Stockholmsbladet runt Mamsell Lind

←  Ole Bull
Stockholmsbladet runt Mamsell Lind
av August Blanche
Skriket emot Tidningar i allmänhet och Recensenter i synnerhet  →
Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1838, n:r 8 (4 Dec. 1838)


Stockholmsbladet runt Mamsell Lind.

Stockholmsbladet utkom i går afton under en något förändrad form. Sjelfva tidningens format var visserligen ej på något sätt förstoradt eller förminskadt, men i de två spalternas ställe hade trenne mycket smalare kommit. Men denna smalhet sträckte sig icke allenast till formen, utan äfven till innehållet. En så kallad igelkott måtte otvifvelaktigt ha krypit in i bladet, att dömma dels af taggarna, dels af det indragna hufvudets bortovaro. Artikeln är egentligen riktad emot Mamsell Lind, och synes följaktligen leda sitt ursprung från någon viss, ej vis, Kapten, som ännu tyckes vilja Fru Enbom väl; ty artikeln år både varm och makalös. Att allt, som härleder sig från Mårten, måste stöta litet på gås, torde ej vara förundransvärdt: men att Stockholmsbladet, som affekterar att strida mot all orättfärdighet, kan mottaga en artikel lika sanningslös till sin grund, som förhatlig till sitt syfte, väcker i sanning förvåning, isynnerhet när man eftertänker det okloka i att så nära prenumerationstiden stöta Publiken för hufvudet, i det man anfaller dess älskling. Få ha i sanning så väl förtjent att vara det, som Mamsell Lind. Man märker tydligt, att den, som skrifvit ifrågavarande artikel, hvad teater beträffar, antingen aldrig haft något hufvud, eller också varit bra nära att förlora det; ty mer hufvudlöst torde svårligen finnas, än att samma afton, som Mamsell Lind med den största fördel och det mest förtjenta bifall uppträder i en bland de svåraste roller, i en af Hufvudstadens tidningar söka anfalla hennes konstvärde. — Försöket är således beräknadt på en komisk effekt, och har så till vida lyckats. Vi äro derföre öfvertygade, att Mamsell Lind, likasom vi och alla, som läst artikeln, ej har någon annan känsla än löjets åt detta roliga stångningsförsök, — O Mårten! O Mårten! förgäfves rycker man från dig fjeder på fjeder; de växa och frodas allt ymnigare!

—e.