Sundhetzens Speghel/dedikering
Then Stoormächtigste och Höghborne Förstinna/
Fröken Christina/
Sweriges/ Göthes och Wendes uthkorade Drottningh och Arffurstinna/ Stoorfurstinna til Finnland/ Hertiginna uthi Estland och Carelen/ Fröken öfwer Ingermanland/ etc. Min allernådigste Drottningh/
Gudz ewiga Nådhe och mildrijka Wälsignelse i all andeligh och lekamligh måtta/ genom wår Frälserman Jesum Christum troligest och underdånligest önskat.
Så och H.nes Kon. M.tz och Sweriges Rijkes Respective Förmyndare och Regeringh/ the Högh-Wälborne Herrar/
Herr Peder Brahe/ Grefwe til Wijsingsborgh/ Frijherre til Rijdboholm och Lindhomen/ S. R. Dråtzet/ Præsident uthi theen Konungslighe Hoffrätten i Stockholm/ och Laghman uthi Wessmanneland/ Bergzlagen och Dalarne.
Herr Jacob De la gardie, Grefwe til Läcköö/ Frijherre til Eekholmen/ Herre til Kolka/ Kyda/ Hapsal/ Dagdö och Runsa/ Riddare S. R. Marsk och General Feltherre/ Præsident uthi then Konungslighe Krijgssrätt/ samt Laghman öfwer Upland.
Herr Carl Carlson Gyldenhielm/ Frijherre til Bergqwara/ Herre til Sundbyholm och Casebij/ S. R. Ammiral, samt Laghman öwer Tijheredz Laghsagu i Småland.
Herr Axel Oxenstierna/ Frijherre til Kimitho/ Herre til Fijholm och Tydön/ Riddare/ S. R. Kantzler/ fullmächtigh Legat i Tydskland och hoos Armeerne, så ock thet Ewangeliske Bundz General Director.
Herr Gabriel Oxenstierna/ Frijherre til Mörby och Lindholmen/ S. R. Skattmästare/ sampt laghman öfwer Wärmeland/ etc.
Sine mächtige Patroner, Gudz Ynnest samt andeligh och timeligh Wäldfärdh/ innerligh önskat.
Högh-Wälborne Herrar/ gunstige Patroner.
Utaff Skapelsens Historia hafwer man til at see/ huru then Alzmächtighe och godhe Gudhen/ när han genom sitt ord hade skapat Himmel/ Jord/ Hafwet och alt thet som under Himmelen/ på Jorden och uthi Hafwet finnes/ och thet alt uthi sin fullkomligheet: Skapade han omsijdher Menniskian efter sitt eghet Beläte/ begåfwade henne medh allahanda Siälennes och Kropzens fullkomlige Håfwor/ på thet at hon thet herlige Paatzet/ i hwilket hon war insatt/ samt alla Gudz skapade Wärk/ som ther inne wore/ thesbättre skulle kunna förestå/ och öfwer them sitt Herrewälde rättligare öfwa/ Skaparen til Loff/ Prijs och Ähra/ sigh sielfwom til glädhie och fromma. Hwilken Lust och wälde henne och til ewigh tijdh war lofwat til at besittia/ ther hon icke genom then listighe Ormsens ingifwelse hade låtet sigh bedragha/ sins Skapares stränge förbudh skammelighen til at öfwerträda/ i thet hon åth Frucht aff thet förbudne Trää/ förorsakandes så genom GUdz rättfärdighe Doom/ i stadh för then högsta lust allahanda jämmer och plåghor/ för Siälenes fullkomligheet och altingz wetenskap (ther med hon Gudz Beläte repræsenterade) Förnufftzens blindheet/ bådhe uth i Andeligha och Lekamlighe saker. Och äre thes glinstrande strålar så tiokt förmörkade bleffna/ at man niugt ett tekn aff thet Gudhomlighe liwset ther i meer skönia kan.
För Kropsens starkheet och wälstånd/ är hon allahandha swagheter och siukdomar underkastat/ så at Menniskian/ för theras myckenheet skul/ fast wärre tilstånd hafwer än som andre Creatur: I then stadhen hennes Kropp förr war full aff härlige Håfwor/ nu är han blifwen en Brunn til alla oreenligheter/ medh hwilka Menniskian ifrå sin Barndom/ in til sin sidsta stund släpas måste/ til thes Dödhen gör ther på en enda. Och i thet/ at hon förr hade Gudz och alla Creaturs rätta kändzlo/ så är nu fåwitskones mörker inkommit/ och oordentlige begärelser/ hwilka the små Förnufftsens Gnijstror/ som än qwarleffde wore/ stadigt förqwäfia och undherkufwa: Alla hennes/ bådhe inwärtes och uthwärtes Sinnen/ hwilke aff så åtskillighe Gudz skapade wärk/ sin recreation och wällust hade/ äre nu äländigt fördärfwade. Ja/ thetta Gudz wredhes Straff/ är icke allenast på Menniskian/ uthan och för hennes skul/ på Elementerne och andra Creatur på Himmelen och Jorden hårdelighen träffat/ så at i then stadhen the förr/ intet annat än alt gott kunde Menniskian tilfogha/ sättia the sigh nu up emoot henne/ och offta myckit ondt/ ja sielfwe dödhen tilskynda kunna.
Lufften som för intet annat gaff än then liufligste och söteste rök/ aff åthskillighe slags Blomstrande Trään och Örter/ hon blifwer nu icke allenast genom mångha förrutna och illa stinkande saker förgifftat/ (hwaraff otalighe månghe siukdomar föllia) uthan ock genom then bittra Winteren förandrat/ hwilken genom sin skarpa Köld oss hårdt qwällier/ såsom och twingar Örter och Trään/ at the måste förtorkas och sin fägringh fälla/ hwilket oss är en klar Spegel och påminnelse til Dödhen.
Eelden och Watnet/ huru offta skamfära the en både til Lijff och Godz? Jorden/ som förr allahanda slags hälsosamma Frucht och Örter frambar/ gifwer nu ifrån sigh många slagh som dödelighit Förgifft medh sigh hafwa. Ther Menniskian och aff Jorden någhot tiänligit til sins Kropz uppehåld hafwa wil/ måste hon med stoor mödha och i sin anletes Swett Jorden Plöya/ gräfwa och gödha/ och thet offta fåfängt/ när Gudh sin Wälsignelse borttagher. Thet hon omsidher genom sitt stora arbeet bekommer/ är thet tå medh så myckla orenligheter beblandat/ at man ey lätteligen kan skönia/ hwilken deelen större är/ then som kommer til Menniskians nytta/ eller then som henne skadha kan. Finna wij och någhre slags Spijser som wäl smakande äre/ jw meera wij bruka them til wällust/ jw större skadha tilfogha the oss.
Utaff sådana och flera andra wedherwärtigheter/ är mången förorsakat blifwen til at döma: För Menniskian aldrabäst wara/ antingen aldrigh blifwa född/ eller och snart blifwa Dödh: Såsom Silenus giordt hafwer/ när han aff Mida tilfråghat bleff. För then skul hade och the Tharcier i brwk/ at när som någhot Barn hijt til werlden födt war/ satte the sigh rundt om thet/ medh suckande och gråtande förtälliandes the farligheter och stoora älände som öfwer thes Hufwudh hängde. Men när någhon bleff dödh/ begrofwo the honom medh frögd/ menandes honom från alla wedhermödhor wara befrijat.
Och oansedt at i thenne werldzens sidsta tijd/ (tå man fast intet annat hörer/ än aff jämmer och plåghor/) många finnas som för otåligheet skull sigh önska dödhen; finner man doch när skarpa alfwaret kommer/ at the heller uthwällia Lijfwet än som Dödhen. Hwilket Esopus och wäl repræsenterar i en aff sina Fabler om en gammal Mann/ hwilken när han en långh wägh en Knippa Wedh på sijna Skuldror draghit hade/ ladhe han aff mattheet then nedher/ och önskade sigh dödhen/ hwilken och strax kom/ frågandes/ hwarföre han war ropad/ swarade Mannen/ allenast til at hielpa mig up thenna Wedhknippa. Så snart war hans lust til at döö/ honom förgången. Och effter som Lijfwet är en synnerligh Gudz skänck och gåfwa (Såsom GUdh och thes förlängiande/ räknar för en särdeles lön/ åt then som sina Föräldrar Hedher och lydna bewijsa:) Bör ingen hwarken önska sig döden/ eller och sigh sielff sitt Lijff affhändiga/ (som thes wärre nu många göra/) antingen genom sina egna händer/ eller och oordentlighit lefwerne; uthan fast heller alla loflighe medhel anwända til at then ädle gåfwan Sundheten uppehålla/ och medh all möyeligh flijt undfly alt thet som then liufflige Siälens och Kropzens gemeenskap kan förstöra och til intet göra/ at hwar och en måtte i Sinnetz roligheet och Kropsens wälstånd kunna sin tijdh fullbringa/ in til thet mål som Gud enom förestält hafwer: På thet man måtte slippa then fruchtan/ som hwar och en måste wara förtänkt at göra Gudhi räkenskap för the gåfwor han honom gifwit hafwer/ så wäl för sitt Lijff/ som för the saker han hafwer gifwit thet at uppehålla medh.
Thetta är icke allenast Menniskio rådh/ uthan och Gudz stränge och alwarlige befalning: Ty the missbrwuk och excesser som skee med the håfwor och medel som GUdh hafwer gifwit at uppehålla Lijffzsundheet medh/ äre intet annat än stora och högt förbudna synder/ hwilka Gudh i sitt H. Ord/ icke allenast för sins nampns ähra skull så högheligen hafwer förbudit/ utan och för ens eghit bästa/ i thet at han hafwer förruth sedt at hans helga nampn skulle ther igenom blifwa wahnährat/ ens nästa förargat/ och ens eghen Kropp kastat i åthskillighe swåra siukdomar/ (hwilka äre then tijmelighe dödzens Sänningebudh/ then syndenes rätto löhn är:) Och thet som fast meer är til befruchtandes/ at mångha Siälar ther igenom komma på thet ewigha fördärfwet. Man wil här icke nu framdraga the swåra straff medh hwilka Gudh i sitt H. ord på Siälens wägnar en hootar/ uthan (effter thenne Tractat meera går uth på/ huru en på Kropzens wägna skal må wäl/) wil man aff then helga Skrifft framdragha/ hwad för krankheter sådana excesser störta/ en uthi i timeligh måtta. The öfwerflödigheter som skee i Maat och Drick/ williom wij beskådha (effter som the äre/ the som gemeenligast hända) hwad then helgha Skrifft om them dömer. Syrach i 38. Capitlet sägher: Myckit ätande gör en krankan/ många hafwa ätit sigh ihjäl/ men then som måtteligh är/ han lefwer thes längre. På samma sätt/ kommer och aff Dryckenskap åtskillighe krankheter/ och en otijdigh dödh/ som aff Ordspråkzboken 23. Cap. är til see: Hwar är wee/ hwar är klagan/ Såår uthan orsak/ röde ögon? nemligh/ när man dricker thet uth/ som öfwerflödigt inskänckt är. Och Syrach i thet 27. Cap. Wijn drucket til nödtorfften frögdar Kropp och Siäl/ men om man dricker ther förmyckit aff/ så hafwer thet alt ondt medh sig.
Naturlighe skäl skola på sina wissa Orter framdraghas/ huruledes/ och i hwad krankheter thesse saker kunna kasta en uthi/ såsom och Sinsens bewegelser eller affecter, som är Kötzligh och oloffligh begärelse/ Girigheet/ Ähregirigheet/ Haat/ Wredhe/ etc. Hwilka/ när the ey medh Förnufftzens Betzel modereras, äre the in för Gudh wedherstyggelighe och högförbudne Synder/ och Kroppen swåra siukdomar/ ja offta en hastigh och otijdigh död tilfoga kunna.
Och thetta är thet Syrach sägher i sitt 38. Capitel/ then som för sin Skapare syndar/ måste falla Läkiarenom i händer/ ty siukdomar föllia nödhsakeligen ther på/ lijka som andra effecter sina rätta orsaker.
Doch hafwer GUdh/ på thet han skulle prijsat blifwa uthi sin Underwärck (som han sammastädes förmäler) gifwit Menniskian en Konst/ (then wij kalla Läkiare konst) hwilken oss underwijsar/ huru wij genom the 6. oundwijkelighe tingers (såsom är Lufften/ Maat och Drick/ Arbet och Roo/ Sompn och Wakan/ etc.) rätta brwk skola kunna underhålla wåra Kroppar i gott wälstånd/ at the ey lättligen falla i Krankheter: Såsom och ther man genom förbemälte sakers missbrwk kommer i åthskillighe siukdomar/ hwad medhel man tå skal angripa/ til at hielpa Kroppen ther ifrån til rätta igen/ och sina plåghor medh försachta och lindra.
Hwaraff seer man at thenne aff Gudh instichtade Konsten hafwer twenne deelar: Then ena är huru man skal fly the saker som Sundheten kunna omstörta: Then andra är/ huru man så myckit som möyeligit är/ skal fördrifwa siukdomarne/ och hielpa them til rätta som i krankheter fallne äre.
Medh hwad medel åtskillighe siukdomar Cureras skola/ finner man aff fast mångha beskrifwit/ doch til fögha fordeel för the kranka/ eller för them som ther om läsa: Ty til at boota en siukdom står intet ther uthi/ til at weta många recepter (hwilka the i hopetals uthan åtskillna upsättia) uthan til at rätt känna ens siukdoms Natur och rätta Säthe/ åtskillia hans orsaker/ och ther effter medh en godh Method, i rättan tijdh sina remedier applicera, Hwilken wärck ey står allom til at fullföllia/ the som sin mäste ålder hafwa på sådant Studium slitit/ hafwa än tå nogh ther medh at skaffa. Then och medh sådan maneer Medicin icke brwkar/ tilfoghar en ofta fast större skadha än som nytta/ och kan göra ett gott medhel til Förgifft. Om thenna andra Deel weet iagh inghen/ som på wårt Språk någhot synnerlighit hafwer låtit utgå/ meer än S. Doctor Bengt Olai. Doch är thet gemeena bästa ey stort ther uthi ansedt/ i thet at så mångha slaghs Composita och främmande saker som gemeent Folck ey kunna förstå/ upteknade äre: Ther doch enfaldige/ få och proberade remedier, the och här tilfinnandes äre/ them bättre tiente. I hwilket fall iagh förmodar framledes om Gudh unnar migh Lijfwet at tiäna mitt käre Fädhernesland/ så framt iagh förnimmer thenna förste Deel teckelighen uptaghen blifwa.
Men om then förre Deelen/ nämligen huru man sin Kropp widh Sundheet förwara skal (hwilken konst hwar och en som ther på wil acht gifwa/ förstå och föllia kan/) är icke någhot aff någon ännu på wårt Tungomåål i liwset kommet: Oansedt at thenne deelen är then äldste/ nyttigste och säkerste/ utaff hwilken/ Läkiare-Konsten sitt första ursprung taghit hafwer.
The gambla sägher Hippocrates, hafwa ey någhot synnerlighit här om skrifwit; hwilket och icke står til at förundra/ ty the wore fast starkare aff Naturen/ leffde i Maat och Drick sampt andra saker måtteligen/ hwarföre giordes hon och icke heller stort behoff. Men sedhan som Menniskian begynte medh sådant måtteligit lefwerne affstå/ tusende maneer uptänkiandes om Spijsen på thet läckerste at tillredha/ sigh meer til Wällust än sin Hunger til at stilla/ begynte mångha plåghor i stadh för läckerheet hennes Kriopp at qwällia: så hawfer förfarenheten på sidstan thenne Konsten fortbracht/ i thet the affstodhe thet som the funno sina kroppar tilfoga skada/ och brukade thet som them errätta och widh Siundheten uppehålla kunde.
Om thenne Läkiare konstens deel/ är Democritus til att förstå i ett Bref som han skrifwer till Hippocratem, ther han sägher: Thet wore billigt att alla Menniskior förstodho Läkiarekånsten. Hwarföre hade och Keysar Tiberius i brwk/ til at bespotta them som effter sina 30. åhr hade andras rådh behooff til at göra åtskillna i thet som theras Kroppar nyttigt eller skadelighit wara kunde.
Socrates och förmante alltijdh sina Wänner/ at the om sin Hälsa grann acthan skulle hafwa/ en deels skulle the sigh hoos förfarne Männ om sådant förfrågha och lära/ sompt skulle the sielfwa märckia/ hwad Spijs/ Drick och Arbeet/ etc. them wäl bekomme. Och sade: Then som här uthi om sigh så Curiös är/ han skal näpligh någhon Medicum finna som bättre kan döma hwad hans Hälsa skadha eller ganga må/ än som han sielfwer.
Keysar Antonius Philosophus hafwer thenna Konst så insupit/ at han icke allenast ingens annors rådh behöffde til at underhålla sin Sundheet; uthan och at han i sådant fall androm tijdigt rådh medhdeela kunde. Mithridates Konungen i Ponto, hafwer och sielff warit en Medicus, hwarföre then Thiriach som han componerat hafwer/ blifwer honom ännu i Dagh til åminnelse kallat Mithridat. Så war och Gentius Konungen uthi Illyrico, aff hwilken Gentian hafwer sitt nampn. Almansor Konungen i Arabien, hafwer och warit en träffeligh Medicus sampt många andra. Och the Konungar/ Förstar och Herrar/ som thenna Konsten sielfwe ey hafwa hindt lära/ så hafwa the doch hållit them i godh respect som ther uthi hafwa warit wäl förfarne. Artaxerxes Konungen i Persien befalte en sin Öfwerste at skrifwa Hippocrati til/ at han wille skatta honom/ för hans treffeligha Konst och Förfarenheet skull/ lijka medh the andra mächtige Herrar i Landet. Så hafwa och the gambla Hedninghar hållit therföre/ at ther som Läkariekonsten intet gäller/ ther gäller hwarken Dygd eller andra Konster/ uthan räkna ther för Barbarij wara.
Hwarföre/ och på thet at thenne ädle konsten/ som jämpte andra loflighe wetenskaper/ hwilka nu igenom Gudz mildrijka wälsignelse och godhe Regenters höghe åhåga i wårt käre Fädernesland meer och meer begynna at Florera/ och Barbariet/ thet wåre Förfädher hafwa swäfwat uthi/ fördrifwa/ längre ey må liggia fördåld; hafwer iagh effter then Gåfwa som migh gifwen är/ i störste enfaldigheet thenne Book på wårt Swänske Tungomål författat/ at hwar och en som Läsa kan/ skal här aff kunna lära och begrijpa/ hwad som sin Lijffzsundhet nytta eller skadha kan/ och så ther igenom blifwa beqwämare/ Gudh/ sin högha Öfwerheet och käre Fädernesland at kunna tiena och wara til nöyes. Och ändoch månge äre som thenne konsten weta uthi sitt rätta æstim och wärde hålla/ och man förmodar/ skola thetta mitt enfaldighe arbete sigh låta behaga: Så är doch ther iämpte til befruchtandes/ at flera skola finnas som ingen försyn dragha/ icke allenast sielfwe Konsten til at wanwörda/ uthan fast meera thetta mitt Wärk och wälmente upsåt at tadla och illa uthtydha.
Hwarföre hafwer iagh för gott funnit/ thetta Wärket under E. K. Mtz. sampt edert/ Högh-Wälborne och Rijksens regerande Herrar Höghlofligste loflige nampn och Patrocinio at Publicera och aff Trycket uthgå låta: Uthi största underdånigheet supplicerandes at E. K. Mt. och E. Excell. (under hwilkas skydd och förswar/ GUdz helgha Ord/ alla frija Konster och theras Sectatores uppehållas och handhafwas) tächtes thetta mitt ringa Arbete/ hwar med/ näst Gudz ähra/ E. K Mtz. E. Excell. och mitt Fädherneslandz tiänst är ansedd/ medh ynnest och nådhe uptagha/ och min ringa Pärson i sin högha gunst recommenderat hafwa: at mitt wälmenta Arbete ther igenom för Försmädarens onda Tunga thes bättre måtte befrijadt/ och iagh upwächt warda/ min skyldigheet emoot E. K. Mt. sampt E. Excell. och mitt käre Fädhernesland än ytterligare medh slijke eller andre nyttighe Materiers författande och publicerande, contestera och påskijna låta.
Tu Höghste och Troofaste Gudh/ för tin outhsäyelighe Barmhertigheetz skull/ afwändt nådhelighen all Skadha och Fahrligheet ifrån H. K. Mt. och theras Excell. som Regementet förestå skola: Tin mildrijke Nådhe uppehålle H. K. Mt. så och Theras Excell. styrkie theras Lijffzsundheet och Förståndz Kraffter/ at the then swåra Regementz-Bördan/ uthi thenne beswärlighe Tijdhen så kunde uthföra/ at titt helgha Nampn ther igenom måtte winna sin tilbörlighe Ähro/ tin Christeligha Församblingh förkoffradh/ sampt Fädherneslandzens nytta och Defension meer och meer befrämiat warda.
Stockholm then 28. Martij, 1642.
E. K. Mtz.
och
E. Excellent.rs,
underdåninghste och troplichtigste Tiänare
ANDREAS Sparman.