Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 18

←  Flottan i Landskrona

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Flottan i Karlskrona  →

18.

FLOTTAN I KALMAR.

Åren 1676—1680.

Kalmar gamla skeppsgård,^[1] som på 1500-talet var skeppsflottans vigtigaste hamn, näst Stockholm, och senast år 1611 spelat en så vigtig roll i kriget med Danmark, var nästan alldeles oberörd af krigen på 1640- och 1650-talen. Anledningen var den, att dessa krig flyttades in på Danmarks eget område. Men detta mägtade ej flottan under 1676—1679 årens krig. Den öfvermäktiga dansk-holländska flottan flyttade då kriget till Östersjön; Kalmar med Kalmarsund återtog sin gamla roll att vara en utpost för Stockholms skärgård och en lämplig plats för svenska flottan att vara till hands för den långa östersjökustens försvar. Det var ej heller antagligt, att en fiendtlig flotta skulle våga sig in i Stockholms skärgårds irrgångar, så länge det fans en stridbar svensk flotta utanför.

År 1676. Efter den olyckliga striden vid Öland d. 1 juni detta år hade skeppen Wrangel (1), Draken (1) och Postiljon (3), brännaren S:t Jakob och en bojort gått in i Kalmarsund.^[2] Amirallöjtnant Gustaf Horn erhöll befäl öfver dem och skulle föra dem längre in under Kalmar slott.^[3] Der lågo de likväl, rapporterade Horn d. 24 aug., “illa och farligt för elaka och steniga grund rundt omkring“.^[4] Horn befaldes då, att gå med alla fartygen till Dalarö,^[5] dit han äfven lyckligt anlände d. 16 september.^[4]

År 1677. Under vintern lågo blott tre bojorter i Kalmar.^[6] Men sedan hufvudflottan blifvit i slaget mellan Stevn och Falsterbo d. 1 juli 1677 skingrad och till en del förstörd, så räddade sig två stora och åtta medelstora skepp, två kofferdiskepp, två brännare och två bojorter in i Kalmarsund under amiral Hans Wachtmeisters befäl.^[7] För denna flottas proviantering anstäldes en särskild proviantmästare, Gideon Hjelman, som sedan stannade i Kalmar i samma egenskap ända till år 1680.^[8] På hösten beordrades de flesta skeppen till Dalarö och inkommo dit d. 15 november.^[8] Blott skeppen Andromeda (2), Nordstjernan (2) och Spes (2) lemnades qvar. De tvänne förstnämnda öfvervintrade i Kalmar under amirallöjtnant Werner von Rosenfelts befäl,^[9] hvaremot Spes (2) låg öfver vintern i Karlshamn.

Den från Karlshamn undan fienden år 1676 flyktande skeppsbyggmästaren Gunnar Olofsson Root hade begifvit sig till Kalmar. Der fick han nu tjenstgöra åren 1677—1680. Bröderna Baumgardt hade i Kalmar ett skepp under byggnad, hvilket i januari 1677 inköptes af kronan och erhöll namnet Kalmar (2). Detta fick Root i uppdrag att fullborda, så att det kunde brukas till örlogs; kapten Nils Eriksson Wrång skulle upptackla skeppet.^[10] Den 10 april 1677 rapporterades skeppet fullt färdigt.^[11]

År 1678. Under de båda föregående åren hade Kalmar varit en blott tillfällig station för en del af flottan, men år 1678 blef Kalmar flottans hufvudstation. Ty den flotta, som under amiral Hans Wachtmeister gick d. 9 juni nämnde år från Elfsnabben ned till Kalmarsund, kom ej någonsin tillbaka till landets hufvudstad. Och härmed upphörde denna att vara förläggningsplats för hufvudflottan.

Amiral Wachtmeisters flotta i Kalmarsund utgjordes af nio stora, tolf medelstora och tre små örlogsskepp, fem kofferdiskepp, tretton bojorter och fem brännare.^[12] Närmast Wachtmeister i befälet voro amiral Erik Sjöblad och amirallöjtnant Werner von Rosenfelt. Då det led mot hösten, erhöll Wachtmeister befallning af konungen att öfverlägga med de andra amiralerna, huruvida ej flottan kunde ligga öfver vintern i Kalmarsund, hvarigenom hon kunde börja “agera“ nästa vår flera månader tidigare, än om hon skulle ligga i Stockholm och vänta på att isen gick upp i skärgården.^[13] Redan förut hade amirallöjtnant Rosenfelt lodat inloppet till Kalmar och funnit att skepp, som voro mera djupgående än aderton fot, ej kunde komma in i hamnen.^[14] Den 1 nov. 1678 resolverade konungen, att hela flottan skulle läggas i Kalmarsund öfver vintern å något för isgången skyddadt ställe.^[15] Härtill utsåg Wachtmeister Björkenäs gamla hamn,^[16] en half mil norr om Kalmar.^[17]

År 1678 byggdes skeppen Kastor (3) och Pollux (3). De kallades vanligen för “jaktskepp“, men äfven för “snauer“.^[18] Kölarne sträcktes d. 1 maj och redan i september voro de färdiga, “skarpt bygda och makalösa seglare“.^[19] Omedelbart derefter sattes åter ett jaktskepp på stapel, hvilket blef färdigt 1679 och kallades Fama (3).

För skeppsflottans reparation befalde konungen i nov. 1678 att femtio à sextio timmermän skulle skickas från Stockholm till Kalmar.^[20]

År 1679. Amiral Wachtmeister hade med Sjöblad och Rosenfelt äfven detta år befälet öfver flottan i Kalmarsund. Närmast efter dem var kommendör Pål Rumpf, som blef major d. 10 juni 1679. Vintervakten utgjordes af 800 man.^[21] Hit kommenderades ock i början af året åtskilliga embets- och tjenstemän från Stockholm, såsom tygmästaren amirallöjtnant Anders Gyllenspak, öfverkommissarien Erik Ehrensköld, kommissarien Johan von Streitbach för flottans utredning och proviantering, artilleribokhållaren, tackelbokhållaren, amiralitetsfiskalen Sven Löfman och en gevaldiger.^[22]

Den 17 juli 1679 sträcktes kölen till ett skepp om 60 à 70 stycken. Det löpte af stapeln d. 19 aug. 1680 och blef färdigt året derpå. Detta stora skepp erhöll namnet Ulrika Eleonora efter den unga drottningen.^[23] Ekvirke härtill fick huggas på Öland.^[24] På våren 1679 byggdes i Kalmar dessutom två trettiosex fot långa “eschalouper“.^[25] Johan Jehlberg antogs till “inspektor öfver byggningen i Calmar“ med en årlig lön af 200 daler.^[26]

Med år 1679 upphörde Kalmar att vara flottans hufvudstation. Vid årets slut skickades större delen af flottan till Blekingekusten, der de flesta skeppen förlades vid den ännu obebyggda Trossö.

År 1680. I Kalmar blefvo sålunda qvar blott skeppen Wismar (2) och Abraham (2) samt fyra bojorter under befäl af major Pål Rumpf.^[27] Han hade under sig två kaptener, en artillerilöjtnant, två underlöjtnanter, tre skeppare, en medelstyrman, en konstapel, tre arklimästare och en bardberare.^[28]

Skeppsbyggnaden i Kalmar hade hittills utförts på privat varf, men nu skulle flottan inrätta ett eget sådant. Detta anlades år 1680 på Stora och Lilla Knorrholmen eller de nu s. k. Varfsholmarne strax norr om staden.^[29] En bro skulle anläggas från staden till Lilla Knorrholmen.^[30] Denna blef färdig i januari 1681 och kallades “skeppsbryggan“, hvarefter en bro, kallad “amiralitetsbryggan“, lades mellan de båda holmarne.^[29] Hit fördes skeppsbyggnadsmaterialier och förnödenheter från Medelpads nedlagda varf.^[31] De för skeppsbyggeriet anstälda tvåhundra timmermännen och trehundra båtsmännen skulle beredas fri inqvartering i staden, hvarom guvernören i Kalmar general Hans Georg Mörner skulle draga försorg.^[32] Major Pål Rumpf och byggmästar Gunnar Root skulle hvarje morgon, middag och afton låta uppropa arbetsfolket och icke tillåta någon att vara borta.^[33]

I augusti 1680 befalde konungen att två skepp skulle sättas på stapel på nya varfvet i Kalmar.^[32]

1. A. Z.: flottans hist. sid. 272.
2. A. K. reg. 14⁄6 1676.
3. A. K. reg. 27⁄7 och 31⁄7 1676.
4. A. K. ank. handl. 1676.
5. A. K. reg. 30⁄8 1676.
6. A. K. prot. 21⁄3 1677.
7. R. A. Sjöexpeditioner: Wachtmeisters rapport 22⁄9 1677.
8. A. K. reg.
9. A. K. reg. 1⁄12 1677.
10. A. K. reg. 2⁄1 och 8⁄2 1677.
11. A. K. ank. handl. Wrångs bref.
12. R. A. Sjöexped:r.
13. R. R. 22⁄8 1678.
14. A. K. ank. handl. Rosenfelts bref 6⁄5 1678.
15. R. R.
16. A. Z.: flottans hist. sid. 290.
17. A. K. ank. handl. Wachtmeisters bref 5⁄11 1678.
18. A. K. reg. 15⁄6 och 6⁄7 1678.
19. A. K. ank. handl. Wachtmeisters bref 16⁄9 1678.
20. R. R. 22⁄11 1678.
21. A. K. prot. 18⁄1 1679.
22. R. R. 11⁄1 1679 samt A. K. reg. 17⁄3 och 27⁄3 s. år.
23. A. K. ank. handl. Wachtmeisters bref.
24. R. R. 28⁄12 1678.
25. A. K. ank. handl.
26. A. K. prot. 29⁄1 1679.
27. A. K. ank. handl. Rumpfs bref 30⁄1 1680.
28. A. K. prot. 3⁄11 1680.
29. G. V. Sylvander: Kalmar slotts och stads historia, del IX.
30. A. K. reg. Wachtmeisters reg. 10⁄11 och 1⁄12 1680.
31. A. K. reg. 5⁄7 1680.
32. R. R. 5⁄8 1680.
33. A. K. prot. 8⁄10 1680.