Stockholm, Del 3 (Elers 1801)/Kap 107
| ← Cap. Om Stads-grafven, Järnvågen och Bron deröfver. |
|
Cap. Om Torg och Brunnar. → |
VII. CAPITLET
Om Södra Malmens ytterligare bebyggande och reglering.
1. §.
Konung Carl Gustaf hade ämnadt att till Södermalm förlägga sitt Residens; att ditflytta Rikets Collegier och så mycket som belägenheten kunde tillåta, förse denna malm med försvars-verk. I sådan afsigt lät han i Götheborg d. 3 Junii 1658 utfärda en instruction för Architecten Jean de la Vallée, hvarutinnan 4. §. bjuder: ”Den delen som Södermalm är byggdt uppå, nemligen ifrån Pålsundt (emellan Långholmen och Södermalm) till Södra Slussen, Danviken, Grims Tegelbruk och Åhrsta viken uppföre, gent emot samma pålsund, skall just afmätas och gjöras en planta i stort format, huru samma ort nu är beskaffad; observerandes alla berg och sänkeplatser, högar och dalar, med alla dess particulariteter. Uppå samma planta måste Gen. Qvartermästaren Johan Värnsköld och Architecten Jean de la Vallée tillsammans författa en dessein uppå ett Kongl. Slott och Residens, med deruti hörige appartementer, så ock våningar till Collegierne, såsom ock uppå en Arsenal eller tyghus; men det öfriga skall fördelas i qvarter och gator, att med tiden kan blifva bebyggdt och fortificerat, så mycket som orten och situationen kan bäst medgifva.” — Hvilket allt skulle verkställas genom Conducteurer och Landtmätare af General Qvartermästaren och Archit. de la Vallée[1].
Om denna stora dessein som hade gifvit Södermalm ett helt annat utseende, än det nu varande, blifvit genom Konungens, icke långt derefter inträffade oförmodade död 1660 hindrad och instäld; eller om dervid sådane betänkeligheter förekommit, som gjordt verkställigheten svår eller för kostsam, kan här med visshet icke sägas. Otvifvelaktigt är, att Malmen den tiden var redan mycket och nog ordenteligen bebyggd, som vid verkställigheten af en förändrad plan, nödvändigt kommit till en del att nederrifvas; icke eller synes stället hafva varit nog beqvämt till befästande, i anseende till omkringliggande högder och berg på alla sidor.
2. §.
Södra Malmen förblef således sådan den var, och förväntade sitt prydeligare utseende, medelst stenhusbyggnader och en bättre gatu-reglering, af de hårdare öden, som efter olyckeliga vådeldar, dertill gemenligen i betydande måtto bidragit, och hvaraf så många vädermälen innom Stockholms Stads område finnes.
Att Staden i allmänhet, i anseende till byggnad och en förbättrad reglering, icke varit utan all upmärksamhet och tillsyn, utan att afvackta så beklageliga anledningar; finnes af de flere författningar, som i det föregående blifvit omnämde, Balth. Henckel, skrifver derom 1640: ”Si qvalis decennium ante fuerit respexeris, novas qvasdam Venetias, non in agro qvodam ad habitandum habili, non in littore maris per manus ac operas hominum extensibili, sed inter ipsa naturalia saxa, interqve montes circumjacentes, conspexeris. Insula maris & Mellero flumine, licet sit Holmia, boream tamen & Zephyrum versus in tam exiguo annorum spatio, et inter ipsas Germaniae bellicas flammas sic exculta conspicitur, ut qvod pulchrum fuit, inter perigrinandum apud exteros inspicere, hoc jam liceat in ipsis montium saxis & in maris Balthici insulis, qvasi novam qvandam purpuram contueri [2]. Hvad Södermalm enskilt beträffar, kan här anmärkas hvad Bengt Baaz (sedan Ekehielm och Underståthållare), uti ett bref till Pfaltz-Grefven Johan Casimir, 1642 berättar: eljest Stadens reparation angående, så rifves nu tvänne stora gator på Södermalm, in adventum, o felicem! S:ae Regiae Majestatis[3]. Och att anföra ett nyare vedermäle deraf, så biföll K. Maj:t d. 2. Nov. 1779 på Öfverståthållarens gjorde hemställan derom, att S:t Catharinae Västra Kyrkogata, hvilken efter Stadens Charta bordt hafva communication med Tjärhåfsgatan; men blifvit tillstängd, åter borde öpnas, hvartill Bryggaren Siefverts emot öfverenskomne villkor, och mellangift till Staden, skulle för sin, till gatans framdragande afstådde tomt, erhålla vederlag, uti den äfven igänstängda gränden, Söder om Catharina Kyrka, hvilken icke med någon förmån, kunde göras brukbar emellan Kyrkogården och Siefverts der belägne egendomar.
3. §.
Ibland de flere större och mindre vådeldar, som öfvergådt Södermalm[4], och föranledt till en både prydeligare och varacktigare nybyggnad, kan här i synnerhet räknas den, som 1664 ödelade Östra delen af Södermalm; eldsvådan d. 1. Mart. 1723 och d. 8. Junii 1751, samt d. 19 Julii 1759[5]. Uti ett redan åberopat Msc. af Örnhjelm, der flere timade eldsvådor på N. Malm blifvit anteknade; finnes ock, att på S. malm, år 1689 d. 10 Junii, några gårdar, Sunnan för S. Maria afbrunnit; dock intet stenhus.
År 1691 d. 23 Apr. mot aftonen, brann på S. malm, Köpman Roland Eliaesons sköna Qvarn, som var byggd åfvan på bergen, så att stenarne föllo utför berget i sjön.
S. å. d. 7. Oct. kl. efter 9 om qvällen, brunno Stadens murade Qvarnhus och Smittens Stenhus vid Söder stora Ström, tillika med bron öfver Strömmen.
1693 d. 13 Mart. brann vid Södersluss Stadens Brygghus och en hop Bokbindare-bodar och Lackverksboden. S. å. d. 1. Maji brunno 5 gårdar på S. malm, i gränden som löper från torget och Göthgatan, närmst förbi Kyrkogårdsporten vid S. Maria.
S. å. d. 7 Julii brann Tjäruhåfvet på Södermalm.
1694 d. 6. Dec. ifrån kl. 9 till 12 om aftonen, brann på S. malm, all Ryssgården och några träkrogar; så att Stadshuset stod der i stor fara, och begynte något brinna på dess Östra gafvel; men blef dock släckt, utan stor skada.
| Skadan af 1723 års vådeld beräknades sålunda: | ||
| S. Catharina Kyrka | D:r S:mt | 100,000. |
| 27 Magazins-bodar af sten | 270,000. | |
| 48 Stenhus à 6000 d:r | 288,000. | |
| 374 Stora gårdar à 2000 | 748,000. | |
| 74 St. smärre gårdar à 2000 | 148,000. | |
| 4 Väderqvarnar à 200 | 800. | |
| 4 Stenbodar på Skeppsholmen | 16,000. | |
| 4 Bodar af bräder à 2000 | 8000. | |
| Summa D:r S:mt | 1,578,800. | |
| När härtill lägges skadan på Norremalm och Norrlands-gatan, genom elden d. d. 24 och 25 Apr. 1723 | 102,739. | |
| Så led Stockholm genom brand detta år, utan att beräkna förlorad lösegendom | D:r S:mt | 1,681,539. |
Af nyssnämde uppgift, på de egendomar som på Södermalm afbrunno 1723 intages, att af 496 hus som lades i aska, voro blott 48 stenhus, och att då förlusten för de samma, beräknades till 288000, utgjorde värdet af de öfrige 448 hus 896000 D. S:mt, hvaraf ytterligare dömmas kan, att den afbrände tracten förut icke varit synnerligen väl bebyggd, och att den till större delen bestådt af större ock mindre trähus. Ehuru förbudet af all husbyggnad af trä, då ännu icke sträkte sig till Malmarne; blefvo dock många stenhus, här, efter branden uppförde.
Vådelden 1759, som började åfvan för Besvärsbacken middagstiden d. 19 Julii, gick öfver Hornsgatan, itände Maria Kyrka och afbrände den samma med många hus på Badstu-gatorne, Hornsgatan S:t Pauls och Göth-gatan, omkring torget, ned till Stadsgården, Östra Järnbron och Järnvågen, och lade den bäst bebyggde delen af Mariae Församling innom 12 à 14 timmar i aska. Det 12 år förut inrättade Brand-Försäkrings-Contoiret, bidrog icke litet, till skadans någorlunda ersättande och de afbrände tomters åter bebyggande.
Hvad dervid till Södra Malmens bättre reglerande tillika borde i agttagas, derom förordnade K. M. på Politie och Brand-Commissionens underd. tillstyrkande, i skrifvelser till Öfverståthållaren af d. 1. Aug. och 12 Sept. 1759.
Af Magistratens afgifne underd. berättelse d. 4. Maji 1764 om hvad så väl, till följe deraf blifvit verkstäldt; som hvad då ännu återstod och fordrade ytterligare omkostnader, anmärkes här i synnerhet:
1:o Att till nya Horns-torgets inrättande, emellan Horns och S:t Paulsgatorne, hade Just. Borgmästaren Aulaevills arfvingars tomt blifvit inlöst för 36,000 D. K:mt; Handelsmannen Buschs trägårdstomt blifvit utlagd, emot honom lämnadt vederlag uti en del af Aulaevillske tomten, som kunde umbäras; och till 2:ne brunnars gräfvande, torgets fyllning och stenläggning, m. m., voro då redan 65,152 D. 16 öre utgifne, och hvartill än vidare fordras 29,827 D. K:mt. och deröfver.
2:o Blecktorns gränden af 9 alnars bredd, var utvidgad till 14 alnar.
3:o Tavaste och lilla Badstugugatornes utvidgande, till större delen verkstäld, samt Tavaste-gatan framdragen till Öfre Besvärsgatan och Trappegränden.
4:o Tomten till vändplats uti Qvarteret Flygaren, var af Staden inlöst för 1810 D. K:mt samt i ståndsatt med en kostnad af 1050 Daler Kopparmynt.
5:o Till Björngårds Brunsgatans framdragande Norr ut till sjön, hade Fabriqveuren Paulis fria tomt blifvit inköpt för 9000 D. K:mt.
6:o Till vändplats inrättande vid Norra ändan af Qvarteret Toflan, hade Staden inlöst en fri tomt för 2000 D. K:mt.
7:o Till lilla Badstugugatans och Pustegrändens utvidgande, var öfverenskommelse träffad om en tomts inlösen af Sockerbruksmästaren Birckenkampfs arfvingar.
8:o Till strandens utvidgande och mera utrymme vid Ragvaldsbro, hade väl någon fyllning blifvit af Malmens Invånare, ditförd; men otillräckelig. Stället fordrade utom dess planering af grus och stensättning samt Hamn-skoning och upplastningsbro, som framdeles borde verkställas.
9:o Till en vändplats inrättande i Qvarteret Toflan fordrades en tomts inlösen, som kostade 1900 D. K:mt.
Desse med de flere anbefallte anstallter, till torg, gators och vändplatsers inrättande, fordrade med hvad mera redan var utbetalt, en summa inalles af 148,141 D. 16 öre K:mt, hvartill utom frivillige sammanskotter, ansökning gjordes om biträde och understöd.
Till fortsättande af beskrifningen om förenämde gatureglering, bör icke obemält lämnas, att en del Södermalms Invånare besvärade sig deröfver, att den inlöste, så kallade Herlinske tomten, emellan Pustegränden eller Ragvaldsbacke och lilla Badstugugatan, icke blifvit utlagd till lastage- och vändplats; utan att Magistraten deraf anordnadt 2550 qvadrat alnar, till inrättande af en Tackjärns-våg. Brand-Försäkrings-Direction föreslog, att ungefärligen 720 qvadrat alnar, måtte deraf till gata och vändningsplats användas. Öfverståthållaren Baron Sparre bilade denna saken således, att Brand-Försäkrings-Directionen, till Stadens skadeslöshållande, betalade den för Herlinska tomten erlagde köpeskilling 9000 D. K:mt, för att om denna tomt sedan fritt dissponera. Konungen lämnade dertill nådigt bifall d. 31 Aug. 1774, hvarigenom besvären förföllo, och den här tillärnade inrättning af en Tackjärns-våg inställtes.