icke mindre vacker åt skeppsbron, än emot järntorget. Detta hus är nu således mycket längre, än det i Svecie-verket föreställes; sådant som det var 1691.

Der den tredje tillbyggnaden uppfördes, stod förut ett litet gammalt stenhus, som kallades gamla järnvågen och lärer varit dertill nyttjad, då järntorget var stapel-platsen för det osålde järnet. I detta lilla huset contramarqverades Koppar-plåtarne, efter K. Carl XII:s befallning 1718.

Bredevid Banco-huset åt Österlång-gatan, stod ett gammalt bofälligt hus, kalladt tre Kronor, derefter Feiffiska och sedan handelshuset Alardi Gebrüder tillhörigt; hvilket 1764 inköptes af Grosshandlaren Sim. Hebbe. Detta hus, så illa förvarat för eld och brand, gaf anledning till flere klagomål deröfver af Banken, både hos Magistraten och Konungen. Banken inlöste det omsider 1772 för 242,000 d:r K:mt; då det på 1770 talet i grund nederrefs och det så kallade lilla Banco-huset i stället uppfördes, inrättadt till Magazin och Archiver. Det fick i början ett tak af små gutne järn plåtar; men som detta nya försök, icke ville lyckas, blefvo de borrttagne och ett nytt tak i stället lagt, af Koppar-bleck.

Banken har ock en egendom på Södermalm i Skinnarviken, neder vid sjön, som Banken köpt 1762, af Banco-Commissarien C. Robsahm, för 24,000 d:r k:mt. Den är bebyggd med ett Magazinshus af trä, till behof för bankens Pappers-Bruk Tumbo^[3].

II.

Kongeliga Myntet.

Rättigheten att slå mynt hafver i älldsta tider, af Sveriges konungar blifvit förlänt, åt Furstarne, Rådet och Biskopparne; äfven åt flere Städer, till förmån och inkomst. Således hade Upsala Domkyrka; Biskopen och Dom-Capitlet i Åbo och Vesterås, sine egne mynthus. K. Magnus Ladulås lät inrätta nio mynt-prässar, uti 9 särskildte Rikets Städer; utom Stockholm. Under Konungens myntmäftare sloges i orterne, både för Konungens, Rådets och Städernes räkning, flere slags p:gr, så att nu mera svårligen kan urskiljas Stockholms Stads och andra orters olika örtugar, som i Sturarnes tid voro gängse; då myntmästare-teknen (ett uråldrigt bruk) icke äro kände.

Men här är icke stället, att beskrifva myntets ållder, eller de ändringar och författningar, som myntväsendet, i flere tidskiften undergådt. Att Stockholms Stad haft sin egen Myntmästare, finnes af det tillstånd, Staden den 15 Mart. 1570 erhölt; att slå allehanda Svenskt mynt; hvarutinnan dess mynt-mästare förböds strängeligen, att emottaga något silfver, af främmande Köpmän, till förmyntning. En lika frihet fick Staden d. 27 Aprill 1635, att få mynta Svenska marker, och 1 öres-stycken, efter samma skrot och korn, som Kronan lät mynta. Omsider blef myntningen på sexton årahundradet inskränkt, endast innom Hufvudstaden. Mynthuset i Westerås ansågs redan 1570 som onödigt, och anslogs derföre af K. Johan, till Dom-Prostegård.

Från älldre tider var myntet under räknekammarens öfverinseende; och uti K. M:ts försäkran gifven R:s Ständer, på några villkor och fördelar, till Bankens bästa, af d. 17 Sept. 1668, heter det: "Efter mynt väsendet hafver en synnerlig gemenskap med Banco-verket; så ändock vi, sjelfve myntet, oss och Kronan, som ett regale förbehålle, och det, med myntmästarens tillsättande och hela förvaltningen, så härefter som härtill, under vårt Cammar-Collegii disposition och förordningar lämne; så förunne vi likväl Banken, att efter den nuvarande myntordningen samt flere omständigheter, njuta deraf, alla de fördelar, villkor och förmåner, som det verket kan kasta af sig, och vår myntmästare härtill hafver åtnjutit; dock att de honom först, för sina använda omkostnader förnöja, samt att följande omkostnad, med myntmästarens och flere betjentes lön och underhåll och hvarjehanda annat, till det verket erfordras kan, sjelf stå och draga. Och skall Banken hafva magt och tillstånd, icke allenast vårt Berg-Silfver, för vår räkning att uppmynta och sjelf förlag till myntet göra; utan ock allena och utan någons intrång och hinder, invexla allt guld, silfver och ogångbart mynt, som här i landet invexlas kan."

Härvid förblef det även uti K. Carl XI:s tid, enligt stadfästelsen uppå Vexel och Läne-Banken, af d. 3 Oct. 1675. Sammaledes ock under K. Carl XII Regering alt intill slutet af 1717.

Men då Baron Görtz var på sina resor, gjorde han contract, med så kallade Holländske Köpmannen Peterman & Compagnie, om Guld och Silfvers myntande i Sverige, hvilket K. Carl XII bekräftade i Lund d. 30 Dec. 1717. Denne Peterman, som ingen i Sverige hafver sedt; utan största delen trodde vara Görtzen sjelf, lät 1718, genom sin Fullmägtig M:r Ronyer, en Fransos, mynta de nya Caroliner, en mynt-sort, som fick namn af Görtzens Caroliner, och på hvilka skäligen icke kunde klandras^[4]. Men Banken stannade emedlertid uti inaction, hvad myntningen angick.

Sedan K. Carl XII slutadt sin oroliga lefnad; delade hans trogne Minister, kanske ett oförtjent öde. Med Görtzens fall, afstannade hans finance-förslag, och gamla författningar blefvo å nyo vidtagne och upplifvade. Myntet uppdrogs åter R:s Ständers Bank, i stadfästelsen för detta verk, af d. 21 Maji 1719, likmätigt så väl 1675 års förenämde försäkran; som hvad Cammar Collegium, genom nytt Contract, på 12 år, med Banken ingådt, d. 12 Maji 1719. Hvilket af K. Fredrich I. stadfästades, den 1 julii 1720. Då berörde 12 år voro förflutne, kom myntet åter till kronan, som det än i dag är, under Kongl. Cammar-Collegii öfverinseende.

Sverige har allt sedan 1664 å sina R:dr behållit en oförändrad mynt-fot eller 14 lod 1 gran. Fyra schillingstycken, har sedan mynt realisationen, blifvit utmyntade, efter 8 lod och 2 grän, samt 2 schillingar eller de så kallade åttastyfversstycken, efter 6 lod och 2 grän fint korn.

Emellan 1730 och 1766, voro i Sverige myntade 424 tunnor guld, och ur landet utdrefne^[5].

Ifrån 1773 års början till 1783 års slut, då med silfver skiljemynts-tillverkningen upphördes, myntades R:dr sp. 410,452^[6].

Ifrån 1775 års början, till 1794 års slut, myntades 109,722 Ducater och 9,653,105 ⅓ R:dr i diverse Silfvermynt^[7].

Att Stockholm såsom Rikets Hufvudstad, ständigt haft sitt Mynthus, tyckes af de der slagne penningar, kunna bevisas, såsom K. Waldemars, med Stockholms portar eller torn och ett S., som efter Brenners tanke, beteknar Stockholm. Härom kan vidare läsas, om Stockholms Vapen. Ifrån Erik XIII. till K. Johan III. tider, finnes flere penningar, med moneta Stockholmensis utmärkte, som sedan blef förändrat till moneta R. Sveciæ.

Att Mynthuset varit på Helgeandsholmen belägit (förmodeligen ifrån sin första inrättning) till dess K. Carl XI. befalte, at Riks Amiralen Flemings och gamla Mynthuset, skulle nedrifvas, för byggnaden af nya K. Stallet; kan intagas, så väl af de flere dispositioner angående Myntet, som i beskrifningen om Helgeandsholmen, äro omförmälte; som af Cammar-Collegii Resolution 1667, på Myntmästaren Kocks frågepuncter; att Badstufvan som stod nära Mynthuset, skulle flyttas, för den våda, som Myntet deraf kunde tillskyndas; samt af K. brefvet, dat. Jacobsdal den 27 Decemb. 1673, att K. Maj:t för godt funnit, att låta inrätta sitt Stall, der myntet och Bergs Collegium då var; hvarföre Collegium hade att gjöra sig redo, till utflyttning, och om annat boställe vara betänkt.

Det synes troligt, att myntet då blifvit inrättadt i det hus, som ännu bär namn af lilla Myntet, och sedan blifvit till boställe, för Medailleuren upplåtit; innan det nya och stora huset hunnit byggas, som torde fordrat längre tid, än att med myntningen intill dess, kunnat uppskjutas. Det är åtmindstone säkert att mynt-tecknen, som skrodades i Afvestad, präglades i Stockholm i detta hus, derpå sistone fyra prässar gingo natt och dag. Af en uppsats på de Blinder, som blifvit afsände ifrån Afvestad, till d. 30 Aug. 1719, då ännu felades 3 månader i K. Carl XII lifstid, intages, att ifrån 1715 till samma tid, hade dertill 1261 Skeppund koppar blifvit använde, som gjorde i silfvermynt 36,420,000 daler. (Hist. märkv. 3 Del. p. 100).

Uti Durai dagbok öfver Riksdagen i Stockholm 1682, finnes anteknadt: "Den 23 Nov. 1682 klockan 6 om morgonen, kom elden lös vid Nya Myntet, och brände upp några träbyggningar vid strömmen. K. M:ts Silfver 400 skålpund och 4000 Specie R:dr gick af genom elden"^[8].

Lilla Myntet, så kalladt, sökte väl Magistraten i Stockholm, att få till staden inlösa; men som K. M:t, fann det i afseende på Kronans egit behof, icke kunna umbäras; så afslogs samma ansökning, d. 13 Octob. 1772.

En vid mynt-realisationen, forcerad myntning, fordrade både nya tillbyggnader och gamla mynt husets reparation.

Kongl. Bergs-Collegium hafver, som af ållder varit, sitt säte på myntet. Uti Dr. Christinas bref till Öfverståthållaren Knut Posse af d. 15 Jan. 1649 förmäles, att Dr. hade beviljadt dess Riks Bergs-ampt, att utan längre förhalan, inbekomma de nyss uppbyggde våningar, på helgeandsholmen, som voro emellan Porten och Salig Herr Clas Flemmings hus, hvarest Dr:s Hof-Skräddare, m. fl. då voro boendes; befallandes således Öfver-St. inrymma Bergs-Amptet samma hus, och i det stället utse något annat qvarter, för Hof-Skräddaren. År 1780 d. 1 Jan. fick Collegium befallning, att genast företaga flyttningen, till de hyrde rum i Petterssonske huset, vid Munkbron, i anseende till myntets reparation, och inflyttade åter 1788.

Utom alla de rum, som sjelfva mynt-inrättningen der fordrar, med Öfver-Directeuren och mynt-mästarens, Riks-, eller nu mera, Mynt-guardiens och fleres våningsrum; hafver ock derstädes Laboratorium Chemicum, Prober-Cammare, Collegii Mineral-Cabinett, blifvit inrymt; samt äfven på längre och kortare tid, särskildte Deputationer, Vetenskaps-Academien 1771, Commissioner, Committéer, och ändteligen Cammar-Expeditionen, i Konungens Cantzlie, d. 1 December 1793.

År 1790 undergick K. myntet en stor reparation, som genom Assessoren och Mynt-Inspectoren Karströms vaksamme tillsyn, skyndesamt verkstältes. Façaden åt Norrebro fick då 4 colossal-pelare, som ehuru de kunnat gifva en fin kännare i byggnings-konsten, anledning att fråga: Pelare! Hvad gören I här? likväl torde vittna, om en genom K:s resor, uppväckt smak, för Italienska byggningssättet^[9].

Rörande Sveriges mynt och dess historia; så finnes derom åtskillige verk och mindre afhandlingar, af Dijkman, Keder, Brenner, Berch, Botin, Ziervogel, m. f. utom hvarjehanda underrättelser derom, i Vettenskaps och Vitterhets-Academiens handlingar.

Svenska penningar och Medailler, hafva ifrån älldre tider, varit utmärkte, för sine utvaldt vackre preglar. De hafva ock af skickelige och namnkunnige Medailleurer blifvit förfärdigade; hvaribland i synnerhet kan nämnas en Karlsten, den förste Svensk, som i Fäderneslandet bragt denna konsten till högd, hvarföre han också adlades 1692, en Hedlinger, född i Sveitz 1691. Han vistades i K. Fredrich I. tid flere år i Sverige. Hans medailler äro mycket eftersökte af konstälskare, en Fehrman den älldre, och en Ljungberger, R. V. O.

III.

Om General Post-Contoiret, och Post-Huset i Stockholm.

§. 1.

En korrt beskrifning, om Post inrättningen i Riket, ifrån dess början, torde här icke anses vara öfverflödig. Man följer derom med trygghet, Öfver-Post-Directeuren Schmedemans, af Cantzliehandlingarne, uppsatte berättelse, om Post-väsendet i Sverige, med de tilläggningar, hvartill äldre författningar om Post-väsendet gifva anledningar.

Uti fordna tider och förrän några ordinarie Poster voro inrättade, har man så här i landet, som annorstädes, betjent sig uti förefallande angelägne ärender, efter som nödtorften fordrat, af bud och bref-dragare; hvilka enär de uti Konungarnes och Rikets värf, blifvit afskickade, njutit uppå sina resor, af och an, af allmogen fri skjuts och förtäring: eljest äro de bref, som Konungens män, anten innan eller utan Råds; så ock Ståthållarne vid gränsorne, eller Fogdarne och andre, som någon befallning hade, skrifvit Konungarne till; framfordrade från den ena Länsmannen till den andre, likasom ske plägar med andra budkaflar; till dess de kommit fram till Konungen sjelf; och hvilken sig fördristat några sådana bref nedlägga, har blifvit, såsom den der sin Herres och Konungs påbud föracktadt, och efter som brefven varit vigtige och myndige till, som nederlades, på det hårdaste straffad: (K. Johans tryckte patent d. 12 Julii 1580). Och på det undersåtarne uti landet, måtte desto bättre kunna åtskillja dem, som på någre angelägne värf och ärender, med bref eller eljest, utskickade voro, ifrån alla andre vägfarande, anten Adelens tjenare, eller som å deras egen hand, reste omkring Riket; så hafva sådane bud och poster, till bevis, att de uti Konungens och Rikets värf stadde voro, af ålder varit försedde, anten med några visse tecken, som uti K. Gustaf I:s tryckte stadga, om Tavernare, af år 1541 d. 14 Maji, kallas bodbysser, eller ock med bud och post vapner, eller ock med Konungars, Drottningars, Arf-Furstars och Rådens pass-port och så kallade väga-bref.

Hvad bud- eller post-vapnerne angår, så voro de merendels förgylte och har uppå dem stått Konungens och Rikets vapen. Utom desse, så har K. Carl IX, medan han var Hertig, meddelt dess tjenare, som voro beskedde att njuta fri skjuts, besynnerlige post-vapner och så kallade Sölfvermärke, med bokstäfverne C och D öfverst och der under en krönt Wase. Uti K. Sigismundi tid, medan Hertig Carl och R. Råd förestodo Regementet, voro 2:ne slags post-vapner; uppå Hertigens egne, dem de brukade som utsändes, i Konungens och Kronans ärender, stod både Rikets, så och Hertigens, samt dess enskilte Provincers vapen; uppå de andre; som meddeltes, när R. Råd, kallades till Hertigen, eller någon uti Rikets ärender, skulle resa uti Landet, stod Riks-vapnet allena: under bägge slags post vapnen, hängde så många tecken, som de resande hade låf att taga skjuts-hästar, efter som de aftryck utvisa, som finnas uti den, om sådane post-vapen, vid den tiden genom trycket utgifne förordingnen, af år 1595 d. 17 Martii, bifogade.

Med vägebrefven är af K. Johan, år 1580 d. 19 Julii, en sådan ändring gjord, att i det ställe, de såsom andra pass och öpne bref, tillförene varit förseglade, med K:s eller Hertigens Vapen, så skulle efter den tiden blifva satt, ett besynnerligt insegel, som var fyrkantigt och allenast uti blott vax intrycktes; på det de desto bättre, af den menige man, åtskiljas kunde, ifrån andre förseglade öpne eller falske bref. Sedermera år 1584, blefvo alle sådane vägabref, för de dervid öfvade missbruk, aflyste och alldeles förbudne att mera brukas.

Till ett tecken af den säkerhet som postillioner, postbönder och postförare med deras post drängar böra njuta, uti K. M:s tjenst och post-föring, blefvo de försedde med post-vapen och post-horn, enligt K. M:ts Protectorial af år 1704 d. 23 Juni.

Omsider under Drottning Christinas minderårighet, blefvo då af R:s Regering, år 1636, aldraförst visse ordinarie poster eller postbud öfver hela Riket inrättade; som icke mindre K. M:ts egne; än private personers bref, till deras behörige orter och ställen; fortskaffa och fortbringa skulle; blifvandes till den ändan uti hvart Landskap, på 2 eller stögst 3 mil, efter som vägarne eller lägenheterne medgifva kunde, besynnerligen edsvurne postbönder och postillioner, under visse förmåner och friheter tillsatte, som skulle vara färdige, enär den ankommande posten blåste i posthornet, att strax af honom emottaga brefven och med de samma, ofördröjeligen, genom natt och dag, oacktadt hvad väder vara kunde, än vidare fortlöpa, och skulle hvar och en Postdräng, som således posten framförde, vara försedd, med ett särdeles vapen på bröstet och ett posthorn, samt ett spjut eller spits, på det när han begynte nalkas till en annan Postdräng, han med blåsande kunde gifva tecken och honom varna att hålla sig färdig till resan.

Så blefvo ock vid samma tid, Postförvaltare och Posthus, uti hvar Stad förordnade; jämväl öfver dem alla en besynnerlig Postmästare uti Stockholm tillsatt, till Uppsyningsman; som under Riks-Cantzlerens och K. Cantzliets Öfver-Direction, derom försorg draga skulle, att med Postväsendet rigtigt tillgå måtte. Denna Post-Direction var aldraförst uppdragen, en benämd And. Wechel, som år 1636 d. 20 Febr. fick K. Maj:ts fullmagt, att vara Postmästare uti Stockholm, och föra Direction öfver hela Postväsendet; blifvandes honom till hjelp, en annan vid namn Oluf Jönsson, samma tid förordnad, hvilken uti landsändarne resa skulle och efter den honom gifne postordning och befallning, förordna och tillsätta, så väl i Städer, som på Landet, visse Postförvaltare och Bönder. Sedermera efter Wechels dödeliga afgång; blef Secreteraren vid Handels-Collegium Johan Beijer, år 1642, antagen att vara Postmästare uti Stockholm; och år 1643, d. 2 Junii, med ytterligare fullmagt och instruction försedd; varandes han här i Sverige den, som först satt Postväsendet, uti sin fullkomliga ordning och skick; och fördenskull bekommit uti sitt Vapen, trenne posthorn. Den af Regeringen utfärdade General-Postordning, d 2. Jan. 1643, confirmerades af Dr. Christina d. 19 Julii 1645 och förbättrades uti Special-förordn. af samma dag och år, om brefvens beställning och betalning, som skulle med posten försändas, och endast på Posthusen inlämnas, och med behörige Chartor förses; och icke hos Postbönder eller Postillioner inlefvereras, som förut skedt; med mera angående postlönen och fribrefven, som samma författning innehåller.

År 1654 har Drottn. Christina, korrt för sitt afträde ifrån Regementet, för större respect skull, funnit nödigt att förordna, en af R. Råd, som under titel, af General-Riks-Postmästare, skulle föra General Directorium öfver Postväsendet, och fördenskull uppdragit, Herr Wilhelm Taube samma beställning, hvilken densamma sedermera, såsom ett K. benificium, snarare än något särdeles Riksämbete, en god tid bortåt, jämte dess Öfver-Marskalks-tjenst, innehaft; åtnjutandes af postcassan, en viss summa årligen, till sitt underhåll. Efter den tiden har postväsendet, såsom ifrån första begynnelsen, haft sin dependence af K. Cantzliet och under dess Öfver-Direction varit anförtrodt, någon besynnerlig Director, som under tiden, alla deraf fallande inkomster, för en viss summa penningar, sig tillarrenderat; såsom befinnes vara skedt, af Post-Directeuren Beijer, den äldre. Efter honom hafva sedan vid General-Postmästares- eller öfver Post-Directeurs-Ämbetet blifvit brukade, hvarefter annan, Johan Gust. Beijer, den förres Son, dertill förordnad d. 19 Jun. 1673, Cantzlie Rådet Samuel Åkerhjelm och Secreteraren Joh. Schmedeman. Utom desse, äro ock med tiden, sedan postväsendet, blifvit satt på bättre fot, uti de Tyske och Lifländske Provincerne, tillkomne andra så kallade Post-Directeurer och Inspectorer; såsom uti Riga, Stralsund och annorstädes, hvilka fått visse aflägsne postgånger, med dertill hörande betjente, under sin direction och inspection.

Utom andra sysslor och förrättningar, som Postväsendet egenteligen tillhöra, har det af begynnelsen ålegat dem, som uti Stockholm och på andra orter, Directionen öfver de andra förde, att underhålla en flitig correspondence, med någon af dem som vistades, uti de förnämste utländske Städer, om allt, hvad anten här hemma, eller derute förefalla kunde, tänk- och skrifvärdigt; doch att dervid försigtighet brukades, att hvarken de sjelfve skrefvo, eller låto af andra skrifva något, som K. M. och Kronan, på något sätt, skada kunde; af allt annat, som de ifrån sina Correspondenter bekommo, eller ock pröfvades tjenligt härifrån att berätta, blef för detta genom trycket utgifvit hvarje vicka, under namn af Avisor; som nu mera efter sednare förordningar, pläga uppsättas och utgifvas, af någon vid K. Cantzliet: och på det man jämte brefvens beställande och framskaffande, måtte med Posterne, så här uti Riket, som på andra orter, kunna befordra resande, med beqvämlighet; var man betänkt, på visse postvagnars inrättande; hvarmed en begynnelse gjordes, för dem, som färdades ifrån Stralsund.

I lika måtto blef år 1667, af Professoren Ol. Rudbeck, Postjackter, med Kongl. Privilegium byggde och brukade, emellan Stockholm och Upsala.

År 1670 begynte man med täckta Postjackter, emellan Stockholm och Dalarön; såsom ock 1685 att låta bygga beqvämliga Postjackter, till farten emellan Ystad och Stralsund^[10].

§. 2.

Att Postverket sent tillskyndat Staten någon inkomst, synes kunna intagas af Notificationspatentet af d. 20 Dec. 1662, om någre förändringar vid Postväsendet; innehållandes att K. Maj:t förorsakades, att vara derpå betänkt, huru Postväsendet måtte kunna underhålla sig sjelft, och med tiden inbringa K. Maj:t några skäliga intrader, till hvilken ända Post-Directeuren, skulle accordera det bästa han kunde med Postförvaltarne, om viss årlig lön, provision eller arrende, och borde Postförvaltarne icke emottaga enskilte bref, utan betalning, efter vigt och taxa, hvarom framdeles skulle förordnas.

Enligt Cantzlie-Collegii Contract med Post-Directeuren Johan Beijer, af d. 20 Dec. 1662 om hela Postverkets arrenderande på 12 år, ifrån d. 1 Jan. 1663, till den 1 Jan. 1675, skulle han jämte alla kostnaders bestridande, vid in- och utrikes postföringen, årligen till Kronan betala 14,000 d:r S:mt^[11].

År 1663 d. 19 Decemb. upphäfdes icke allenast all postfrihet, Konungens egne bref icke undantagne; utan utkom då äfven förordning och taxa, hvarefter brefven på Posthuset i Stockholm betalas skulle. De bref som skickades emellan de andre Städer i Riket, skulle betalas ifrån den Staden de afgingo, till nästa Stad, fast det icke vore öfver 1 eller 2 mil, för ett enckelt bref eller ett lod, 1 öre S:mt; men låg nästa Stad öfver 10 mil derifrån med tu öre S:mt och så proportionaliter till andra Städer efter åfvannämde taxa.

De förändringar som sedan tid efter annan utkommit; så väl angående förhöjningen i postporto; som om fribrefs-böcker, samt hvad till förekommande af deras missbruk, blifvit stadgat, tillåter icke stället, att här intaga. De af Schmedeman 1707 af trycket utgifne post-författningar, lämna om Postväsendet i flere delar, en närmare underrättelse.

Sedan Post-Directeuren Beijer var afliden 1669, upphäfdes det med honom ingångne arrende-contract, då samma år, den 13 Octob. K. Maj:ts instruction utfärdades, hvarefter Postväsendet vid Contoiret i Stockholm, dirigeras och förestås skulle; då alle deraf fallande medel kommo under beräkning och Cantzlie-Collegii närmare disposition. Vid Contoiret antogs då en Postförvaltare, med Kammererare, Casseur och nödig Betjening, att bestyra om posternes affärdande; om brefvens betalande och införande i protocollet, som skulle blifva ett fundament, till uppbördens beräknande vid Contoiret; med det mera som till skick och god ordnings befrämjande samma Instruction innehåller, äfven för Postförvaltarne i Städerne.

År 1673 befanns Postväsendet vara tämmeligen till fullbordan bragt; så att en viss Poststat kunde upprättas och af postmedlen bestridas, samt öfverskåttet komma till K. Maj:ts disposition. Sådant intages af K. Carl XI. förordning samma år af d. 10 Junii, om Postväsendet i gemen; hvarutinnan stadgas om Postförvaltarnes räkningars hållande; om deras tillsättande och löner; om postfriheter; om benådningars upphäfvande af postmedlen, m. m. Postväsendets stat för år 1673, besteg sig till 28,556 D:r S:mt hvartill anordnades af inflytande postpenningar 40,885 D:r, då per ballance borde blifva öfver, till Riks-Cantzlerens disposition, efter K. Maj:ts bref 12,329 D:r S:mt. Post-Directeuren, Kammereraren och öfrige Betjente vid Post-Contoiret, fingo samma år, behörige Instructioner till efterrättelse. Postväsendets Stat för år 1686, besteg sig till 46,351 D:r 29 ⅓ öre S:mt.

§. 3.

En märkelig förändring bereddes i de om Postverket stadgade författningar, uti förordningen, utgifven Lund d. 10 Feb. 1718, angående Postväsendets och Gästgifveriernes sammanfogande, till de sednares så mycket bättre uppkomst, då de tillika blefvo posthåll. Derutinnan stadgades om 6 särskilte Posters inrättande, nemligen: en Paqvet-post, en ständig Post, en Ryttare-post, en Ränn-post, en Rid-post och extra Post. Posthållen indeltes uti ombyten, skiften och landsskiften, under Postmästares och Landt-Postmästares inseende. Med Paqvet-posten som skulle gå med vagn; skifte ifrån skifte, fortskaffades Resande och saker, af 780 skålpunds vigt på hvarje vagn; Ständiga posten, var bref posten till häst, som fördes af en postillion och skulle rida 1 mil intom ¾ timma; Ryttare posten skulle gå fortast af alla och kunde brukas af den, som affärdade någon, eller sjelf reste i angeläget ärende, ridande eller åkande; Ränn-posten kallades när bref afskickades i angelägne ärender, till viss ort, utom den tiden då vanliga posterne afgingo, för hvilken posthållarens bästa häst, alltid skulle stå färdig och sadlad; Rid-posten, med hvilken resande kunde fortsätta sin resa, i följe med postillionen, ombyte ifrån ombyte, och Extra posten, med hvilken resande, antingen i egne eller posthållarens vagnar, kunde fortsätta deras resor. — Landt-postmästarne i Stockholm, skulle hvardera hålla 18 postillioner, 24 hästar och dessutom 4 hästar, som borde vara på deras underliggande Gästgifvare-gårdar; hvilka skulle anläggas i Stockholm, ytterst vid Roslags- och Skants-tullarne; 3 lätta postvagnar, 8 sadlar, 12 järnskodde slädar och nödige selar, som författningen omständeligen innehåller.

Till följd häraf voro i Stockholm tvänne Post-Contoir; det Södra på Horns-gatan vid nu varande Adolph Friedrichs torg och nu mera Kramers Sockerbruks-tomt; det Norra åter på Drottning-gatan vid stora Barnhuset, och borde brefven till Södra orterna inlämnas på det förra, och till Norra orterne, på det sednare Contoiret.

Denna inrättning upphörde kort tid derefter; med K. Carl XII:s död; men emedlertid var intet post-Contoir i sjelfva staden.

Innan Kronan inköpte egit hus för Gen. Post-Contoiret i Stockholm, hyrdes dertill än Fredenstiernske huset i stora Kyrkobrinken, eller det dervid varande så kallade Kronan, som torde hända till en åminnelse deraf, ännu behåller både namnet, och den Krona, som sitter öfver porten; än uti Öfver-Post-Directeuren Schmedemans, och det Grefveliga Frölichske huset, bredevid hvarandra på stora nygatan belägne^[12]. Det skall ock hafva varit i Flemingens hus, i Scholstugu-gränden, som finnes utmärkt på en gammal Charta.

§. 4.

Om Stockholms Post-hus vid lilla Nygatan belägit, äger man följande underrättelser.

År 1656 sålde Stockholms stads byggnings-Collegium, emot en köpeskilling af 607 ½ d:r S:mt, till dåvarande Borgmästaren Jönsson, den tomt, på hvilken post-huset står, och hvilken tomt bemälte Borgmästare alldraförst bebyggt och bebodt. År 1688 sållde afledne Jönssons arfvingar samma tomt, med derå befintelig åbyggnad till Kammereraren uti Kgl. Cammar-Collegio, Carl Piper emot en köpeskilling af 33,000 d:r K:mt. Handlingarne gifva ej vid handen, när Carl Piper sållde huset; men väl, att år 1720, husets då varande ägare, framledne Landshöfdingens i Nyköping, Pehr Francs arfvingar, upplät det till K. M:t och Kronan, för 45,000 d:r K:mt. År 1761 och 1762 undergick huset en total reparation; och tillöktes med en flygel-byggnad, samt fick sitt nu varande utseende.

År 1792 bördade Kronan nästgränsande och med posthuset sammanhängande hus, som af gammalt tillhört Lagman Grönhagen, och i älldre handlingar kallas det Parmentske, och sedan Paschens hus; hvilket då var af Directeuren Alm, d. 24 Maji 1792, försåldt till Kammereraren C. Sahlström, för 4000 R:dr Specie. Posthuset intager nu således hela qvarteret Penelope, emellan lilla Nygatan, samt Schulten Bagares och Uttermarks gränd.

Det egenteliga Posthuset, som tillika är boställe för Öfver-Post-Directeuren, blef först år 1797 försäkradt, för skada af eld och brand på 12 års tid, efter ett värde af 10,000 R:dr, hvilket ansågs vara det minsta, som derå skäligen kunde sättas. Det nyssnämde tillköpte huset var förut försäkradt.

§. 5.

Angående Telegraphe-inrättningen vid Ålands Haf, anser man nödigt att på detta ställe, derom lämna någon underrättelse, såsom med postverket förenad.

Uti underdånig skrifvelse af d. 8 Nov. 1796, anmälte Kgl. Cantzlie Collegium, att de, till följe af K. M:ts befallning, d. 10 Dec. 1795 påbegynte 3:ne Telegrapher vid Ålands Haf, voro så vida färdige; att till det med dem åsyftade ändamåls vinnande, endast återstod, att de personer förordnades, som skola dem förestå; hvarjämte Collegium anförde den nytta och flere fördelar, som denna inrättning medföra kunde; hemställandes således, om icke K. M:t skulle täckas befalla dess Ambassadeur i Pettersburg, samt Commenderande Generalen en Chef i Finland, att inhämta kundskap, om den dervid brukelige Chiffrens beskaffenhet och sättet att nyttja densamma, hvarvid den försigtighet dock ansågs nödig, att de berättelser hvilka sättas, uti den vanliga Chiffern, med samma orda innehåll meddelas, till förekommande af all anledning, att densamma upptäcka; och att den Telegraphiske Chiffern endast nyttjas, vid de tillfällen då ämnets vigt och angelägenhet kräfver och tillåter, att den i korthet genom detta medel kan meddelas: dernäst och i fall K. M:t skulle täckas besluta, att inrättningen genast bör sättas i gång, om icke Inspectorerne vid Telegraphen på Grisslehamn och Eckerön, måtte bestås 50 R:dr årligen; men på mellan-stationen, Signilsskärs klippa 100 R:dr och ved på närmsta Krono-Almänning, i anseende till anförde orsaker; samt sluteligen, om icke de, denna sak, rörande mål och ärender, såsom Inspectorernes tillsättande och inöfning, uti Telegraphens handterande, machinernes underhållande och de flere Oeconomica, som dermed hafva gemenskap, måtte allt framgent fortfara, under Cantzlie-Rådet Edelcrantz särskilte tillsyn och skärskådande, samt då han dermed upphörer, under Post-Directionen, eller någon af Collegii Ledamöters befattning ställas, och derjämte uti dess utöfning samt sammanhang, så med postgången, som Telegraphiske Chiffern, kostnadernes anordnande, m. m. allt ständigt förblifva under Collegii samfällte Öfverinseende. Till hvad Collegium således i underdånighet hemstält; lämnade K. M. dess nådiga bifall; tillägnandes Collegium öfverinseendet vid denna inrättning; men då CantzlieRådet Edelcrantz befattning dermed framdeles kunde upphöra, ville Kongl. Maj:t förordna, åt hvilken densamma uppdragas måtte. (K. br. till Cantz. Coll. d. 17 Jan. 1797).

På Collegii ytterligare underdånige hemställande af d. 24 Martii 1797, samtyckte K. M. i nåder, att betjeningens löner, vid Telegraphe inrättningen, måtte enligt hvad K. M. derom redan förständigat Stats-Contoiret, af post-cassan betalas; samt att Post-Inspectorerne i Grisslehamn och på Eckerön, samt Post-Commissarien i Abborforss, måge vara berättigade, till extra posts nyttjande, då angelägne underrättelser behöfva meddelas; den i Grislehamn till Stocholm, den på Eckerön till de ifrån Stockholm, genom Telegraphen dit lämnade kundskaper; Post-Commissarien i Abborfors åter, till rapporters afsändande till Eckerön, när vigtiga tidningar yppas, vid Ryska gränsen och vid sådane tillfällen då communicationen med Pettersburg, kunde vara afbruten. (K. Br. d. 25 Aprill 1797).

En Telegraphe-inrättning är sedermera verkstäld emellan Marstrand och nya Varfsberget vid Götheborg, på ett afstånd emellan 3 à 4 sjömil, utan mellanstation. (Inrikes Tidn. N:o 9; 1800).

IV.

Riddarhuset.

§. 1.

Af Konung Gustaf Adolphs Riddarhus-Ordning, gifven Stockholm d. 6 Junii 1626, inhämtas; att Rikets Råd, Ridderskap och Adel, hade sig föresatt, att med Konungens tillåtelse, bygga och upprätta uti Stockholm ett Riddarhus, der att förvara sina Privilegier, hålla deras Samqväm, bröllop och andra Solenniteter; så ock anrätta der en Schola eller Collegium för deras ungdom; anhållandes att Konungen dem sådant tillåta och privilegiera ville. Och som Konungen gerna såg det Adeliga Ståndets uppkomst och förkofring, samt acktade deras upsåt och begäran god och skälig; så lämnades dertill nådigt bifall, och till Sakens bättre befordring, hvarjehanda förmoner, fri- och rättigheter.

Till Riddarhusets uppbyggande, gaf Konungen Ridderskapet och Adelen, den obyggde platsen, som den nya Kyrkan var ärnad att sättas uppå, emellan Svartmunke och präste-gatan belägen; hållande i längden 82 alnar, och i bredden vid Norra och Södra ändan 82 alnar; samt all den huggne sten, som der låg, anten den var lagd i fundamentet eller dertill ämnad och förhanden; unnandes och tillåtandes Ridderskapet och Adeln, tillika att fritt få köpa och sig tillhandla alla de hus som vore emellan förbemälte plats, både vid Svartmunke- och präste-gatan, så ock Tyska Kyrkan i vattubrinken, och dem alla i Riddarhuset förbygga. Vidare befriades Riddarhuset för all stadens tunga och besvär; — Gatubodar och källare måtte der efter lägenheten förbyggas, att sedan kunna uthyras; — de jordagods som kunde gifvas till Riddarhuset och Riddarskapets allmenne öfningar befriades ifrån rosstjensten; alla böter för fel i rosstjenst skulle användas Riddarhuset till godo, — och vid Riksdagar skulle R. och Adelen, på Riddarhuset komma tillsamman och deliberera öfver de proponerade ärender; som och eljest der mötas åt, såsom på en Bursse, till tvisters biläggande och andra enskildte ärenders afhandlande; med det mera, som till denna afhandling icke hörer, och angår, hvad vid deras möten och rådslagen borde i agttagas; om ätternas anteknande; om Ridderskapet och Adelens fördelning i classer, samt hvad i öfrigt till god ordning innom Riddarhuset i agttagas och efterlefvas borde.

Ridderskapet och Adelen, hade redan i det upsåt att bygga ett Riddarhus, inköpt den 13 Mart. 1626 Herr Erich Bielkes hus vid Svartmunke gatan, och betaltes derföre genom Riddarhus Secreteraren Joh. C. Riddarhausen, på Herr Clas Horns och Gabr. Oxenstiernas Ordres, som denna handel afslutadt, 3000 dr. S:mt^[13]. För nedbrytandet af Drottningens och nyssnämde Bielkes hus 1626, samt stenens ränsande och uppläggande betalte Riddarhuset 454 dr. 14 öre jämte omkostnader vid nybyggnaden samma år 2050 dr. S:mt.

År 1638 d. 27 Febr. utfärdades R. och Adelens Resolution, innehållande: huru som Ståndet att vid magt hålla dess välfångne Privilegier, och enkannerligen den af K. Gustaf Adolph erhållne — Riddarhus-rätt, enhälleligen belefvat, att Riddarhuset i Stockholm, måtte efter det beslut som gjordes 1625, blifva till Ståndets heder, reputation och tarf, väl och kosteligen byggdt; och till en sådan byggning, så och andre Ridderliga exercitia, tillbörligen och efter hvars och ens förmåga hulpet och contribuerat; enligt det åberopade beslutet; så blef det samma då ytterligare förnyadt och förbättradt i så måtto;

1:o De år 1625 beviljade 30 dr. S:mt för hvar häst russtjenst, skulle af de än återstående fullt utgå:

2:o Godvilligt utfäste skänker borde presseras, och de som än icke utfäst, gjöra det efter råd och ämne:

3:o Af hvarje häst russtjenst, skulle af Adelen vidare utgjöras till Riddarhuset 60 R:dr. eller dess värde i hvit mynt, i 3:ne efterföljande år; nämligen hvart år 20 R:dr på Michaëlis dag; begynnandes i det då löpande året och intill Michaëlis 1640; de rätt fattige undantagne:

4:o Borde af Landshöfdingarne utmätas hos dem, som ej honorera beslutet.

§. 2.

Af de i nyssnämde måtto omförmälte skänker och utfäste gåfvor till Riddarhuset; finnes af handlingarne derstädes: att Tible hemman i Simtuna Socken blifvit förärat af Pett. Kruse, enligt bref d. 30 August. 1630, i stället för de utfäste 200 d:r S:mt d. 8 Jun. 1626. Finsta hemman i Wengie Socken, donerat af Lars Skytte den älldre. In margine står: detta hemman är d. 22 Oct. 1627 af Herr Claes Horn förmedlat til halft.

Riddarhus godsen i småland skänktes af Riks-Amiralen Carl Carlsson Gyldenhielm, till Riddarhusets evärdeliga egendom. År 1658 d. 21 Apr. förarrenderades de till en borgare i Calmar Joen Sölvester för 140 d:r S:mt., belägne i Cronobergs län, Opvidinge härad, Alsheda Sochn:

Öggesrydhs hemman 1, räntade 1660 in alles	18	d:r	20	r.	18⅘	p.
Bolbro 1 helt, räntade	14		8		18⅘
Toratorp ½	6		19		9⅖
Hästehagen 1	13		24		18⅝
Nortorp 1	15		2		18⅘
Tokatorp ½	6		30		9⅘
Mösiöhult 1	14		12		18⅘
Ibm ½	8		4		9⅖
Räfvebärg ½	8		4		9⅖
Föresiö måhle ½	6		30		9⅖
Stödbods 1	16		20		18⅘
Damtorps 1	16		20		18⅘
Halfva boskap-p:gr af 9½ mantal à 1 ⅚	9		16		—
Summa d:r S:mt	154		27		10⅗

Af år 1667 d. 23 Febr. finnes ett R. hus Directeurernes reversale: att som Håf-Rådet Johan Silfverstiernas arfvingar, neml. General Tullförvaltaren Vilhelm Drakenhielm, Secret. Jonas Gyllencreutz och Lands-Domaren Pet. Durell skänkt till Riddarhuset ett helt Kürats, alt öfver med konstigt arbete besatt, samt dertill behöriga hästetyg, Sadel, Schamererat refsjorta, och behörige plumager, som kostat dem öfver 1000 R:dr in Specie; så försäkrades dem och deras manliga descendenter, att de skola få nyttja samma Kürats, utan någon lega vid deras begrafningsacter. Skulle än det samma med tiden förnötas; så skulle de dock få nyttja fritt, det bästa Kürats vid R. huset finnes, med förord om de begrafvas i Stockholm; men skedde begrafningen annorstädes, så skulle de få nyttja, det som var näst det bästa, dock att sjelfva hämta och föra det tillbaka igän.

Barnängs- och Nytorgs-Fabriqverne, hafva ock hört under Riddarhuset, hvarom mera angående Barnängen.

Af hvad härom således nämt är, rönes nogsamt, att R. och Adelns medlemmar, frikostigt och på hvarjehanda sätt, understödt, så väl Riddarhus-byggnaden, som de der tillärnade inrättningar.

§. 3.

Konung Gustaf Adolph hade uti bref af d. 27 Apr. 1627 gifvit en årlig pension af 2000 d:r S:mt till Professorum underhåll, vid ett Adeligt upprättadt Collegium i Riddarhuset, som uti 6 år continuerat; men efter bemälte Konungs död blifvit upphäfvit. Men som denna summan till Professorernes underhåll ej varit tillräckelig, och Ridderhuset af dess egne medel dertill försträckt 4136 d:r 24 öre S:mt; så blef denna post en fordran hos Kronan. Riddarhuset hade äfven andra fordringar, såsom på Landtgrefvinnan Margareta Brahes vägnar, en post af 1640 d:r 13 öre S:mt, utom interesse, och på samma Landtgrefvinnas vägnar en post af 1093 R:dr 29 öre m. fl. Men då Reductions-Commissionen år 1694 gjorde åtal på de Småländske godsen, gingo Riddarhus-Directeurerne in till K. Carl XI. s. å. den 21 Apr. med underdånig böneskrift om nådig befrielse ifrån Actoris causæ tilltal, i anseende dertill, att samma gods vore ad publicos usus donerade; hvaruppå Konungen d. 23 Apr. 1694 resolverade, att samma gods skulle lämnas orörde, dock med condition, att Riddarhuset deremot skulle afstå sina fordringar hos Kronan.

Angående undervisningen vid detta Collegium, finnes Jacob Rudbeckius nämd, såsom antagen till läsemästare på Riddarhuset 1628, med 600 d:r S:mts lön. Huru detta Collegium i öfrigt varit inrättadt, derom har ingen underrättelse kunnat erhållas; men af den korta tid det ägdt bestånd, kan icke gerna förmodas, att det kommit till någon fullkomlighet och stadga.

§. 4.

Om det emellan Svartmunke- och präste-gatan uppbyggde Riddarhus, antingen icke blifvit nog stort och ansenligt, som torde kunna dömmas af summan hvarföre det sedermera såldes, nämligen 2932 R:dr; eller om belägenheten blifvit ansedd såsom inskränkt och obeqväm, uti denna trångt bebyggde delen af Staden; kan med visshet icke sägas; men till inköpande af välborne Nils Slattes malmgård på Norremalm, till Riddarhus-plats, betalte R. och Adeln, redan 1639 i Junii månad, den försträckning som Greges Bagares arfvingar gjordt till Slatten, 145 R:dr, och till gråstens huggande på Djurgården till Riddarhuset på Norremalm 195 Dal. K:mt., samt till grundstenens läggande 1640, 50 R:dr. Härmed lär detta project afstannat; ty korrt derefter nämnes, att för bjelkar till Riddarhuset på Riks Cancellerens tomt, betaltes 120 D:r. och 1646 lefvererade Jan Ersson för Slattens tomt, som var ärnad till Riddarhus 2860½ D:r K:mt.

Men innan om Nya Riddarhuset något vidare anföres, bör förut om det gamla berättas; att Riddarhus Directeurerne med R. och Adelns adjungerade Utskott 1655 i Junii månad, resolverade, att samma hus med tomten, borde försäljas, för att desto bättre och med mera tillgångar, kunna fortsätta det nya Riddarhusets uppbyggande; hvarföre härefter upräknade tomter, af Ingenieuren And. Torstensson fördeltes, afmättes och försåldes 1656, således:

H. E. Herr R. Rådet Thure Sparre för 3:ne återköpte tomter af 2559 qvadrat alnar à ½ Riksdaler alnen	1279	:	24.
Lars Skyttes arfvingar för 755 q. aln.	377		24.
Tyska Kyrkans föreståndare för huset och dess tillhöriga håfrum[14].	2932
Dito en plats 836 aln.   "	418
Borgmäst. Jacob Grundel 978 q. aln.	489
Rådman Vilhelm Lehusen 1902 ¾	951		18.
Apothek. Joach. Ziervogel 860 q. a. än oförsåldt till 1660.	430
Tomt. emot salig Canterstens hus 1462	731
D:o mot S. Strykens hus 596 q. aln.	298
Qvad. Alnar 9948, med huset, Summa	7906		18.

§. 5.

Att nya Riddarhusplatsen blifvit inköpt af Riks Cancelleren Gr. Axel Oxenstierna, derom finnes ett original-bevis 1648 d. 28 Mart, uti R. husets utgifts-bok f. 5^[15]. Äfven hans qvittence d. 6 Nov. 1641 på 2600 R:dr som han på räkning bekommit för sin tomt; dock debiteras Riddarhuset samma år för 3000 R:dr för denna tomt; och lärer sistnämde summa hafva utgjordt hela köpe-skillingen; utom hvad 1643 och 1644 blifvit betalt, till Stenhuggaren Blom för de byggningar han hade vid Riddarhus-platsen, 240 d.r, och för en byggning utan tomt på samma plats 450 d:r, som Simon de la Vallée köpt för Riddarhusets räkning.

År 1641 vidtogs väl alla anstalter till byggnadens företagande; men dermed kom dock början först att göras d. 10 Apr. 1648.

Af R. hus protocollet d. 10 Sept. 1668, inhämtas, att La Vallée gifvit dessein, till byggnaden, hvilken, om Riddarhuset, sådant det nu är, derefter blifvit upfört, lämnar om hans insigt och skickelighet som Architect, ett hedrande bevis. Grefve Tessin säger om denna byggnad, att en främmande Byggmästare, La Vallée, som Dr. Christina, inskaffade, gifvit första ritningen till Riddarhuset, innom hvars prydda murar, R:s Ständer sedermera förlorade en frihet, som de i så många år, redeligen i sämre boningar försvarat och vårdat. (Br. till en ung Prins. 2 D. p. 305).

Man har af strödde antekningar funnit, att grunden till flyglarne blifvit pålad 1653; att Riddarhus-Directeurerne d. 23 Jun. 1661 ingådt contract med Kopparslagaren Christian om Riddarhusets täckning, och att början med trapporne blifvit gjord år 1662.

Till stora Riddarhus-Salens ornerande, accorderades 1669 med Klöker Ehrenstrahl om takmålningen eller plafonden, hvarföre han begärte 2000 R:dr. Den blef färdig på 1670-talet; och har blifvit graverad i Nürnberg; hvilken estampe är mycket rar^[16]. Detta vackra rum som är kring alla väggar klädt med Grefveliga, Friherreliga och alla introducerade ätters, Vapen-plåtar, har ock fått en ökad prydnad, af det i sednare tider främst i rummet uppsatte Wasa-vapnet, visande en svart Wase i Guld-fällt.

Utseendet af Riddarhuset finnes aftaget i Grefve Dahlbergs Svecia Antiq. et Hodierna, Tab. 35 och 36; deraf finnes ock mindre gravurer. De utmärkte flyglarne åt torget hafva dock aldrig blifvit upförde; äfven som vid Mälar-sidan felas de bägge pavillons eller sido-byggnader samt ballustraden. De Incriptioner som utanpå Riddarhuset, under taket, äro att läsa, finnas med sine förklaringar, intagne uti Georg M. Wästs oration de Civitate Stockholmia^[17], nämligen:

Consilio atqvæ sapientia.
Claris Majorum Exemplis.
Animis et felicibus armis.
Divino sine numine faustum est nihil.
Prudentia Murus sacer.
Nec decidet nec Prodetur.
Civium fortitudinem Præcipuum Regni firmamentum.
Dulce et Decorum est pro Patria Mori.

Om den del af Riddarhus-tomten som blifvit öppen lämnad, att utvidga torget, till uppsättande af K. Gustaf I:s statuë derstädes; är ang:de Riddarhus-torget redan nämt; beträffande den inre gården åt Norra sidan, hafva de dervarande stall och Vagns-hus länge varit åt hyrkuskar uthyrde, hvadan den ock länge blifvit kallad Hyrkusk-gården.

När Ridderskapet och Adelen första gången varit församlat å detta Riddarhus, finnes icke af handlingarne; men som Riksdagarne 1675 och 1678, då det förmodeligen var färdigt; blefvo hållne i Upsala och Halmstad; så synes den uppgiften vara grundad, att R. och Adeln här första gången sammanträdt vid 1680 års Riksdag^[18].

Detta hus, ehuru efter desseinen icke fullkomnadt, tyckes dock till sitt ändamål vara tillräckeligt. Utom Stora Salen der R. och Adeln samlas, äro i öfre våningen nödige rum till Cancellie och i den nedre har fordom Secrete Utskottet och Secrete Deputationen haft tillräckeligt utrymme, äfven som derstädes äro Archiver och vånings rum för Secreteraren.

Här bör ock nämnas, att en läcktare eller loge i Riddarhus Salen byggdes, enligt Riddarhus Protocollet d. 23 Febr. 1741, aldra först för adelens ungdom ifrån 18 till 24 år, att höra och bivista rådplägningarne, uti förevarande Riksdagsmål; men denna byggnad har sedan behöfts till rum, för de tillökte ätter.

Riddarhuset har tid efter annan blifvit uplåtit till hvarjehanda behof. År 1697 d. 22 Jul. befalte K. efter Slotts branden, att derstädes inlägga golf och annat nödigt, reparera och uplaga uti den ena Salen, för Slotts församlingen att der hafva sin Gudstjenst. År 1719 flyttades hofförsamlingen derifrån, till stora Salen i Kungshuset. Kongl. Vettenskaps Academien, har ock på R. huset haft sina första sammanträden och Trievald höllt der sina föreläsningar uti experimental Physiken. Till Parentationer, Concerter m. m. har stora Salen derstädes ofta fått nyttjas med Riddarhus-Directionens tillstånd.

§. 6.

Som denna inskränkta beskrifning blott om Riddarhuset, icke innefattar de mera vigtiga ämnen, som i öfrigt angå Ridderskapet och Adeln; så böra underrättelser derom sökas i Rikets allmänna historia. Om Landtmarskalkarne är af Baron Rehbinder ett serskildt verk utgifvit; om de adeliga introducerade ätter, en Matrikel af Stiernman; fortsatt af Bar. Rehbinder^[19]; om classernes fördelning, se Protocollet d. 4 Nov. 1778, som är intaget i Riksdags Tidningarne för samma år.

Messenii Theatrum Nobilitatis Svecanæ — Genealogia Brahea — Hallman om Båte Slägten — Bång om Ulfsparrar — Hydren de Trollorum gente — Perman de Dignitate comitiva — Berch de Baronum dignitate — Galle de natura insignium, cum applicatione ad insignia Nobilitatis Svecanæ; — utom mångfaldige flere Genealogiske och Heraldiske arbeten kunna i öfrigt tjena till upplysning uti Svenska Ridderskapets Historia.

Om Betjeningen vid Riddarhuset kan dock sluteligen, i anledning af Baron Tilas förut åberopade Samlingar, följande anteknas:

Riddarhus-Secreterare: Johan Larsson von Riddarhausen ifrån 1626 till 1648 då han afled; var Räntemästare tillika, hade ifrån 1637 till 1642 i lön 200 d:r S:mt, och sedan till 1648, d:r S:mt 600.

Sam. Kempensköld, Secret. 1649, hade 300 R:dr eller 450 d:r i lön, till 1660. Under hans tid gjorde Gust. Taubenfelt sysslan vid 1657 års Möte; Carl Örnestierna på Riksdagen i Götheborg 1658, och för hvardera gången afdrogs af Kempenskölds lön 80 d:r S:mt.

Till Secreterare förordnades sedan tid efter annan, en Gyllenkrook, Sal. von Otter, Johan Wulfvenstierna, Joh. Leonh. Ekestubbe, Pehr Franc, Psilanderhielm, m. f.

Camererare: Lars Arvidsson, blef antagen till Bokhållare 1649 och erhölt till 1653 i lön 450 d:r S:mt, fick Camererare caractère, dock utan tillökning i lönen 1654, var tillika Camererare i Bergs-Collegio.

Johan Johansson vid 1655, Eric Gråberg 1661—1665. Hind. Wibling, död 1694, lämnade sakerne i stor oreda. Anders Råckman vid 1680, Nils. Assarsson Lagerstolpe, D. Adlerstolpe, Ed. Skutenhielm, död 1741. Joh. Wallwijk, Waldemar Ant. Kirstein, d. 10 Dec. 1747, hade 800 d:r S:mt lön.

Fiscaler: Magnus Schiller antogs 1653, hade 400 R:dr eller 600 d:r S:mts lön, till och med 1655. Jacob Johansson 1656 med 400 R:drs lön. — Lars Persson Riddermark, Joh. Borning, And. Nordman eller Ehrenfelt, 1672, 1680. Erich Gust. Treffenhielm, Dan. Gust. Cedercrona, Gustaf Plaan, Fredr. von Post, m. f.

Riddarhuset hade ock sine Byggnings-skrifvare, med lön ifrån 1650 till 1671.

Byggmästaren Hindr. Wilhelm 1630, årlig lön 600 R:dr.

Murmästaren Hans Forster 1650, årlig lön 150 R:r.

Riddarhus-Vacktmästaren fick tillåtelse, att innom sin stuga på Riddarhusets tomt, fritt för allt tilltal och afgift, idka öl- och brännevins-försälgning, dock utan att hafva skylt. K. brefvet till Öfver-Ståthållaren Baron Fuchs, den 31 Dec. 1747.

V.

Beursen i Stockholm.

En Beurse eller allmänt Samlingsställe för de Handlande till flere egne ärenders och angelägenheters afslutande, hade Stockholm länge saknadt. År 1667 d. 11 Mart. befaltes Staden att bygga en Börs vid Järntorget, som dock icke verkstältes. Under det Stortorget dertill i flere år nyttjades, hade en så nödig inrättning ofta blifvit påtänkt, och flere ställen till en sådan byggnad föreslagne; såsom södra sidan af Torget, emellan Svartmanna och Skomakaregatorne, ända till Tyska Kyrkan; hvarigenom väl ett mera utrymme hade kunnat vinnas, uti den delen af Staden, som är hopträngd af flere sneda och trånga gator; men så många Hus och tomters inköp, hade till en betydande del, ökadt kostnaden.

Efter den, nya Rådhuset vid Riddarhus torget år 1754 öfvergångne vådeld, vidtogs det beslut, att vid Rådhusets iståndsättande, skulle 2:e nya flyglar åt Riddarhus torget uppföras, uti hvilka de verk och Contoir kunde inrymmas, som då voro i gamla Rådhuset vid Stortorget; att såmedelst göra hela Rådhus-qvarteret ledigt, till plats för en länge tillärnad Beurse-byggnad, då ock Grubbens hus, såsom det enda privata i hela qvarteret, skulle dertill inlösas.

Sedan dessein och kostnads förslag, till denna byggnad blifvit upprättade, fordrades dertill omkring 2:e millioner d:r kmt. Att till en så betydande kostnad erhålla någon fond, gjorde Staden 1756 hos Riksens Ständer ansökning om en så kallad Beurse afgift, af inkommande och utgående varor. På Riksens Ständers underdån. tillstyrkande, lämnade K. M. dertill dess nådige bifall, d. 9 Febr. 1757, att Beurse afgiften skulle utgå, till en åttondels procent på varor, som i Svenska skepp eller fartyg från Stockholm utföras eller dit inkomma, och en fjerdedels procent, med främmande skepp; efter det i tulltaxan utsatta värde; och det i 20 års tid. Denna afgift prolongerades på 10 år eller till 1787 års slut, d. 17 Jan. 1770, då den tillika fördubblades, i så måtto, att ¼ procent skulle erläggas för varor, som i Svenska Skepp och Fartyg, och ½ procent som med främmande fartyg, från Stockholm utgå eller dit inkomma.

Så snart penningetillgången var gifven, nya Rådhuset hunnit blifva i stånd satt, och andra förutgående anstalter vidtagne; företogs under tillförordnade Deputerades tillsyn och bedrifvande år 1767, början af arbetet, med gamla husens rifning och platsens afrödjande, samt grundmurens anläggande efter uppgifne och faststälte ritningar.

Sedan med byggnaden till år 1772 blifvit fortsatt; var undra delen af huset, som utgör sjelfva Beursen, med dertill hörande Contoir, samt halfvåningarne å båda ändar, till murar, colonader, samt hvalf och golfläggning, fullbordad.

På underd. anhållan derom 1773, att denna byggnad måtte blifva en våning mindre, än efter första desseinen, i anseende till bristande medel, faststälde K. M. den i sådant ändamål af Öfver-Intendents-Ämbetet föreslagne façade-ritning, d. 3 Mart. 1773, i så måtto, att byggnaden åt Stortorget och Kyrkogården skulle blifva tvänne; men på Östra och Västra sidan 3:ne våningar hög, utom ett litet torn för Beurse-klockan. Härvid skulle ock tillses, att trappan gjordes något rymligare, än desseinen innehöll: hvilket sistnämde förordnande, dock icke kunde verkställas, i anseende dertill, att trappan då redan till andra våningen var färdig.

Uti Junii månad 1773 börjades byggnaden åter att fortsättas, sedan en afhandling Magistraten och Borgerskapet emellan blifvit träffad och af K. M. d. 16 påföljande Aug. faststäld; att nemligen Öfver-Ståthållaren skulle taga del i styrelsen och öfverinseendet vid byggnaden, samt de dertill anslagne medel; att han till den ändan med Magistratens Deputerade skulle träda tillsamman, med Borgerskapets Bemedlings-Commission, hvarigenom Beurse-Deputationen, komme att upphöra; att Öfv. Ståth. med Magistr. och Borgerskapets Deputerade, borde undertekna de skuldebref, som till låns upptagande kommo att utgifvas; och att de måge äga till byggnadens besörjande, att aftala, utreda, och uppgifva alla vilkor; m. m. hvarigenom en utväg blef öpnad till penninge-tillgångens lättande, arbetets bedrifvande och kostnadernes bestridande.

År 1774 anmälte Öfver-Ståthållaren Baron Sparre, att den i förberörde måtto beviljade beurse-afgiften, de 10 första åren eller till 1766 års slut, stigit till en summa af 263,223 Dal. K:mt samt för de följande åren till och med 1773, tillsammans 617,350 D:r K:mt. Staden och Borgerskapet hade väl icke till sjelfva beursebyggnaden förskutit en lika summa, som thy ålagdt blifvit; men i och för denna byggnaden, likväl dels i contante penningar utgifvit, dels ock uti hus och egendomar, som Staden och Borgerskapet derigenom frångådt, användt en långt större summa, nemligen 722,761 D:r K:mt, bestående uti efterföljande:

1:o Till uppbyggande af flyglarne vid nya Rådhuset, att der inrymma alla de publiqve verk och inrättningar, som uti gamla Rådhuset förut vore herbergerade, af Borgerskapet  120,000: —
af Stadens Cassa  106,457: 23.
 Tillsammans 226,457: 23.

2:o Till uppköpande och reparerande af de så kallade Poluske huset, hvarest Lutherska Fransyska Kyrkan, Eccelesiastiqve och Scholæ-Staterne, som förut hade rum, i ett Stadens hus på nuvarande Beurse-tomten, blifvit inrymde 140,636: 31.

3:o Till Grubbiske husets inköpande, för att erhålla större plats för Beurse-byggnaden 90,000 d:r K:mt.

4:o Uti Stadens gamla Rådhus, som i anseende till dess årliga afkastning 15,940 d:r K:mt, efter 6 procents ränta uträknat i värde, utgjordt 265,666: 21⅓. Tillsammans D:r K:mt 722,761: 11⅓.

Kostnaden som på Beurse-byggnaden blifvit använd, till 1773 års slut, beräknades till 1,091,694 d:r 9 r:st. K:mt, så att utom Beurse-afgiften, måste upplånas 474,344 d:r K:mt och de än återstående kostnader fordrade i det minsta 600,000 d:r K:mt.

Desse summor, med Tessinske husets inlösande, som således på Beurse-byggnaden, redan voro upptagne och framdeles måste uplånas, bestego sig tillsammansräknade till ej mindre än 1,494,344 d:r K:mt hvarpå interesset för sig allena utgör 89,660 d:r 20½ r:st. K:mt som årligen bör utgå, hvaremot Beurse-afgiften i det högsta årligen kunde räknas till 50,000 d:r K:mt.

På desse och flere andragne considerationer, grundade Öfverståthållaren dess underdåniga anhållan, att Beurse-afgiften måtte framdeles och i evärdeliga tider forttfara; icke allenast till hjelp och understöd vid betalningen af de skulder, hvarföre Beurse-byggnaden häftar; utan ock till en fond hvaraf staden i en framtid, kunde vinna den prydnad och anseende, som Borgerskapet utan det allmännas deltagande, hvarken är pligtig att befordra, eller mägtar åstadkomma^[20].

I betracktande af hvad således anfört blifvit, prolongerades d. 29 Apr. 1774 Beurse-afgiften på 50 år, sedan den dertill förut utsatte tiden till 1787 års slut, lupit till ända. Till Stadens prydnad och större allmänne byggnaders befrämjande förhöjdes och förlängdes tiden till denna afgifts uppbärande än vidare; hvarom mera på sitt ställe.

År 1776 blef denna vackra och Staden hedrande byggnad i det mästa fullbordad. Uti öfre våningen, äro utom flere väl inredde rum en ganska stor och väl ornerad Sal, som blifvit nyttjad vid många högtideliga och solenne tillfällen. — På sidan åt Kyrkogården, äro bland andre rum; äfven en stor Sal, som vid Riksens Ständers allmänne sammankomster, upplåtes till Borgare-ståndets samlingsrum; der hafva ock Borgerskapets 50 älldste, bemedlings-Commissionen; Beurse-byggnads-Deputationen med flere, sine samlings-ställen. Å Östra och Västra sidan äro trappor till öfre våningen, samt äfven der, ingångar till Beursens stora samlings-rum, som öpnas alla söknedagar kl. 1 f. m, ehuru rätta Beurse-timman icke förr, än kl. 2 infaller.

Der ser man främst i rummet, på sidan åt stor torget, innom ett lågt järn-skrank, Riks-Rådet och Öfverståthållaren, m. m. Friherre Carl Sparres bröstbild, af hvit Marmor, gjord af Sergel, uppå en piedestal af Svensk granit, upprest af ett tacksamt Borgerskap, med följande inscription:

Carolo. Sparre.
Lib. Bar.
R. et. Regni. Sv. Senatori.
Arcis. et. Urb. Præfecto.
Acad. Aboens. Cancelario.
Ordd. Reg. Eqviti.
Posuere. Cives. Stockholm.
MDCCLXXXII.

Denna minnes-vård stod en tid, sedan den blifvit uppsatt, betäckt; att först aftäckas då Friherre Sparre icke mera personligen kunde fägna Stadens invånare; men på Borgerskapets trägna anhållande blef den änteligen decouvrerad; då han uti aflåten skrifvelse till Magistraten och Borgerskapet, i de ömmaste ordalag betygade sin erkäntsla och tillgifvenhet, för all den kärlek och vänskap, de för honom alltid ådagalagdt. Han afled d. 28 Jun. 1791, och skall alltid saknas af Stad och Borgerskap.

Commerce-Rådet R. N. O. Jonas Alströmers Buste af bronze, uppsättes ock på Beursen, d. 5 Febr. 1790, uti en niche, midt emot ingången, från Stor-torget^[21]. Detta skedde till följe af R:s Ständers beslut 1756 och K. brefvet af d. 12 Jan. 1757; innehållande: ”att detta blefve en förtjent åminnelse, af en man, som både i råd och gärning lagdt grunden, till många elljest brödlösa undersåters föda och nödiga utkomst, samt till den förkofring Riket, genom handel, sjöfart, Schäfferier, manufacturer och andra hushållsämnen, innom nog korrt tid både i jämförelse med andra nationer och innom sig sjelft, vunnit.”

Busten blef modellerad af l'Archevesque, guten af Meyer och ciselerad af Adams. På piedestalen af Svensk grön marmor, läses den af K. Vitterhets-Academien uppgifne inscription:

Jonas Alströmer.
Artium. Fabrilium.
In. Patria.
Instaurator.
——

I östra hörnet af denna byggnad är den så kallade Beurse-Källaren.

Igenom husens afrödjande i gamla Rådhus-qvarteret, och Beursens anläggande derstädes; är mycken rymlighet i allmänne passagen befordrad, i så måtto att gatan på Östra sidan blifvit ifrån 4 alnar, och på den Västra ifrån 7 alnar, utvidgade till 12, 18 à 20 alnar, på det bredaste stället. Stortorget har ock fådt mera regularitet på den ena sidan; äfven som S:t Nicolai Kyrkogård å den andra, erhållit mera utrymme; först genom en plats på Östra ändan, hvarest en del af Fransyska Lutherska Kyrkohuset tillförene stått, och vidare en tillökning i bredden, emellan Kyrkogården och Beurse-huset, ifrån en inböjd krokug linea, som det gamla qvarteret utgjorde, till en rät linea; hvarom afhandling emellan Beurse-Deputationen och församlingens Kyrko-Råd slutad; och af Magistraten d. 9 Maji 1770 faststäld blifvit; hvarefter ock församlingen anlagdt, en hvälfd graf-byggnad under jord, lika lång med Beurse-byggnaden; hvilkens grundmur, till fot för graf-hvalfvet tjenar, samt å Östra ändan, ett likvagns-hus, jämte flere nödige rum, och å den Västra en Begrafnings Sal, åfvan jord, församlingen till merkelig förmån och nytta^[22].

VI.

K. Gen. Assistance-Contoiret.

Sedan den af Major Höke projecterade Lombard inrättning, eller General Assistance-Contoir, efter föregången öfverläggning, blifvit gillad och faststäld; att befrämja tjenliga lån-tillgångar; att afböja ocker, och lätta p:ge circulationen, till rörelsernes behof; så utfärdades K. M:ts Privilegium och Reglemente d. 21 Nov. 1772 för ett Gen. Assistance-Contoir i Stockholm, att öpnas påföljande Decemb. månad; hvarest emot underpant, ej mindre af Guld och Silfver; än all annan lös egendom, allmänheten, med större och mindre P:ge-lån, hade att blifva betjent.

Denna inrättnings förvaltning stäldes under en Directeur, 2:ne Commissarier och nödig betjening.

Fonden pröfvades böra bestå af 15 tunnor Guld, som indeltes på 6000 actier, hvardera till 750 daler K:mt; hvaraf K. M:t endast förbehöll sig, en fjerdedel, eller 1500 actier, som dels med en anordnad summa, dels med Kronans, af verkets årliga vinst, anslagne 4 procents recognition, efterhand skulle infrias och betalas. De öfrige 4500 actier skulle af private Interessenter få inlösas och innehafvas.

Directionen at Gen. Assistance-Contoiret, skulle bestå af 8 Ledamöter, 2:ne för K. M:ts och Kronans räkning, 5 för private interessenters, tillika med Directeuren, som utan ombyte, ägde att hafva säte och stämma ibland desse fullmägtige. På Kronans vägnar utnämdes vid inrättningens början Bergs-Rådet Sandels och Cammar-Rådet af Botin, dock, utan att försumma deras innehafvande ämbeten.

Om actiernes utfärdande; Directionens gjöromål; vilkoren vid låns erhållande, emot 6 procents ränta och särskilld provision; om auctioner uppå förfallne panter; om betjeningens aflöning, och om inrättningens framdeles utvidgande; äro ämnen, hvarom af det tryckte Reglementet, en närmare underrättelse kan inhämtas.

Förvaltningen af detta verk skulle ske med öpne böcker, samt vara hvarje delägare bekant, och aldrig dragas under tysthet och hemlighet, under någon slags förevändning; försäkrandes K. M. tillika att ingen skulle hafva rätt, att affordra Contoirets böcker, räkenskaper, panter eller något, som Contoirets ägo och förvar tillkom; utan derest upplysning eller underrättelse äskades, borde sådant, hos Directionen begäras eller då omständigheterne sådant fordrade, igenom Deputerade i Directionens närvaro, i Contoiret inhämtas.

Directionen och Contoiret måtte hafva och bruka egne särskilldte Sigill, af den beskaffenhet och med sådane deviser, som med afsigten af inrättningen instämde, dock att de ej måge likna Svenska Vapnet.

Kronans inkomst af General-Assistance-Contoiret ifrån 1776 till ock med 1787, beräknades, till 51,181 R:dr 30 sk. 2 r:st. Specie.

Med R. St:s Riksgälds-Contoirs-Discont verk, förenades Assistance-Contoiret 1792, (se Riksgälds-Cont.) och räknar deraf 4 procent, af det dertill anslagne lån-capital.

Det gamla Rosenhanske huset på Riddarholmen, med de dervid gjorde tillbyggnader, är nu R:s Ständer tillhörigt, inlöst af dess Discontverk.

VII.

Riksgälds-Contoiret.

Rikets skuld ökad med nya Krigs-omkostnader, utgörande 1262 tunnor guld, 3292 R:dr 34 sk. 4 r:st.^[23], fordrade vid 1789 års Riksdag, R:s Ständers Garantie, och efter de grunder, villkor och förbehåll, K. M. med hemliga utskottet antagit och utstakat, att all Riksgäld flyttades, ifrån K. M:ts omedelbara försorg och öfverlämnades, till R:s Ständers förvaltning, under ett R:s Ständers eget verk, som hägnat och skyddat af K. M. borde bestå af R:s St:s Fullmägtige; hvilka efter den Instruction dem meddelas skulle, kommo att bestrida de till Riksgäldens betalande, hörande ärender, och blifva derföre R. St:r allena redo skyldige. Riksgälds-Contoiret skulle vidare tillhöra, enligt hemliga Utsk.s-Prot. utdrag af d. 24 Martii 1789, att emottaga de till Riksgäldsfonden förut anslagne medel, samt den nya bevillning och Krigs-hjelp, R. St:r kunde sig åtaga. Contoiret hade ock att utgifva, förskrifningar eller sedlar, till en viss inskränkt summa, med derå löpande ränta, att på bestämd tid betala. Antalet af fullmägtige, som af R. St:r eller deras Electorer, kommo vid Riksdagarne att väljas, föreslogs blifva 3 af R. och Adelen och 2 af de öfriga Stånden; Fullmägtige, skulle blifva förbundne genom Ed, och underkastade revision hvart tredje år, utaf de män R:s Ständer dertill utnämde; hvarförutan K. M:t skulle förses, med sådant, af R. St:r, på Riksgälds-Contoiret, garanterat Creditif, som både under förre och närvarande Regeringssätt, varit vanligt, att vid högst trängande orsaker, till Rikets räddning kunna nyttjas.

Sedan heml. utsk. Protocoll blifvit bifallit hos R. och Adeln d. 8, i Prästeståndet d. 3, i Borgareståndet d. 2, och i Bondeståndet d. 4 Apr. 1789, så var inrättningen af Riksgälds-Contoiret, så medelst stadgad och faststäld.

Ständerne utnämde derpå sine fullmägtige i Riksgälds-Contoiret. Betjening antogs efter den upprättade Staten; och detta verk sattes derpå i activitet; då Contoirets tryckte obligationer, att om ett år inlösas, med 3 procents ränta; underteknade af en utaf fullmägtige, och behörigen contrasignerade; blefvo utgifne och i allmänna rörelsen kringlöpande.

Riksgälds-Cont. hade nu att påräkna förra Riksgälds Contoirets cassa-behållning af R:dr Sp. 2287: 15: 3 och ett understöd, i en vid 1789 års Riksdag beviljad förökning, af 200,000 R:dr Sp. Discontlån i Banken, hvarmedelst det förra anticipations-lånet fördubblades, och det af Ständerne till Krigs-gärd och Riksgälds betalning, till påföljande Riksdag beviljade sammanskott; hvaraf sedan Stats Contoirets andel af den älldre bevillningen blifvit afdragen,

en behållning blef för Riksgälds-Contoiret, af R:dr	1,001,358:	22:	2.
Hvartill kom lön och betalnings afgift	110,079	8	10.
Deponerade skatträtts medel	1,486	24	2.
Ordinarie-licenten	45,000
Summa R:dr	1,157,924:	7:	2.

Hvilka artiklar utom licenten, dock äro årliga förändringar underkastade^[24].

R:s Ständer hade ock tillåtit, att Contoirets fullmägtige skulle få utgifva förskrifningar, på ett eller tu års betalningstid, med 3 proc. ränta; men icke öfver en sammanräknad summa af 5 till 600,000 R:dr, hvaremot och derest, samma sedlar skulle åtfölja rabat och innehafvarens förlust, samt följackteligen ett misstroende; som med detta verks inrättning, icke kunde stå tillsamman; så ålåg det fullmägtige att draga försorg om deras inlösande. I stället för omförmälte 5 à 600,000 R:dr i Riksgälds-sedlar; utfärdades innan första årets slut, 5 à 6 millioner dito, i anseende till de för Krigsbehofven, dageligen påträngande reqvisitioner^[25].

Enligt K. M:ts kundgörelse d. 28 Apr. 1789, skulle Riksgälds Contoirets sedlar antagas i Kronans upbörd och i tullens clarerande; efter fulla beloppet, tillika med den ränta, som upplupit till den dag, då uppbörds-mannen, obligationen emottagit.

Med de på ett år utgifne Riksgälds-sedlar med 3 proc. uppsköts inlösen på 6 månader, ifrån d. 1 Aug. 1790, emot en förhögd ränta, till 6 proc. Igenom K. Rescriptet d. 20 Jan. 1791 instältes ock Riksgälds-sedlarnes Capitals betalning till lyckeligare tider, och skulle med all ränteersättning upphöras, ifrån d. 10 Martii 1791.

Credit-sedel-stocken utgjorde vid 1791 års slut R:dr 8,036,098^[26]. Contoirets Banco-behof uppfylldes till större delen, genom K. upplåtelsen åt Contoiret af d. 1 Aug 1790, att utan mellan gift eller Agio, få tillvexla sig, det Specie-Mynt och Vexlar, som vid stora sjötullen influto; bestigande sig årligen till 6 à 700,000 R:dr om ej något för Kronans egne behof in Specie, derifrån afgick^[27].

En fägnande utsigt, af circa 22 t:r gulds behållning, till en årlig amortissements-fond, viste sig vid 1791 års slut; men den förändrades utan tvifvel mycket, genom 1792 års garantie af 8½ million R:dr förökt gäld; utan annan förökt bevillning, än att en del skulle deraf in Specie utgå, samt at Contoirets contanta tillgång, förbättrades genom ett ytterligare tillökt discont-lån af 200,000 R:dr i Banken, och att räntan för totala summan R:dr 600,000, nedsattes till 2 proc. — Af den uppdragne discont-rättigheten med Riksgälds-sedlar, samt af lombardinrättningen, lärer Contoiret njuta sammanlagdt, öfver 3 tunnor guld^[28].

Riksgälden vid 1792 års Rikdag beräknades, nedsatt till ett belopp af R:dr	20,235,099:	35: 2.
R.St. garantie för tillökt gäld	8,500,000
Summa R:dr	28,735,099:	35: 2.

Hemliga utskottet gaf R:s Ständer tillkänna, att Riksgälds-Contoirets tillstånd, medgaf utvägar, till den tillökte gäldens betalning, som icke berodde på nya contributioner, utan endast fordrade dess dåvarande fonder, utan förminskning eller indragning; såsom lön och betalningsafgiften, samt 1789 års Riksdags bevillning. Till förstärkning i Contoirets inkomster, utom de redan nämde, tillades alla observations-medel, som inflyta efter revisionen, öfver Krigsomkostnaderne.

Contoirets förvaltning, hade ifrån verkets början till 1791 års slut, blifvit granskad och gillad, uti allt det som icke innefattade Ziffran, som på de utsedde Revisorers pröfning ankomma kunde. Revisionen hvart tredje år skulle innom 2:ne månader fullbordas, och ansågs tiden dertill lämpeligast ifrån d. 1. Octob., hvarifrån 1793 påföljande revision, kunde taga sin början. Revisorernes antal, att fortskynda arbetet, ansågs böra ökas, till 6 af R. och Adeln, och 3 af hvardera, utaf de öfriga stånden.

Till hvad således, med det mera, angående Krigs-Commissariatets polletters ombytande^[29], emot Riksgälds Contoirets sedlar, blifvit tillstyrkt, lämnade R. Ständer deras bifall och samtycke.

Ledamöterne af de trenne ofrälse Stånden blefvo vid samma Riksdag ökte, med en af hvart Stånd, och bestå nu af 3:ne äfven som Ridderskapet och Adelns Fullmägtige.

Om straff för dem som efterapade eller förfalskade Contoirets sedlar; samt om 1000 R:drs belöning för den som bevisligen upptäckte efteraparen; utkom K. M:ts Kundgörelse d. 26 Aug. 1791.

På gjord proposition vid Riksdagen i Gefle, d. 20 Febr. 1792, om icke, uti alla skuldfordringsmål och liqvidationer, all ränta, hvilken öfverstiger 4 proc. måtte med credit-sedlar erläggas och betalas, änskönt hufvudstolen vore uti Banco-mynt upptagen; samt att enär någon borgenär, dess innestående Banco-mynts eller Specie-Capital, utkräfver och uppsäger; men gäldenären icke finner sig i stånd, att Banco-mynt anskaffa; den sednare då må vara tillåtit, med credit-sedlar, att sådant Capital afbörda; med erläggande af 6 proc. såsom ersättning, för skillnaden i värdet, emellan Banco- och Credit-sedlar; lämnade R. Ständer dertill deras bifall och samtycke; i anledning hvaraf, kundgörelsen derom utfärdades, d. 16 Martii 1793.

Med början af år 1793 utgaf Contoiret nya Credit-sedlar, efter den method som R. Ständers Bank iakttager. De äro med en särdeles inrättad styl tryckte, på det vanliga sedel-papper; underskrefne af en Commissarius och contrasignerade af en bokhållare, samt försedde med tvänne stora stämplar, hvaraf den ena föreställer, R. Ständers insignia, bestrålade af en sol, med omskrift: His Auspiciis Tuta Fides; och den andra visar, jämte åratalet, orden: Sveriges Rikes Ständers Riksgälds-Contoirs Sedel. (Kundg. d. 28 Decemb. 1792).

Riksgälds-sedel-stocken torde 1795 för flere mellankommande omständigheter, redan hafva öfverstigit, det vid 1792 års Riksdag, på nog ostadiga grunder, uträktade maximum, af R:dr 11,914,021, med en eller annan million; och ökes ytterligare p:ge-rörelsen, af R. St. Discontverks-sedlar, stigande kanske nära 1 ½ million R:dr, och hvilka nästan lika circulera, som Riksgälds-Sedlarne^[30]. Efter Speculativa uträkningar, skulle genom den faststälda decimal-afbetalningen af utrednings-sedlarne, Riksgälds-sedel-stocken fortfara, till och med år 1801, att ökas; men sedan börja att minskas^[31]. Så snart Riksgäldens minskning öfversteg 10 proc. hafva R. Ständer anhållit, att K. M:t på deras fullmägtiges i Riksgälds Cont. underd. hemställande, täcktes till invånarnes lindring i någon måtto nedsätta, bevillningen, och att en sådan eftergift, då måtte komma de 3 stånd till godo, i den mån, de emot Bondeståndet, sig en starkare bevillning åtagit^[32]. På K. M:ts derom gjorde nådiga föreställning, åtog sig Riksgälds Cont. 1799, att låta prägla polletter, till afhjelpande af den allmänt öfverklagade brist på skiljemynt. K. Br. d. 11 Sept. 1799.

Den 1 Octob. 1799 sammantrådde de till öfverseende af R. St. Riksgälds Cont. förvaltning, valde Herrar Revisorer, 6 af Rid. och Adeln, och 3 af hvardera utaf de öfrige Stånden.

Riksgälds Contoiret som ifrån början hade hyrt rum uti Sidénska nu Geyerska huset; på Riddarholmen det första till vänster närmast bron, från Staden till Riddarholmen; inköpte sedermera, med R:s Ständers tillåtelse, vid Riksdagen i Gefle, ett eget hus; hvartill det Schantziska på Riddarholmen, blef upplåtit, Söder om Kyrkan belägit, der fordom Gråmunkarne haft sitt Kloster. (Se: Riddarholmen). Det blef derefter reparerat och inredt, ett stämpel-verk uppbyggdt, med flere byggnader, som inrättningen fordrade.

VIII.

Riksgälds-Contoirets Discont-Inrättning.

På Riksens Ständers underd. anhållan vid Riksdagen i Gefle, samtyckte K. M:t, att all Discontering med R:s St:s Contoirs-sedlar, måtte samma Contoir ensamt, till någon förstärkning af dess inkomster tillägnas; med undantag likväl af Manufactur-Disconten allena, såsom varande af särskild beskaffenhet.

Till följe deraf fogades anstalt, att det till Discontering, med Riksgälds-sedlar, enligt Privilegier af d. 26 Octob. 1789, inrättade Contoir; samt jämväl, att General-Assistance-Contoiret med Discont-låns meddelande i Credit-Sedlar, och slike sedlars emottagande för ränta, skulle upphöra, den 1 Juli 1792, då den nya Discont-inrättningen, för Riksgälds-Contoirets räkning, kom att öpnas. Fonden till denna inrättning stipulerades till 250,000 R:dr, hvarutinnan, Private personer hade rättighet för en femtedel att deltaga.

Tiden utsattes ifrån d. 1 till d. 7 Maji 1792, till förseglade anbuds inlämnande, och actiers sedermera erhållande, af fullmägtige i Discont-Contoiret, stälde på 100 R:dr hvardera.

Denna Discont inrättning, som anses för en af de bäst uttänkta finance-inrättningar, och hvars afkastning Riksgälds verket aldrig kan sakna^[33], förvaltas, på sätt som det derom af K. M. faststälte Reglemente 1792, föreskrifver. (Kundg. derom d. 11 Apr. 1792).

Den 14 Jan. 1793 betaltes Discont-Contoirs Capitalerne, af de private interessenters Actier, i det upphörde Discont-verket, med Riksgälds-Contoirs-Sedlar.

Discont-Contoirs-förvaltningen, granskas årligen, af dertill, å Rik:s Ständers vägnar, utsedde Revisorer, en för hvarje Stånd^[34].

Directeurer för Riksgälds Contoirets räkning, uti General Assistance-Contoiret, äro de samma, som vid Discont-inrättningen; hvarom redan förmält är.

Sedan Discont-verks-förvaltningen för år 1798, jämte räkenskaperne blifvit öfversedde, sammankallades de private actieägarne till d. 12 Mart. 1799, sedan de dessförinnan inlämnadt sina actier; då utdelning skedde af 25 procent, som nogsamt utmärker både inrättningens nytta och hushållningen dervid.

Den 11 Sept. 1799 uppsade R. Ständers Discont-verk, alla dess, åren 1792, 1793, 1794, 1795 och 1796 utgifne och ännu utelöpande Obligationer, emot 2 procents ränta; med anmodan till innehafvarne, att derföre innom d. 31 nästkommande Dec. derföre fordra betalning, hällst der sådant skulle försummas, räntan å samma obligationer, efter nämde tid icke erlägges.

IX.

Allmänna Discont-Inrättningen.

Till penninge-rörelsens lättande och näringarnes undsättning, fann K. M., både af andra Rikens efterdömen, och den nytta som de härstädes gjorde särskilldte Discont-inrättningar för Manufacturerne och Järnbergslagen, tillskyndat Riket i allmänhet, och besagde näringar i synnerhet; de säkraste anledningar, till en allmän Discont-Inrättnings fastställande, hvarmedelst säkre mäns, på viss tid stälde invisningar, vexlar och förskrifningar, kunna enär så omtränger, emot drägelig ränta blifva disconterade; samt derigenom uppfylla samma ändamål, som det gångbara myntet: och som en sådan inrättning ansågs bäst svarande emot afsigten, då den förnämligast bestrides, med private Capitaler, hvarigenom de belöpande Discont-interessen, icke dragas ifrån den enskildta förmögenheten; och detta ändamål icke kunde vinnas; utan igenom fleres förenade styrka; så blef igenom Kongl. M:ts Ö. Br. och Privilegium, gifvit Ulrichsdals Slott d. 26 Maji 1773, faststält och Octroyerat, för 12 års tid, en Association eller Disconterings-Compagnie, med visse förunte villkor och förmåner.

Compagniets egen fond, då den hunnit efter hand completteras, utsattes till 24 tunnor guld, som borde indelas i 7400 Actier, hvardera af 1000 d:r K:mts teknat Capital, hvaraf vid Subscriptionen, som börjades den 10 Junii 1773, en femtedel, eller 200 d:r borde betalas och i Vexel-Banken emot behörig attest, insättas

Compagniet ägde, efter hvarje delägares andel, att välja 4 Directeurer och efter hvarje års förlopp ombyta 2:ne, eller dem än vidare bibehålla.

Till denna Disconts befrämjande, bevilljade K. M:t Compagniet ett lån af 6 tunnor guld, på 12 år, emot 3 procent årligt interesse, och att vid Privilegii tidens förlopp, samma Capital, till K. M. och Kronan återbetala.

Huru detta verk skulle förvaltas, till vinnande af ändamålet dermed, samt säkerhetens iagttagande, för K. M. och Kronan; derom utfärdades tillika, K. M:ts särskilldte Reglemente för Directionen, under samma dag, som åfvannämde Privilegium.

Om denna inrättning säges, i de puncter, hvarom K. M. vid Riksdagens början 1778, behagande underrätta Riksens Ständer, att den igenom en klok och försigtig förvaltning vunnit den credit och styrka, att föga något exempel, kan företes af ett bättre styrdt penninge-verk.

Under d. 13 Apr. 1787 inrättades General-Discont-Contoiret, för K. M:ts och Kronans egen räkning och försågs under samma dato med K. M:ts Regl. af innehåll; att Cont:s egen fond bestode af 24 t:r guld; att i händelse Direct. skulle finna utväg, att till denna inrättning nyttja större Capital, vore det Direct. obetagit, att af enskillte personer, såsom lån, emot så lindrig ränta som erhållas kunde, emottaga större eller mindre p:ge-summor; att en viss dag i vickan skulle utses till Discontering; att biträdet med Discont lån, hälst borde komma dem till godo, som i nyttiga rörelser deltogo, hvarvid i synnerhet borde hafvas afseende på dem, som antingen utskeppade Rikets förädlade och slögdevaror eller andra Svenska effecter, eller visade sig vara stadde, uti någon betydelig uppodling och förbättring af Landtskötslen; att alle enskilldte personers invisningar och förskrifningar, försedde med behöriga accepter och cautioner, som till Discontering ingåfvos, icke borde vara ställde på längre tid, än högst 6 månader, och ej antagas med mindre acceptanten eller den förskrifningen utgifvit, ägde kundbar förmögenhet och allmänt samt väl känd credit, eller ock hos lån-tagaren sjelf funnes tillräckelig säkerhet för Discont-lånet, hvarifrån dock undantagne sådane publiqve obligationer eller Actier, som gälla i hvars mans hand, för den summa som de finnas teknade; att ingen tills vidare fick igenom lån, blifva Contoirets gäldenär för större summa än 6000 R:dr Sp.; att af alla Discont-lån beräknades och afdroges, vid läne-summans utgifvande ½ procents ränta i månaden, för den tid hvaruppå lånet beviljades; men om de Disconterade hypotheqver ej inlöstes innom 8 dagar efter förfallotiden, komme räntan derå att beräknas till 1 procent i månaden ifrån förfallodagen; att nya Capitaler ej finge vågas på personer, som varit tröge betalare eller lågo under lagsökning; att när Discont-lånet blifvit beviljadt, afdrages interesset ock meddeles Assignationen, som bör vara underskrifven åtminstone af 3:ne Directeurer; att ombuds-mannen borde innan förfallodagen, derom påminna låntagarne; att penningar för Discont-lån i Banken insättes, samt Banco-attesten deröfver tillställas Kammereraren; att för insatte p:gar, af enskilte personer emot ränta, utgifver Directionen alldrig sin förskrifning, utan att Banco-attesten, å den insatte summan åtföljer; att K. M:t för sig och efterföljande Svea Rikes Konungar i nåder försäkrat, att aldrig, under hvad anledning och namn det vara må, af den influtne afkomsten och årliga behållningen något uttaga och till Kronans nytta använda förr än den stigit till fullt 200,000 R:dr eller 12 tunnor guld, aldrig derunder; men väl deröfver, då ¼del deraf, 50,000 R:dr eller 3 t:r guld; skall till stats-verkets behof, emot qvitto, af K. Stats-Contoiret aflämnas, att till annan K. M:ts och Rikets nytta användas, hvarmed sedan fortfares, så snart behållningen åter stigit till 12 tunnor guld; och att af K. M. utses 3:ne samt ibland Banco-fullmägtige igenom lottning 2:ne revisorer, hvilka årligen i Febr. månad sammanträda till granskning af Directionens handlingar, räkenskaper och förhållande, m. m. angående Directionens och betjeningens tillsättande och göromål, samt om arbets-methoden innom verket.

Öfver denna inrättning blef en skådepenning slagen; eller förslag dertill af K. Vitterh. Acad. uppgifvit; föreställande på tillvända sidan: Konungens bröstbild, namn och titel.

Frånvända sidan: Moeris Sjö, eller den bekante Egyptiske vattubehållningen; dit vattnet fördes från Nilen, att i händelse af flöden, minska deras våld, och vid torka genom canaler utsläppa vattnet. Den är föreställd såsom en dam, ifrån hvars botten uppresa sig två Pyramider, på toppen prydde med hvar sin Statuë, sådan denna sjö efter Herodoti och Pomponii Melæ underrätteller var inrättad. Till dess igänkännande afbildas ock Nilen, som en gammal man med en Sphinx och crocodil utmed sig, samt utgjutande sin Urna i Sjön. Öfverskrift:

Recipit et essundit.

Nederst: Fiscus Regius pecuniæ collocandæ & mutuandæ. 1787. —

Till granskning af 1798 års förvaltning och räkenskaper vid General-Discont-Contoiret förordnade K. M:t i nåder, hans Durchlauchlighet, m. m. Furst von Hessenstein, Förste Exp. Secret. Baron Mannerheim, Grosshandlaren Diedricsson, och ibland Banco fullmägtige utsågs dertill genom lottning Borgmästaren Wallin och Ålderman Abrah. Westman Lorentsson.

X.

Manufactur-Disconten.

Den läne-inrättning som förut var börjad, och efter Manufactur-Contoirets upphörande stäldes under Commerce-Collegii förvaltning; hvarest Fabriqves-idkare och Manufacturister, ägde att Discontera, på bättre köpares reverser eller accepterade invisningar för varor, som de förre af egne tillverkningar till de sednare på Credit försåldt; lät K. M. öfverse; samt så förbättra, de om denna nyttiga inrättning vidtagne författningar, att den för framtiden måtte vinna säker förkofran och bestånd.

Fonden, som i början icke utgjorde mera än 290,000 d:r S:mt, öktes vid 1756 års Riksdag med ett Bancolån af 5 tunnor guld, och 1758 med ett ytterligare lån af 4 t:r guld, så att den besteg till 119⁄10dels tunnor guld.

K. M:ts stadga och Reglemente, för den under Commerce Collegii förvaltning, stälde Manufactur-Discont fond, utfärdades 22 Apr. 1779.

Fabriqveurer och Manufacturister som tillverkade väfnader af silke, bomull, lin och Kamelhår, blefvo derutinnan berättigade till Discont-lån, i mån af deras tillverkningar^[35]. År 1766 blef en särskilld Discont-fond inrättad för idkare af finare Järn- Stål- och Metall-arbeten, hvilken år 1769 besteg sig till 319,619 d:r 25 öre K:mt, och för sina polerade ägg-järns-smiden ännu fortfar.

Vid Manufactur-Discont-låns meddelande, tjenar det föregående årets tillverknings-värde, til grund; åliggandes det Fabriqves-idkaren, som lån åstundar, att innom d. 15 Jan. hvarje år, i Hall-Rätten eller hos Magistraten sådant anmäla; som derom med först afgående post, underrättar Commerce-Collegium, och då tillika insänder bestyrkt förteckning, öfver hela tillverknings-värdet, för hvarje idkare.

Sedan Commerce-Collegium pröfvat, huruvida Discont-lån kan beviljas, lämnas hvar och en det året, till lån, berättigad Manufactur-idkare, frihet, att på sine reversaler och invisningar, sin andel i större eller mindre poster nyttja, eller i längre eller korrtare tid innestå låta; dock utan rättighet det följande året Discontera, hvad han af dess belöpande andel, det föregående året icke nyttjat. Vidare innehåller Reglementer, huru reverser och invisningar skola ställas; missbruk förekommas; Discont-fondens rätt och säkerhet bevaras, m. m.

Af alla Discont-lån afdrages räntan vid lånets assignerande, och beräknas för den delen af fonden, som Banken försträckt 4 procent om året; men för lån, af Discont-besparings-Cassan, 5 procent om åter; kommandes likväl, om de meddelte lånen ej inlösas, innom 8 dagar, efter förfallo dagen, räntan att beräknas, med ½ procent i månaden, ifrån förfallodagen.

Discont-besparings-Cassan är samlad, för utlåningar af Discont-fonden; emedan Banco-räntan för åfvannämde fond, 3 procent, betalas af Manufactur-fonden^[36].

XI.

Controll-Inrättningen på Guld Silfver och Tenn.

Guldsmedernes skråordning i älldre tider, innehöll, att icke något guld ringare, än renskt, eller 18 karat 6 grän haltigt, fick tillverkas. Uti Commerce Collegii förordnande 1689 utstakas tydeligare, att allenast 3:ne slags Guld fick arbetas: Ducat-guld till 23 karat 6 grän; Pistolett, till 22 k. 6 gr., och Kronguld till 18 k. 6 grän, allt i fint beräknat på marken eller 24 karat. Man förbigår hvad älldre och senare handlingar, derom innehålla; men på Justitie-Cantz. sedermera R. Rådet Gr. Lövenhielms underd. föreställning 1750, om någon Controll på arbetat Guld och Silfver samt Tenn; tillförordnades visse Deputerade att derom öfverlägga, och med underd. betänkande deröfver inkomma. I anledning deraf, kom detta ämnet, under K. M:ts nådiga pröfning; hvarefter d. 7 Dec. 1752 K. M:ts stadga utkom, angående en faststäld controll stämpels sättande, på allt Guld, silfver och tenn, som här i Riket arbetades. Hvad derutinnan om desse metallers hallt, med mera stadgas, kan bäst af sjelfva författningen inhämtas.

Till handhafvande deraf, förordnades en Öfver-Directeur med nödig betjening; och ett Controll-Contoir inrättades i Stockholm, under Comm. Collegii öfverinseende. Anstalterne för Landsorterne, fogades genom Magistraterne i städerne.

I Stockholm förarbetades och Controllerades, efter ett ungefärligen uppgifvit förslag, år 1761, guld 2900 qvintin, silfver 240,000 lod, tenn 120,000 skålpund. Controll-afgiften för tillverkat silfver, för Nov. och Decemb. Månader 1796 i Stockholm, visar att under samma tid 80,000 lod, voro upparbetade. Endast desse uppgifter, utmärka, i hvad mån öfverflödet stigit, i anseende till husgeråd af silfver, emot förra tider.

Controll-verket hade till 1776, emot hyras erläggande, haft rum på myntet, uti mycken trängsel och under fara för eldsvåda. Öfverståth. Baron Sparre tillstyrkte 1776, i anledning af K. brefvet d. 7 Dec. 1775, att utse tjenlige rum för Controll-verket i Commerce-Collegii hus; att Norra flygeln af samma hus dertill måtte utses och apteras till särskillte arbetsrum för stämpling, för proftagning, för det till stämpling inkommande arbetets uppvägande, för profvåg, prober-ugnar, skedningar, kretsugn och prober-ässja, m. m. Hvarvid på sidan genom afplankning i passagen, rum voro att tillgå för ved och kols förvarande; och den öfrige våningen inredas, för controlleuren, för Notariens och Cancellistens Contoir; för Öfver-Directeuren, för Acters och inventariers förvarande, samt för Vacktmästarne. Förslaget för murare-arbetet besteg sig till 12,660 d:r K:mt och för Timmermans-arbetet till 1963 d:r K:mt, tillhopa 14,623, som kunde bestridas af Commerce-Collegii under händer hafvande medel. — K. M:t lämnade härtill dess nådiga bifall d. 11 Mart. 1776.

XII.

Järn-Contoiret i Stockholm.

Sedan man vid en nogare grannskning och uppgjorde räkningar funnit, att Svenska Järn-priserne på utrikes orter, icke voro uti ett tillbörligt förhållande, hvarken i anseende till andra varor, eller Järnets eget rätta värde; så annhölt Secrete-Utskottet, uti underd. skrifvelse till K. M:t, d. 7 Sept. 1743, att K. M:t täcktes utse, 2 eller 3 af Herrar R. Råd, att företaga sig, i anledning af Agenten Backmanssons, meddelte uppgifter, en noga öfverläggning, om Rikets järnhandel och priset på en vara, som utgjorde i värde ⅞delar, af Rikets exportable producter.

Dertill förordnade K. M:t d. 2 Nov. s. å. Riks-Rådet, Baron O. Cederström, G. Arved Posse och C. Ehrenpreus, samt till biträde Revisions Secreteraren C. Gust. Lövenhjelm, och Kammar-Herrarne Sven Cederström och C. Broman, d. 12 November 1743.

Backmansson eller sedan Nordencrantz, förbehölt sig uti inlagt Memorial, till Committerade, att få sina förslag tillbaka om de ej gillades, och att i annat fall, såsom belöning, få frihet för sig och efterkommande, på dess egendom och järn tillverkning, ifrån alla publika onera, m. m.; hvartill K. M. i så måtto samtyckte d. 12 Jun. 1744, att af Skebo och Ortala Bruks Järn, skulle han och efterkommande, njuta den begärte frihet, för 10:de järnet, hammarskatten, stora och lilla tullen, allt uträknat efter 3000 Skeppunds-smide, om der så mycket stång-järn årligen smiddes: hvarmed Nordencrantz, som deröfver hördes, förklarade sig nögd.

Rörande detta granlaga ärende, hade Commerce-Collegium afgifvit dess infordrade betänkande, med bifogat sammandrag, öfver järn-utskeppningen; och Bergs-Collegium dess berättelse om de utrikes Europæiske Bergverken och deras då varande tillstånd.

På ytterligare, af Secrete Utskåttet gifven anledning, sammankallades derefter, Bruks-ägarne i Riket; då de öfverenskommo, om en inrättning i Stockholm, under namn af Järn Contoir, hvarest hvar och en efter dess Smide, skulle årligen insätta 1 d:r K:mt af hvart Skepp:d Stäng-järn, efter hammar-skatten räknat; till en fond, för att dermedelst kunna värja sig, emot van-pris på varan, som ifrån 44 a 45 d:r K:mt, befarades än ytterligare falla och nedsättas till 36 daler och derunder.

Till denna inrättning gaf K. M. sitt samtycke och Privilegium d. 29 Dec. 1747; hvars förnämsta innehåll var: att den till fond beviljade afgift, skulle upptagas i Stapel-Stads vågarne af sjelfva varan eller hvart Skepp:d Järn, som till försäljning uppvägdes; att Contoiret skulle befordra säljaren, till den förmån, att han i otid, ej måtte blifva nödgad, att till för lågt pris, sälja sitt järn, samt att Contoiret, om det för ändamålet, så behöfdes, måtte blanda sig i handeln och köpa järn, under förbindelse, att styra allt derhän, att Contoiret kunde blifva, ett stadigt varande verk.

Bergs Collegium kundgjorde d. 12 Jan. 1748, att köpare, inhemsk eller främmande, skulle betala 1 daler K:mt af hvarje Skepp:d Stång-järn, när det på Stapel-Stads våg uppvägdes, som af våg-betjeningen komme att uppbäras.

Vid allmänne sammankomsten år 1751 utfärdade Bruks Societeten ordenteliga Reglementen, hvarefter Järn-Contoiret skulle förvaltas och räkenskaperne hvarje år revideras, af Bergslagernes dertill utsedde Deputerade.

I anseende till den allmänna nytta Järn-Contoiret åstadkommit, förklarade år 1752, K. M:t sig, taga det samma i synnerligt nådigt hägn, och att icke vilja tillåta någon, eho det vara må, att gifva anledning till några förtydningar, eller sådane förslager, som tjena att rubba och förminska Contoirets inkomster; utan måge Bruks-ägarne i Riket, under de föreskrefne reglors handhafvande, få sköta och vårda Järn Contoiret, såsom deras enskildte verk, under fullkomlig och ofelbar säkerhet, för allt tvång, af hvad namn det vara må, som nu eller framdeles, på ett eller annat sätt, kunde tillärnas eller påkomma.

Contoiret eller Bruks-Societeten, hugnade af ett så stort och nådigt beskydd, lät då slå en Skådepenning, med Konung Fredric I:s bröstbild, på tillvända sidan, och på den frånvända, en hammarsmeds-härd, med flere till bergshanteringen hörande redskap, samt öfverskrift: Hortor amare focos. I exerguen: Commerc. Ferrarium 1747.

Contoirets styrelse anförtroddes, åt fyra valde Fullmägtige, och den femte antogs, sedan Manufactur ägarne, blefvo för det gröfre Manufactur-smidet, på vissa vilkor, med Societeten införlifvade.

Uti allmänne besvären, yrkade Borgare-Ståndet vid 1765 års Riksdag, Järn Contoirets upphäfvande; som föranledde till ett nytt Reglemente 1766, hvarutinnan på R:s Ständers tillstyrkande förordnades, att till förvalltningen af Järn-Contoiret, borde väljas 4 Directeurer, och det ibland Bruks Societetens ledamöter; men ej sådane, som tillika, voro Exporteurer eller Trassenter; icke eller Ämbetsmän, som hade att döma uti mål och tvister, rörande Bergslagerne; att utom desse Directeurer, skulle tvänne andre skickelige män sitta i Contoiret, som hvarken ägde Bruk eller manufactur-smide, hvilka skulle af Cammar-Collegio och Stats-Contoiret samfält utnämnas; att Järn Contoirets rätta gjöromål, borde egenteligen gå derpå ut, att med penningelån bispringa nödstälte och förlägne Bruksägare, att de måtte undvika följderne, af dryga förlagsvilkor och försäljnings-tvång, genom sammansättningar vid försäljnings-tiderne; att Contoiret icke ägde att handla järn, eller med köpsluten sig befatta, så framt icke järnpriset, skulle vilja nedsättas, för gröfre järn, under 6 R:dr och i samma proportion för de bättre sorter; att Järn-Contoiret ägde fortfara, att af dess fond understödja nyttige anstalter och försök i malmletningen, grufvedriftens befrämjande, förbättringar i Bergverks-mekaniken, kohlarekonsten och tackjärnsblåsningarne; samt att med Järn-Contoirs-afgiften dädanefter skulle förhållas, på det sättet, att Järnets säljare, densamma betalte, med 1 daler K:mt af hvarje skeppund, när det på Stapelstads Våg utvägdes; hvilken afgift af Våg-betjeningen skulle uppbäras och till Järn-Contoiret aflämnas, m. m.

Hvad om förvaltningen således förordnades, af Riksens Ständer 1766, blef vida påföljande 1769 års Riksdag upphäfvit och Bruks-Societeten bibehållen och skyddad, vid dess från början förlänte Privilegier och rättigheter; att disponera, dess till inrättningens drift sammanskjutne medel, och att för Fullmägtige i Järn-Contoiret utfärda, sådane instructoner, Societeten funne lämpeligast; hvilket ock skedde, medelst det af Bruks-Societeten författade Reglemente 1769, ej mindre för förvaltningen i allmänhet, än den då vidtagne Discont-inrättningen. Till uppfyllande af de stora och vigtiga ändamål, som med Järn-Contoirs-inrättningen blifvit åsyftade; åtogo sig samtelige Bruksägare, att fortfara med Järn-Contoirs-afgiften, 1 daler K:mt för hvarje skeppund stångjärn, som afväges på Stapelstads Våg, och för manufactur-järn, efter 1752 års föreskrift; samt att denna afgift, hvarom Köpare och Säljare sins emellan vid järnsluten öfverenskomma, skulle erläggas på Vågen; innan Järnet ansågs fritt till utskeppning^[37].

Ifrån första början, hafver Järn-Contoirs-inrättningen, icke allenast, i så måtto uppfylt dess hufvudsakeliga ändamål, att fria Svenska järnet ifrån ett hotande vanpris, då det sedan blifvit försåldt, med 1 à 1 ½ R:drs vinst in banco, på hvart utgående skeppund; utan ock, att med förlag och genom flere vidtagne kloka anstalter, kunna understödja och utvidga denna Rikets första slögd.

Med en ökad fond 784,000 R:dr Banco och deröfver har Järn-Contoiret sökt upphjelpa, Järntillverkningen; befrämja afsättningen på utrikes orter, genom uppmuntrade flere slags smiden, af band- bult- knipp-järn, saltpanne-plåtar, spik, m. m. hvaraf exporten 1792 uppstigit till 43,000 Skepp:d; — befordra Bergs-Vettenskapens tillväxt och närmare kännedom, genom kunnige mäns, påkostade Utrikes resor och sådane arbetens uppläggande, som gifva råd och undervisning, vid Bruks-handteringen. Malmletare hafva i många år af Contoiret njutit lön, och de som nu lyckas, i nya Järn-Grufvors påfinnande, belönas med afpassade præmier. Grufve-brytningar har Järn-Contoiret med all omsorg befordradt och användt betydeliga summor, på flere, dels lyckade, dels misslyckade försök, till konstgångar, uppfordringsverk och genombrytningar. Kohlarekonsten och tackjärns-blåsningarne, hafva egenteligen att tacka Järn-Contoiret för deras uppkomst, äfven som nästan alla de förbättringar, som blifvit gjorde i byggnader och flere slags tillverkningar; då Järn Contoiret på dess lönings-stat, underhållit och ännu underhåller, Directeurer öfver Järn-förädlingarne, Masmästare och deras lärlingar, en Bergs-mechanicus, 2:ne Bergslags Byggmästare; ej till förtigande de pensioner som årligen utdelas till förlamade smeder, och gåfvor till behöfvande verk och personer. Uti flere nya inrättningar har Contoiret deltagit, såsom fristads-anläggningen i Eskilstuna, med flere Manufactur-verk; och i Strömsholms canal och Slussverks-byggnad till järn-transportens lättande. Till Järnhandelns befrämjande har Contoiret, till understöd för Extra licentfonden, hvaraf export-præmier, för den gröfre järn-förädlingen utbetalas, 1757 af egna medel anslagit 30,000 d:r K:mt årligen, hvilket tillskott 1766, förhöjdes till 67000, d:r, som årligen utbetales.

Då Järn-Contoirs-inrättningen, således i alla delar, svarar emot allmänhetens väntan, och den båtnad Riket, genom Bergslagernes skydd och tillväxt, samt handelns deraf beroende bestånd, nytta och förmån, påsyftadt; äger ock statsverket deraf, för det närvarande, en betydelig årlig inkomst, af 3333 R:dr 16 sk. Specie i Bancomynt, såsom bevillning.

Järn-Contoiret hafver sitt egit hus vid lilla nygatan i hörnet af Schultens Bagares gränd, inköpt af Krigs Rådet Franc d. 4 Junii 1756 för 114,000 d:r K:mt, hvilket reparerades och inreddes i Aug. månad samma år, för en kostnad af 2000 d:r K:mt. Det blef å nyo reparerat 1774, hvartill 28,167 d:r samma mynt användes; ytterligare 1798, 1799 med en summa af 7800 R:dr Banco. Cammereraren vid Contoiret hafver der en egen våning.

XIII.

Gamla Banken.

Riks-Cantzleren Grefve Axel Oxenstiernas hus, i hörnet af stora Kyrkobrinken, och vid uppfarten till Slottet och lilla Borggården, skall han i sin tid, sjelf hafva låtit bygga. Efter hans död (d. 28 Aug. 1654) blef det uthyrdt till Bancohus; hvarföre det än i dag, kallas gamla Banken.

Det inköptes af Kronan på 1740-talet, att derutinnan inrymma Cammar-Revisionen. Det har sedermera, tillika med det dertill hörande hus, midt för lilla Borggården, tjent till flere förändrade behof, såsom till Kongl. Pagernes och deras Håf-Mästares, inqvarterande; till General-Auditeurs Expedition; till rum för Stats-Expeditionerne; till Cantzlie-Collegium; till Justitie-Revision; till Corps de Garde för Lif-Dragonerne, då äfven framför huset, midt emot Slottet en lång Stallbyggnad af trä, 1773 uppfördes, som ännu till samma behof nyttjas.

Hela denna egendom skulle efter planen till nya Slottet, blifva bibehållen, och utgjöra en del af de byggnader, som der skulle komma att uppföras, för Kongl. Collegierne.

XIV.

Tessinske Huset.

Tessinske huset midt emot Södra Slotts-porten, är ett ypperligt Monument af Rikets förste Architect, Grefve Nicodemus Tessin, som här på en nog trång och mindre reguliere tomt, låtit uppbygga och kosteligen pryda detta vackra pallats^[38].

Grefve Dahlberg har ock förvarat utseendet deraf, på 3:ne serskildte taflor i Svecia Antiqv. & Hod. 1. Façaden åt Slottet, sådan som den ännu är, 2. det inre utseendet, och 3. utsigt ifrån huset, upp åt trägården, aldeles likt; allenast att inga statuër stå på taket, icke eller äro några trän tillseendes öfver husen, som blott på taflan blifvit ditsatte att bortgömma gaflar och skorstenar ifrån kringliggande hus.

Om bilderne i trägården har Cantzlie-Rådet Berch i sina samlingar anteknadt, att de voro efter de mäst berömde antiqver gjorde. En af dem blef förd till Bo och en annan till Åkerö; af de 10 öfrige som dock sedan togos undan, då huset såldes, och fördes till Åkerö; var en sittande Bathseba af marmor gjord af Jean de Boulogne, en Mercurius af koppar af samma mästare, en Neptunus gjord och guten af Adrian Vries, en buste efter Kejsar Commodus, antiqve och obeskrifveligt vacker. m. fl.

Af de tvänne plafonds som äro graverade af S. le Clerc är den ena målad på guld botten föreställandes i de 4 hörnen Atlas och Ocean, Phosphorus och afton-stjernan, Titan och Cephale, samt Diana med Pan och Endymion; förmodeligen att utmärka dagens fyra stunder eller skymningen och natten, gryningen och dagen: Detta rum skall hafva varit den älldre Tessins sängkammare.

Sonen Gr. Carl Gustaf Tessin sålde detta hus 1755, till Borgm. G. Kjerrman för 30,000 plåtar; han åter afstod det till Kronan följande året för 50,000 plåtar, och vid 1765 års Riksdag skänkte R:s Ständer det, till H. K. H. Prins Carl.

Då detta hus, såsom en piece d'Architecture, den der för framtiden borde conserveras; af Staden och Borgerskapet skulle inköpas, till Öfverståthållare-Boställe; och ingen fond var i Cassorne att tillgå; gillade K. M. den föreslagne utvägen: att på Beurse-byggnads-medlen upplåna de till köpeskillingen erforderlige 300,000 d:r och till reparationer 120,000 d:r K:mt^[39].

K. hade förut af Hertig Carl 1773 inlöst detta hus, och derå i Banken uptagit ett lån af 150,000 d:r K:mt.

När Öfverståthållaren Bar. von Essen inflyttade i detta Ämbets-hus, fick det af honom, någon ytterligare reparation. Den vackra vindeltrappan som då ordonerades till öfversta våningen, i Östra hörnet, är beqväm; säger Håf-Int. Tham i sin Resa till Stockholm 1796, och vidare: Denna skruftrappa, hvilken är utan Kerna eller understöd, och bär sig endast genom spänning, var så mycket mera värdig att användas i Tessinska huset, som gamla Tessin sjelf ordonerat en dylik af sten, i Tottieska huset vid skeppsbron.

Galler-verket med tvänne höga murar, som förut instängde en liten förgård, blefvo borttagne 1793, att gifva Slotts-planen ett mera utrymme. Samma gallerverk som då såldes, omgifver nu V. Kyrkoporten vid Adolph Fredrichs Kyrkogård.

---

1. Riks-Skattmästaren Gust. Bonde hade varit emot Palmstrucks Banco-inrättning, som af R:s-Cantzleren Gr. M. G. Dela Gardie gynnades. Den förres spådom sannades, då denna Bank gjorde en Banqveroute på 200,000 R:d. (Gezelii Biogr. Lexicon).
2. I Koppar-slantar och runstycken myntades ifrån 1730 till 1766. Skepp:d 18,400, värde R:dr Spe. 920,000. Ifrån 1767 till 1777. Skepp:d 855, värde R:dr 42,750. Summa Skepp:d 19,255, värde R:dr 962,750.
3. Benägit meddelt of Hr Banco-Commissarien Wennerstierna.
4. Skånska Handl. 1755 4:o; Företalet till första qvartalet.
5. Nordencrantz Bekym. stunder. St. IV. p. 109. V. st. p. 91. Tank. om hemligh. III. p. 201.
6. D. v. .S Bref. s. c. p. 302-304.
7. l. c.
8. Denna Dagbok är utgifven af Profess. Lidén 1788, 8:o, p. 57.
9. Le portail a quatre Colonnes enfoncèes sans base; elles sont trop grosses pour la masse du portail, et ne font pas un bon effet. (Voyage de deux français. Paris 1796 p. 86).
10. Denna berättelse om post-inrättningen finnes tryckt uti monumenta Politico-Ecclesiastica, ex archivo Palmsköldiano; utgifne i en Acad. Dissert. under Ol. O. Celnus i Upsala af Engstedt. 1750, 4:o p. 173.
11. Post-cassans öfverskotts-medel, som till Stats-verkets understöd, i senare tider blifvit aflämnade skola stigit till omkring 6 tunnor Guld årligen, sedan Stats-Secreteraren och Öfver-Post Directeuren Baron Klinkowström, genom sin styrelse och nit, ansenligen förökt post-inkomsten.
12. Desse underrättelser äro benägit meddelte af Herr Post-Directeuren A. Lidiin, som äger en fullständig samling af handlingar, rörande post-verket, fordom tillhörig K. Secreteraren Åkerhjelm, hvilken ock vid denna beskrifning fått nyttjas. Lidiinska namnet och slägten, är genom mäng-årige trogne och nitiske tjenster, vid Gen. Post-Cont. berömligen känd. Nu varande Post-Direct. Lidiins morfader, Johan Lange, Lifländare, gift med Anna Beata Grundel, Cousine till Fältmarskalken Simon Grundel Helmfelt, var Controlleur vid Post-Contoiret, och inrättade den derstädes än brukelige Controll-Journalen.
13. Baron Tilas Saml. om Riddarhuset, af acta, räkenskaper och Protocoller derstädes. Förvaras vid K. Bibliot. och hafva vid denna beskrif. blifvit nyttjade.
14. Samma år 1656 nedtogs ock alla vapnen af gamla Riddarhuset.
15. Tilas l. c.
16. De öfrige ornamenterne felades alt till 1727; ty K. Carl XI på de sista åren och K. Carl XII än mindre, besvärade icke sine trogne undersåter af Ridderskapet, att komma till Riksdag. Berch.
17. Upsaliæ 1665. (Holmiæ impr. e. a. in folio).
18. Vid Riksdagen 1768 i Norrköping, var Tyska Kyrkan derstädes till Riddarhus inredd, och vid Gefle Riksdag 1792, Hospitals-Kyrkan derstädes, hvarföre R. och Ad. tillade samma Kyrka 333 R:d. 16 ss.

19. Introductions-afgiften faststältes		d. 9 Aug. 1727,
    för Grefvar	„ „	1000	D:r	S:mt.
    Friherrar	„ „	600	—	—
    Adelsmän	„ „	300	—	—

20. Handlingarne i K. Riks-Archivo.
21. Alströmer föddes i Alingsås d. 7 Jan. 1685, dödde derstädes d. 2 Jan. 1761.
22. Borgmäst. O. Forssbergs berättelse 1780 till Öfverst-Ämbetet om Beurse-byggnaden, hvarvid han varit committerad.
23. H. Utsk. Prot. Utd. intagit i Bonde-Ståndets Prot. 1789. p. 165.
24. D. v. S. bref om R:s penninge-verk. Stockholm 1796. 8:o, p. 298.
25. Ibid. p. 290.
26. Ibid. 292.
27. 293.
28. Ibid. 293.
29. Finska Fält-Commissariatets erkände polletter, bestego sig till R:dr 1,307,460.
30. D. v. S. loco cit. p. 303, 304.
31. Ibid. p. 294.
32. Ibid. p. 362.
33. Bref om Rikets penninge-verk af D. v. S. pag. 293, 369.
34. Bonde-Ståndets Protocoll 1792, pag. 96.
35. Fabriks-idkare hade förut frihet att pansätta sina tillverkningar i hall magazinerne och derpå erhålla lån till ¾ af varans värde. (K. b. d. 14 Maji 1739).
36. Flintbergs Bruks-idkares och Städers förmåner och skyldigheter. St. 1788 4:o p. 243 &c.
37. Svar på en skrift, om Järn-Contoirs-inrättningen, i St. Posten N:o 73 och 74 för år 1799.
38. Gr. Nicod. Tessin förordnades efter Simon De la Vallée till Architect, och afled i Apr. Månad 1728.
39. Öfverst. Ämb. Hand:r i K. Riks-Archivo.