Sveas vår
| ← Ett ord i stormen |
|
Sång för riksens ständer → |
När skörden i sin grönska står
Och kröner odlarns dal,
Då flyger tanken till den vår,
Som ler i kungasal.
Der huslig dygd och furstlig glans
Förenta trifvas väl,
Och hvarje blad i hoppets krans
Binds af en engels själ.
”O himmel! Gjut din friska dagg
På purprad blomsterskrift,
Och värna den för svekets tagg
Och smickrets lena gift!
Då vänta vi god skörd igen.” —
Så nordbon ber sin bön,
Och frågar stolt sin granne se’n:
”Är Sveas vår ej skön?”