Svenska flottans historia: åren 1635-1680/kapitel 35

←  Friheter

Svenska flottans historia: åren 1635-1680 av Axel Zettersten

Inkomster och utgifter  →

35.

PENSION.

De flesta fingo afsked utan att erhålla någon pension. En ordnad pensionering uppstod först genom amiralitetskollegiets år 1680 utfärdade s. k. reglemente.

Förut ansåg man, att den, som erhöll afsked, ej hade derefter rätt till något understöd af kronan. Men om vid ett afsked, särdeles efter en lång tjenstetid, ömmande omständigheter, såsom sjuklighet eller ytterlig fattigdom, förelågo, då försäkrades vanligen den afskedade om något årligt mindre understöd under sin återstående lifstid. Någon allmän grund vid bestämmandet af dessa belopp, synes ej hafva förefunnits. Till belysande häraf meddelas några exempel å beviljade pensioner inom olika grader. Dessa exempel äro bland många uttagna såsom typer.

För flaggmännen ifrågakom icke någon pension, emedan de i regel ej afskedades, utan stannade qvar i tjensten till sin död. Några erhöllo andra embeten och några begärde sjelfva afsked. Ett undantag skedde med

		Daler pr år	Tunnor spanmål pr år
Major Matts Mårtensson Dynkirch, som efter trettiofem års tjenst erhöll afsked med full lön i pension[1]		750	—
Kapten	Hans Forath, i hans och hustruns lifstid[2]	400	—
„	Johan Jönsson, skattefrihet för ett hemman i hans och hustruns lifstid[3]	—	—
„	Simon Urväder, i hans och hustruns lifstid[4]	—	10
„	Frans Holländer Bertilsson, full lön[5]	430	—
„	Sven Göthe, på behaglig tid[6]	48	—
„	Erik Eriksson, som tjenat i 40 år och mistat sin arm i kronans tjenst[7]	120	—
„	Anders Larsson, som tjenat i 36 år[8]	72	—
Löjtnant Jöns Druska, på behaglig tid[9]		60	—
„	Nils Fält[10]	96	—
„	Olof Torbjörnsson, “för sin långvariga tjenst och sin fattigdoms skull och efter han har 1,500 daler i resterande lön att fordra vid amiralitetet“[11]	72	—
„	Jöns Torgersson, i hans och hustruns lifstid[12]	—	12
„	Mårten Lind, full lön[13]	300	—
„	Anders Johansson i Torp, som tjenat i 30 år[14]	84	—
En styrman intages å Danviks hospital för att få bröd till sin död[15]		—	—
Åtskilliga underofficerare, hvardera[16]		36 à 84	—
En båtsman, förlamad, intages å Danviks hospital[17]		—	—
„	d:o[18]	—	3
En båtsman, som förfrusit båda benen, så att de måst afsågas[19]		—	2
„	som under sista fejden förlorat sina båda fötter[20]	36	—
En bösseskytt, som fått en svår invärtes sjukdom, på behaglig tid[21]		24	—
„	från Kalmar stad, som förfrusit båda benen, inlöses å Kalmar hospital[22]	—	—
„	från Trosa, på behaglig tid[23]	24	—
En “holmgubbe“ eller gammal vintervaktsbåtsman[24]		24	—
Amiralitetsrådet Gudmund Ehrencrantz, full lön[25]		1,500	—
Kanslisten Johan Clodius[26]		144	—
Fiskalen Sven Brandt[27]		144	—
Gevaldigern Jöns Prijs, på behaglig tid[28]		60	—
En lådmakare, på behaglig tid[29]		60	—
En spiksmed[30]		96	—
En svarfvare, som tjenat i 48 år[31]		36	—
En timmerman, som tjenat i 40 år[32]		36	—
„ d:o	[33]	48	—
„ d:o	på behaglig tid[34]	24	—

---

Det första erkännandet af statsmagtens skyldighet att taga vara på dem af sina tjenare, som blifvit skadade i tjensten, uttalades i 1535 års skeppsrätt. Konung Karl XI återupptog detta i sin försäkring d. 1 sept. 1675 till befäl och manskap på stora flottan mot Danmark. Han säger: “De, som blifva så illa qvästa och sargade, att de blifva oförmögna till någon vidare tjensts förrättande, skola erhålla lifstids underhåll efter hvars och ens stånd och vilkor; de, som taga mindre skada, som kan botas, skola erhålla någon äreskänk.“^[35]

Slutligen bestämde amiralitetskollegium d. 12 mars 1680 allmänna grunder för beviljande af understöd.^[36] Beloppen bestämdes sålunda:

	Daler pr år
	Förlamad i krig mot rikets fiender	Gammal och orkeslös
Kapten	180	144
Löjtnant	96	72
Öfverskeppare, öfverstyrman, konstapel	84	60
Medelskeppare, medelstyrman, arklimästare	60	48
Underskeppare, understyrman, högbåtsman	48	36
Volontär och gemen	36	—
Handtverkare, timmerman	36	24

När detta beslut sedan åberopas, benämnes det för “reglemente“.

Enkor och barn.Ofvan är anfördt huru som förläningar och pensioner ibland meddelades ej allenast för mannens, utan äfven för enkans lifstid. Återstar nu att behandla sådana understöd, som beviljats först sedan mannen eller fadern aflidit.

Dessa voro af tre slag, beroende på tiden för hvilken de meddelats, nemligen nådemånad, nådår och pension.

Nådemånad utgjordes af en månads lön, som mannen i lifstiden innehaft. En nådemånad beviljades år 1644 enkorna efter viceamiralen Lars Bubb Roderskjöld och löjtnanten Jakob Klasson^[37] samt år 1648 kapten Hans Larssons enka.^[38] Två nådemånader beviljades år 1649 en löjtnants- och år 1650 en kanslistenka.^[39]

År 1647 beviljades enkan efter skeppsbyggmästaren Jakob Florisson sex nådemånader^[40] och var härmed öfvergången gifven till nådåret. Någon eller några nådemånader synas ej hafva meddelats efter år 1650.

Nådåret utgjordes af mannens lön för ett år och beviljades af kungl. maj:t: första gången år 1647 till amirallöjtnant Simon Stewarts enka Anna Svinhufvud^[41] och sedan 1653 till enkan efter superintendenten Andreas Nycopensis.^[42] Derefter och intill 1673 omtalas tretton beviljade nådår, hvaraf år 1660 till enkorna efter amirallöjtnant Gustaf Sperling, majorerna Henrik Hansson Lindorm och Adrian Ankarhjelm, två kaptener och en löjtnant samt sonen efter aflidne kapten Alexander Clerck.^[43]

År 1673 ingick amiralitetskollegium till konungen med en framställning, att enkor efter aflidne vid sjömilitiestaten måtte, liksom vid landtmilitiestaten, få njuta ett års lön såsom nådår och med tjenstens återbesättande anstå, så länge nådåret pågick.^[44] Detta bifölls^[45] och tillämpades derefter till år 1680.

Pension eller årligt understöd till enkan under hennes återstående lifstid beviljades blott undantagsvis. Blott tre sådana äro kända, nemligen sexton tunnor spanmål till kapten Jöran Mattssons enka,^[46] först 20 och sedan 120 daler till major Henrik Hansson Lindorms enka^[47] samt 300 daler till enkan efter bardbermäster Herman Fuchs.^[48]

Vid 1680 års reglering af männens pension reglerades äfven enkornas. Då bestämdes, att enkorna skulle under fem år från mannens död få njuta det årliga understöd, som skulle för lifstiden hafva tillkommit honom, derest han erhållit afsked (se ofvan). I fall enka under dessa år trädde i nytt gifte, skulle understödet öfvergå till barnen för deras uppfostran.^[49]

1. R. R. 29⁄2 1680.
2. R. R. 15⁄4 1640.
3. R. R. 30⁄5 1646.
4. R. R. 31⁄10 1648.
5. A. K. prot. 1⁄3 1650.
6. A. K. reg. 2⁄11 1669.
7. A. K. prot. 20⁄7 1676.
8. A. K. prot. 21⁄12 1676.
9. A. K. reg. 19⁄2 1650.
10. A. K. reg. 2⁄1 1651.
11. A. K. prot. 17⁄6 1665. Enligt då gällande räntefot, 8 %, utgjorde årsräntan å hans fordran 90 daler, hvilka han naturligtvis ej erhöll.
12. R. R. 12⁄4 1665.
13. A. K. prot. 25⁄11 1669.
14. A. K. reg. 4⁄11 1678.
15. A. K. reg. 28⁄7 1640.
16. A. K. reg. 1⁄5 1646, 6⁄4 1678 m. fl.
17. R. R. 30⁄3 1636.
18. R. R. 11⁄6 1642.
19. R. R. 13⁄1 1647.
20. A. K. reg. 15⁄8 1660.
21. A. K. reg. 7⁄11 1663.
22. A. K. prot. 25⁄10 1666.
23. A. K. reg. 27⁄8 1668.
24. R. A. riksstater.
25. K. bref 25⁄2 1680.
26. A. K. prot. 6⁄5 1679.
27. A. K. prot. 4⁄5 1677.
28. A. K. prot. 3⁄3 1675.
29. A. K. reg. 18⁄6 1673.
30. A. K. reg. 1⁄31 1655.
31. A. K. reg. 7⁄11 1663.
32. A. K. reg. 15⁄6 1646.
33. A. K. prot. 1⁄7 1655.
34. A. K. reg. 14⁄8 1679.
35. R. R. 1⁄9 1675.
36. A. K. prot.
37. A. K. reg. 11⁄5 1644.
38. A. K. reg. 31⁄3 1648.
39. A. K. reg. 17⁄1 1649 o. A. K. prot. 14⁄12 1650.
40. R. R. 9⁄7 1647.
41. R. R. 31⁄5 1647.
42. R. R. 17⁄9 1653.
43. R. R. 24⁄3, 31⁄3 o. 4⁄9 1660 samt A. K. prot. 13⁄7 1660.
44. A. K. reg. 18⁄12 1673.
45. R. R. 25⁄5 1674.
46. R. R. 11⁄7 1645.
47. R. R. 9⁄5 1662 o. 3⁄1 1677.
48. R. R. 21⁄6 1676.
49. A. K. prot. 12⁄3 1680.