Vintern med sin kyla far,
Våren kommer med sin låga.
Låt mig fråga:
Är han inte söt och rar?
Ömt han drar om oss försorg:
Räddisor och lök i knippor,
Dito sippor
Dukas opp på Munkbrotorg.
Solen basar vägg och mur.
I ett öppet fönster sitter
Med sitt qvitter
En steglitsa i sin hur.
Fryntligt uti lugn och ro
Varmt sitt morgonkaffe sväljer
Hon som säljer
Skodon ifrån Örebro.
Der på andra strandens kaj
Svettas Sveriges båda kamrar:
Der man slamrar
Till den femtonde i maj.
Nedanför arbetas plumpt
På en väg, man ej behöfver:
Snart deröfver
Kan man åka fort – och dumt?
Mälarbåtar på försök
Väsnas re’n vid Riddarholmen:
Hvad I bolmen
Otäckt med er stenkolsrök!
Sångmö, låt oss gå! – Hvarthän? –
Benen utaf vårfröjd spritta:
Jag vill titta
Hur det växer löf på trän.
Huru våren ändå hann
Hit så tvärt, det vete Herren!
Strömparterren
Knoppas allt hvad knoppas kan.
Uti Norrströms silfverfors
Måsen rikligt sig försörjer
Och sig smörjer
Glupskt med strömming och med nors.
Här på vårens fröjd och sång
Lyster mig en stund att lyssna:
Sångmö, tystna! –
Kaffe och cigarr! Garçon!
E. S—dt.
