Våren öfver jorden andas.
Allehandas
Skeppsnotiser stå som förr i spalt.
Sommarnöjen, sjö- och gyttjekurer,
Ångbåtsturer,
Annonseras öfverallt.
Det är lif i alla ändar:
Solen bländar
Och oss alla utom knuten drar.
Våren suger också: jo, var säker,
»Allt som kräker»
Törstande en solklunk tar.
Fraktgods hela Skeppsbron packas,
Kaffe stackas:
Buffelhudar och bokhållarspring!
Skepp och skutor, som till lands sig närma;
Lustigt svärma
Mäklare som flugor kring.
Åldermänner och grossörer,
Kontrollörer,
Lotsbestyr om lästetal och fot!
Ångbåtspipor, rök och hvin i tågen!
Gamla Vågen!
Reisens portvin midt emot!
Kettingsskrammel, packhusherrar!
Häst och märrar,
Rodd och stadsbud och visitation!
Strömmingskorgar, hvita jungfrustubbar!
Dillströmsgubbar,
Frat och dunst på fiskarbron!
Skräll och skrammel utaf slussar!
Omnibussar!
Winsch- och pumpspel i hvarenda stund!
Ålandsostar trilla kring och borras,
Skånska skorras,
Knick och knack i bränvinssprund!
Mun och ögon upp nu spärren!
Strömparterren
Nyss föryngrad utur böljan sprang.
Bacchi halfö fångat har publiken.
Och musiken!
»Ä’ke det gudomligt?» Klang!
Gräset grönskar, varm är sunnan.
Det går unnan.
Myggen dansar öfver vågens bryn.
Här är Djurgål’n! Ni kan se det sjelfva:
Träden hvälfva
Kronor småningom i skyn.
Gudaskönt man luften snusar:
Varmt han susar,
Huldrikt öfver lifvets slägt.
Ja, Gud vet, om någon snussort heller
Tillfredsställer
Som en pris — af vårens flägt!
E. S—dt.
