Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 106
| ← Cap. Om Södermalms första bebyggande. |
|
Cap. Om Södermalms ytterligare bebyggande. → |
VI. CAPITLET
Om Stads-grafven, Järn-vågen och bron deröfver, m. m.
Södra grafven som till Stadens defension blifvit upptagen, kostade både mycket p:gr och flere års arbete. Af Stadens Skottpenningar för år 1550 bestigande sig till 4150 m., uppbar Stadens dagakarlar för 6173 dagars arbete, som gjordes ute för Söder port i grafven, om dagen 3 öre, och belopp i p:gr 2315 m; item för 964 dagsverken à 2 öre 241 mark, tillsammans 2556 mark. Ännu år 1558 utbetaltes för arbete uti grafven för Söder port, 3882 m.; 1562 dagakarla lön 2807. m. 6. öre, och 1566 likaledes 2081 m. 5. öre, o. s. v. — Uti Stads-grafven, som den då kallades, låg yttersta Södra tornet, hvaraf lämningar ännu synes i nedre vågen, och som med flere till försvar här anlagde verk, blifvit i senare tider inredde till hus och bodar, att uthyras till Stadens förmån och inkomst.
Bron öfver Södra grafven omtalas i Stadens räkenskaper 1639, och kostnaden på nya Järnvågen och broarne 1662, vid hvilken tid Järnvågen började flyttas från gamla Våghus-tomten vid Skeppsbron, der sedermera nedersta delen af Bancohuset, blifvit byggdt. Denna nya bro öfver Järngrafven, som den efter Järnvågens flyttning kallades, nämnes i K. brefvet 1684, bland Stadens under händer varande byggnader. Att den då icke blifvit företagen, ehuru påtänkt, inhämtas deraf att bron besigtigades 1687 och befanns så bofällig, att den skulle påföljande vår, understödjas med pelare. Stenmuren i Järngrafven på Södermalms sidan, lutade ock till fall[1].
År 1695 ansågs nya brobyggnaden öfver Järngrafven så högst nödvändig att strax företagas, efter den nya dessein, som Kammarherrren Tessin approberat; emedan den gamla var så förfallen, att ingen utan osäkerhet kunde fara deröfver. Kostnaden dertill upgafs till 5000 D. S:mt[2]. Då lär bron fådt den solidare byggnad den nu äger. De derunder updragne hvalf, skola vara med Kopparbleck försedde, under stenläggningen.
Östra Järnbron vid saltsjön, uppbyggdes af då varande Rådman Kjerrman, under entreprenade för 200,000 D. S:mt, enligt Öfver-Intendentens ritning, af K. Maj:t gillad d. 9 Maji 1749[3]. Genom hvalfven under bron, utbäres det järn som skall exporteras. Det inlastades förut derifrån i de vid strandbryggan liggande skepp; men sedan den inrättning år 1795 vidtogs, att järnet med Stadens Nummer-båtar skulle transporteras till de på redden liggande fartyg, och större poster deraf, på en gång blefvo utburne, än som kunde för dagen afföras; så blef vid ändan af bron åt Stadsgården en mur uppdragen, till mera säkerhet, för det från Vågen utburne järnet.
Utlastningsbron vid Järnvågen åt Mälar-sidan byggdes 1757 och 1758 under entreprenad af Bryggar-ålderman Birger Fougel, för 4629 ⅓ D. S:mt.
Väderflottan Väster om Järn-utlastningsbron i Mälaren, är anlagd att hindra Stormvågor, med en Västan och Nordväst storm, att de icke omedelbarligen måge falla på de till utlastning vid Järnbron liggande fartyg, och dem antingen mot bryggan, eller emot hvarannan stöta och skada. Denna Väderbrygga blef 1730 alldeles ombyggd; hvarutinnan fartygs fästande, då äfven strängeligen förböds: hvaraf förra bryggan blifvit alldeles fördärfvad[4].
Järngrafven är af den deröfver gående bro, ifrån Slussen till Södermalms torg, i 2:ne delar afskild, der det från Bergslagerne ankommande järnet upväges och upsättes, dels vid murarne, dels vid dertill inrättade ställningar. Denna graf har flere gångar blifvit utvidgad och tillökt, såsom emellan åren 1572 och 1580, i Borgmästaren Mats Perssons tid, med en Henric Olssons tomt: 1744 på Västra sidan vid Mälaren, med en inköpt tomt af R. Rådet Baron Åkerhjelm, för 2333 ⅓ D. S:mt; vidare år 1746 på Södra och Östra sidan, vid Källaren Pelican, med Skeppar Jeppe Ottes Enkas tomt för 3000 D. S:mt[5]. Till Järnvågens ytterligare utvidgande, biföll K. M. att af den närmast belägne del af Bödelsbacken, måtte få intagas 12 alnar, dock att deröfver förut författad Charta till K. Maj:ts fastställande skulle insändas[6].
Stadens Handels-Collegium, hvarunder betjeningen vid Järnvågen lyder, utfärdade d. 27 Apr. 1762 ett förnyat Reglemente, hvarefter Åldermannen vid Järnbärare-Ämbetet i Stockholm och ämbetet i gemen hade sig att rätta, vid den större och mindre Järnvågen. Ämbetet bestod då af 100 ordinarie fullkomlige arbetskarlar, af hvilka 10 skickelige skulle till Rotmästare förordnas; m. m. som samma Reglemente innehåller.