Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 19

←  Flottan i Kalmar

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Vesterviks varf  →

19.

FLOTTAN I KARLSKRONA.

Åren 1679—1680.

Landets och flottans svåra motgångar under kriget med Danmark 1675—1679 hade ådagalagt nödvändigheten för den svenska hufvudflottan att vara i sjön lika bittida om vårarne som fiendens, så vida icke de af Sverige så dyrt förvärfvade skånska och tyska kusterna skulle under flera månader lemnas till pris åt fienden. Det blef således nödvändigt för Sverige att kunna när som helst försvara sitt öfvervälde i Östersjön. Men detta kunde icke göras med en flotta, som låg under minst tredjedelen af året instängd af Stockholms skärgårds isar. Dessutom var utseglingen genom denna långa skärgård svår och hinderlig.

Så uppstod tanken att flytta flottans hufvudstation längre ned åt söder, der vinterns isar ej hindrade utseglingen och hvarifrån flottan kunde vid behof genast skynda till försvar af landets vigtiga intressen vid Östersjöns södra kuster. Kalmar och Karlshamn kommo först i fråga. Men den förra saknade en god hamn och den senare befans vara svår att försvara. Då kom den af konungen högtbetrodde Johan Gyllenstjerna, riksråd och generalguvernör i Skåne, Halland och Blekinge, att på en resa i januari 1679 besöka Trossö i Blekinge skärgård. Han fann här alla förutsättningar för en ypperlig örlogshamn.^[1]

Hvad var det Gyllenstjerna såg? Han kom antagligen landvägen. Då han lemnade fasta landet färdades han öfver ett smalt sund (Hvita Krog) till den stora och bergiga Vämmön. Sedan han farit öfver denna, omkring 1⁄4 mil långa, ö och åter öfver ett litet sund, befann han sig på den lilla Pantarholmen. Derifrån såg han framför sig ett bredt sund till den af berg uppfylda Trossö. Men då han rott öfver sundet, kommit in på denna ö och upp på hennes högsta berg, framstälde sig för honom en den ståtligaste hamnbassin, omkring en mil lång i öster och vester samt 1⁄4 mil bred i norr och söder, skyddad i söder mot hafvet af holmarne Aspö, Tjurkö och Sturkö med deremellan varande trånga och således lätt befästade inlopp.

År 1679. Den 16 aug. 1679 skref konungen till amiral Hans Wachtmeister, att han skulle undersöka, huruvida flottan kunde läggas bättre och säkrare under Blekingekusten, än i Kalmarsund.^[2] Härpå svarade Wachtmeister d. 29 augusti och föreslog, att de skepp, som voro för dåligt utrustade att längre ligga utan hasard på Kalmar redd, skulle genast sändas till Karlshamn, och för de öfriga utses någon säker plats i Blekinge skärgård. Detta gillade konungen och tillade, att Wachtmeister skulle bygga på den nya platsen nödiga tarfvehus och “fullborda desseinen för vinterlägret“.^[3]

Emellertid hade Wachtmeister redan beordrat amirallöjtnant Werner von Rosenfelt att företaga en undersökning af blekingekusten, hvarvid är troligt att Trossö stora hamn särskildt framhållits. Den 14 september var Rosenfelt på skeppet Fama (3) under segel i Aspösund (mellan Aspö och Tjurkö) och rapporterade sig hafva lyckats upploda och finna inloppet till detta sund mellan Ellebåden och Sundsbåden.^[4] Dessa små öar ligga i gattet strax söder om Aspösund. Två dagar derefter låg Rosenfelt med sitt amiralskepp Venus (1) utanför Lyckeby^[5] och säger sig hafva kommit lyckligt dit med alla skeppen. “Så snart det klarnar“, ämnade han skicka ut Fama (3) med tio styrmän, som voro bekanta med farvattnet, “för att lära känna ortens situation“.^[6] Dagen derpå d. 17 september låg Rosenfelt med skeppet Venus (1) i “Wämmö hamn“ och skref till Wachtmeister, att han fortfarande pliktar och lodar samt bifogar en ritning och beskrifning af hamnen. Derjemte ber han att få till hamnen flytta och uppsätta ett stort provianthus, som förut stått i Kristianopel, men blifvit nedtaget och låg nu en half mil från Wämmö. Huset skulle användas till förvarande af segel och annan redskap.^[7] Den åberopade ritningen med beskrifning är ej bevarad, men antagligen låg denna Karlskrona första örlogshamn mellan Pantarholmen och Wämmö sydligaste udde, der den s. k. Tyska Bryggargården ligger. Slutligen rapporterade Rosenfelt d. 24 sept. att “skogen hugges ned vid hamnen och bergen brännas bort, skeppen Spes (2), Månen (2) och Andromeda (2) ligga förtöjda i hamnen, fast och säkert i muddern, den föreslagna skansen bör anläggas å den holme (Kungsholmen), som vid inloppet af Aspösund hänger vid Tjurkön“ samt att han höll på att lägga grund till ett corps de garde “på en udde af den stora ön, der man kan ha utsigt genom hamnen tvärt och ändlångs“.^[7]

På grund af dessa rapporter, hvilka meddelades konungen, resolverade han den 27 september, att alla skeppen skulle läggas under vintern på den af Rosenfelt utsedda beqvämliga platsen, utom Viktoria (1) och Solen (1), hvilka skulle gå till Stockholm att repareras. Nästa vår skulle dessa skepp gå till flottans nya hamn med skeppsinventarier och annat, som kunde behöfvas, emedan “flottan kommer der stadigt att ligga.“^[8] Samma dag expedierades också bref till landshöfdingarne i Kronobergs och Kalmar län att anskaffa och skicka timmer och bräder till flottans nya hamn å blekingekusten för uppförande af nödiga tarfvehus.^[8]

Den 15 oktober hade amiral Wachtmeister kommit till platsen och stannade der ända till d. 7 november. Han bodde i Lyckeby.^[9] Den 6 november kom äfven konungen dit. Det uppgifves att denne då afslutat köp med egaren till Trossö, bonden Vittus Andersson. Något skriftligt köpeaftal har ej kunnat uppvisas. Det har äfven blifvit sagdt, att Vittus Andersson nekat att sälja sin ö och derför tagits i fängsligt förvar. Detta torde icke varit händelsen, ty Vittus Andersson var såsom vittne närvarande vid en ransakning inför sjörätten i Karlskrona d. 5 jan. 1680.^[10] Man torde komma sanningen närmast genom att antaga, det egaren genast afstått sin eganderätt till kronan mot någon tillfällig godtgörelse.

Första gången namnet “Carls Crona“ förekommer i denna tids handlingar, är i ett bref d. 21 november 1679 från amiral Erik Sjöblad.^[11] Officiell blef benämningen genom konungens d. 5 dec. nämnda år utfärdade bref, hvilka utgöra så att säga Karlskrona stiftelseurkund. Dessa bref, sex till antalet, innehålla:
 att örlogsflottan skall härefter blifva liggande i “Carls-Crona“;
 att ett större skeppsvarf skall inrättas derstädes;
 att allmogen i Blekinge skall under stundande vinter hugga ekar för skeppsbyggeriet i Karlskrona;
 att samma allmoge skall äfven fälla och nedföra till sjön virke till femtio tarfvehus, hvilka behöfvas i Karlskrona till bostäder åt betjente samt till magasin och förrådshus;
 att öfversten och generalqvartermästaren Erik Dahlberg skall draga försorg att arbetet med skansarne i Aspösund och Karlskrona så snart som möjligt påbörjas och blifva färdiga; samt
 att de på Vaxholms och Dalarö skansar befintliga tolf 36-pundiga stycken och tolf halfva kartover skola nästa vår skickas till Karlskrona för skansarne derstädes.^[12]

Dagen derpå d. 6 december utfärdades instruktion för amiral Hans Wachtmeister, hvarigenom han erhöll “absolut direction“ öfver skeppsbyggeriet i Karlskrona.^[13]

Då amiral Wachtmeister reste d. 7 november i sällskap med konungen från de nya anläggningarne å Wämmö, erhöll amiral Erik Sjöblad öfverbefälet. Han hade 500 man till vintervakt. Dessa inqvarterades hos bönderna, hvilka skulle gifva dem husmanskost mot ersättning.^[14]

Vid slutet af året reste Sjöblad från Karlskrona och öfverlemnade befälet till major Cornelius Didriksson Thijssen Ankarstjerna.^[15]

År 1680.Ankarstjerna befordrades till schoutbynacht i februari 1680 och förde befälet i Karlskrona under hela året. Han kan anses såsom den första stationsbefälhafvaren. Hans närmaste i befälet under vintern voro kommendörerna Anders Jakobsson och Pål von Qvickelberg.^[16]

Den 15 juni skref Ankarstjerna till amiralitetskollegium och anmälde att två kommendörer, två kaptener, två öfverlöjtnanter, sex underlöjtnanter, sju konstaplar, två öfverstyrmän, två lärstyrmän, åtta högbåtsmän och tio arklimästare “äntligen“ anhålla att blifva “aflossade“ från tjenstgöring i Karlskrona.^[17] Der var ej heller förvånande, att man ej kunde trifvas på en plats med så få beqvämligheter för äfven denna tids blygsamma anspråk. De utlofvade femtio tarfvehusen till bostäder m. m. hade oaktadt upprepade påminnelser ej kunnat uppföras, utan arbetet dermed hade afstannat i brist af byggnadsvirke.^[18] Då derför en mängd timmermän med hustrur och barn sändes i oktober 1680 från Stockholm till Karlskrona, anmodade amiralitetskollegium Ankarstjerna att inhysa hustrurna och barnen i Lyckeby samt inqvartera männen i varfvet närliggande byar på Wämmö och Hästö, till dess husen blefvo färdiga.^[19]

Samma svårighet mötte för uppehället. Amiral-generallöjtnant Wachtmeister sökte hjelpa detta genom anskaffande af en traktör. Han skref d. 16 april till Ankarstjerna, att denne skulle “assistera en person, benämnd Fredrik Wassmund, som kommer till Karlskrona i afsigt att der inrätta gästgifveri till kronans sjöfolks behof“. Wassmund skulle erhålla två à tre båtsmän till hjelp att uppgräfva nödiga källare.^[20] Sedan kommo flere traktörer dit, ty Ankarstjerna skrifver d. 19 juni, att han “tillåtit några marketentare att bo i Karlskrona utom Skeppsholmen (Wämmö), hvilka varit officerarne till stor nytta, då det är så långt till någon stad“.^[17]

Af civila tjenstemän märkes proviantmästaren Gustaf Scharp, som antogs i början af året.^[21]

Amiralitetspredikanten Isak Gunnerus hade följt med flottan till Karlskrona.^[22] Men som han hade svårt att lifnära sig på sina inkomster, skref konungen på amiralitetskollegiets begäran till biskopen i Skåne magister Knut Hane, att han skulle befordra Gunnerus till Ramdala pastorat.^[23] Detta ligger omkring en mil utanför Karlskrona. Gunnerus erhöll pastoratet, men skulle fortfarande uppvakta med gudstjensten i Karlskrona.^[24]

Örlogsvarfvet anlades på Wämmö öster om Tyska Bryggarens backe. Det första skepp, som der upptacklades och utreddes, var Stenbock (2), hvilket skedde i mars 1680.^[25] Till den nya anläggningens främjande utfärdade konungen d. 29 mars ett “plakat“, af innehåll, att ingen fick fälla skog inom en mils afstånd från Karlskrona, så på fasta landet som på öarne, dock finge egarne godtgöra sig af sin skog till hushållsbehof.^[26] Vidare befalde konungen, att allt hvad som fans på Skeppsholmen i Stockholm och som pröfvades nyttigt för varfvet i Karlskrona, skulle föras dit, medan sjöfarten var öppen.^[27] Detta blef så samvetsgrant utfördt, att till och med bergringarne rycktes ur bergen på Skeppsholmen och fördes till Karlskrona.^[28] Dit hemtades ock alla dugliga persedlar och effekter, som funnos qvar å det gamla skeppsvarfvet i Karlshamn.^[29]

Emellertid rapporterade Ankarstjerna den 24 aug. 1680 till amiralitetskollegium, att “skeppsvarfvet är alldeles färdigt“.^[30] Samtidigt härmed erhöll han befallning att uppföra en bod till förvarande af segel, så att de ej blefvo sönderskurna på fartygen af råttor, en smedja för tre à fyra städ och en byggning för skeppsbyggmästaren.^[31] Enligt kollegiets berättelse till konungen d. 7 oktober 1697 om anläggning af Karlskrona örlogsvarf funnos på Wämmö varf två stapelbäddar för svåra skepp, två brobänkar, två smedjor, fem materialbodar och 43 hus för handtverkare.^[32]

Den 4 november 1680 befalde Wachtmeister, att så snart skeppsbyggmästar Robert Terner komme till Karlskrona, skulle han sätta ett skepp om 150 fot på stapel.^[33] Terner hitflyttades nemligen från Skeppsholmen och anlände till Karlskrona i början af december 1680.^[34]

Den nya hamnen vid Wämmö befans vara god. “Icke något af skeppen, som ligga der“, rapporterade Ankarstjerna d. 16 febr. 1680, “hafva tagit någon skada, oaktadt det en lång tid blåst en continuerlig storm och varit högt vatten.“^[35] Då skeppsvirke började på sommaren komma till Karlskrona från Pommern, inflottades detta i “den lilla viken vid Wämmö“ (antagligen nuvarande kyrkogårdsviken) och förvarades der i vattnet.^[36]

Af handlingarne framgår att detta år funnos i Karlskrona skeppen Carolus XI (1), Wrangel (1), Venus (1), Saturnus (1), Herkules (1), Jupiter (1), Carolus IX (1), Hedvig Eleonora (1), Göteborg (2), Spes (2), Fredrika Amalia (2), Andromeda (2), Månen (2), Hjorten (2), Örnen (2), Riga (2), Stenbock (2), Delfin (3), Kastor (3), Karlshamn (3), Postiljon (3), Fama (3), Kompanisolen (K) och åtskilliga bojorter m. fl. lastfartyg; således åtta stora, nio medelstora och fem små örlogsskepp.

En för den nya anläggningen brännande fråga var befästningsfrågan. Under öfverste Erik Dahlbergs öfverinseende skulle befästningarne uppföras af generalqvartermästarlöjtnanten Karl Magnus Stuart. Denne var redan i januari 1680 härmed i fullt arbete på Trossö. Ankarstjerna, som var på Wämmö, skrifver d. 2 januari, att han kan icke komma till Stuart, “emedan isen icke bär och någon båt eller slup icke kan ro dit“.^[35] Till försvar mot “någon oförmodad attack“ uppkastades i mars månad batterier på Mjölnare- och Basareholmarne öster om Trossö och på Björkholmen strax vester derom.^[37] Fortifikationsarbetena fingo på sommaren än större fart, sedan ett rykte spridt sig att danskarne ämnade förstöra den nya anläggningen. Sjuhundra knektar beordrades till Karlskrona för påskyndande af Stuarts arbeten.^[38] Den 24 augusti skref Ankarstjerna, att man arbetade flitigt med ett batteri på Högholmen (sydvest om Trossö) med trettio svåra stycken och nedanför vid sjön tjugu lättare stycken, hvilket allt skulle blifva färdigt nästa vecka. Derjemte ämnade han lägga två eller tre skepp “längst ut i hålet vid inloppet mellan holmarne (Aspösund) till försvar mot en dansk entreprise“.^[35] För att utröna danskarnes afsigter skickade Ankarstjerna kapten Jonas Dufva (Ankarloo) till Köpenhamn att i tysthet kunskapa. Dufva kom tillbaka d. 31 aug. och rapporterade, att något anfall af Danmark vore icke att befara, “ty alla skeppen ligga aftacklade, utom de, som skola gå åt Spanien och Vestindien“.^[39]

Ännu en angelägen fråga var att få folk till Karlskrona, som ville bosätta sig der, så att ett stadssamhälle kunde uppstå. Amiral-generallöjtnanten Wachtmeister befalde Stuart att “dela ut“ tomterna, så att de, som ville bygga hus åt sig, kunde utse dertill tjenliga platser.^[40] Privilegier för Karlskrona stad utfärdades d. 10 aug. 1680.^[41] Den 10 nov. samma år underrättade Wachtmeister magistraten i Ronneby om konungens befallning att stadens borgerskap skulle till år 1682 hafva flyttat sina hus och hem till Karlskrona.^[42] Denna flyttning skedde till Trossö, der Karlskrona nu ligger och der “Ronnebygatan“ finnes. “På det Ronneby-borna så mycket beqvämligare må kunna flytta dit“ befaldes Stuart att bygga en bro öfver till Trossö.^[43]

Ehuru förklarad stad hade Karlskrona dock ej eget postkontor. Bref till och från Karlskrona expedierades ännu i november 1680 genom postkontoret i Lyckeby.^[44]

1. F. F. Carlson: Sveriges hist. under konungarne af Pfalziska huset II: 601.
2. R. R.
3. R. R. 6⁄9 och 13⁄9 1679.
4. A. K. ank. handl.
5. På fasta landet omkring en half mil nordost från Karlskrona.
6. A. K. ank. handl. Rosenfelts bref 16⁄9 1679.
7. A. K. ank. handl.
8. R. R. 27⁄9 1679.
9. A. K. reg. Wachtmeisters reg.
10. A. K. ank. handl. 1680: rättens protokoll.
11. A. K. ank. handl.
12. R. R.
13. S. K. A. afd. B.
14. A. K. ank. handl. Sjöblads bref 21⁄11 1679.
15. A. K. ank. handl. Sjöblads bref 22⁄12 1679 och Ankarstjernas bref 30⁄12 s. år.
16. A. K. ank. handl. Sjörättens prot. 5⁄1 1680.
17. A. K. ank. handl.
18. A. K. ank. handl. Ankarstjernas bref 19⁄10 1680.
19. A. K. prot. 22⁄10 1680.
20. A. K. reg. Wachtmeisters reg.
21. A. K. ank. handl. Scharps bref 29⁄1 1680.
22. A. K. prot. 26⁄3 1680.
23. R. R. 14⁄8 1680.
24. A. K. reg. Wachtmeisters reg. 2⁄10 1680.
25. A. K. reg. 6⁄3 1680.
26. R. R. 29⁄3 1680.
27. R. R. 2⁄7 1680.
28. A. K. prot. 15⁄10 1680.
29. A. K. reg. 7⁄7 1680.
30. A. K. ank. handl.
31. A. K. reg. 19⁄8 och 15⁄9 1680.
32. S. Loenbom: handlingar till Karl XI:s historia, 11:e samlingen, sid. 168.
33. A. K. reg. Wachtmeisters reg.
34. A. K. ank. handl. Ankarstjernas bref 11⁄12 1680.
35. A. K. ank. handl.
36. A. K. reg. Wachtmeisters reg. 4⁄6 1680.
37. A. K. ank. handl. Ankarstjernas bref 5⁄3 och 27⁄3 1680.
38. A. K. reg. 28⁄7 1680.
39. A. K. ank. handl. Ankarstjernas bref.
40. A. K. reg. Wachtmeisters reg. 14⁄5 1680.
41. R. R.; tryckt i A. von Stiernmans ekon. förf. samling.
42. A. K. reg. Wachtmeisters reg.
43. A. K. prot. 31⁄12 1680.
44. A. K. ank. handl. Ankarstjernas bref 16⁄11 1680.